Jag mår lite illa när jag läser om att P O Enquist blev förförd av en pedofilliknande kvinna när han var 15 år. Men pojkar ska ju alltid vara pilska och beredda på att ta för sig. Hon var drygt 50 år och hade inte något emot att ta honom.
Hon låg på mage i gräset med uppknäppt BH och han lät sig bjudas på sockerdricka. Så oskyldigt. Och sedan bär det av på furugolvet. Och det är kärlek. Jovisst.
Kärlek ser nog faktiskt inte ut på det viset. Ren och skär sex däremot. Kroppsligt begär. Inte något annat. Pilskhet. Men P O Enquist gör om det till något bibliskt som i Höga Visan. Där infinner sig mitt illamående, men det är en författares rätt att göras så. Naturligtvis.
Och hur hade det varit om könen hade varit omvända? En drygt 50-årig gubbe som förför en ung flicka. Som tar henne? Men i huvudet på författaren så är och förblir detta kärlek och han kan inte skilja ut sex från kärlek. Ens i dag när han är 78 år.
Detta var så rent och skuldfritt i hans eget huvud så detta har han försökt att återupprepa. Så beskriver han det. Ändå fick han lova kvinnan att aldrig skriva om det. Bara skicka ett brev när hon var död. Det är hon nu. Skulle inte en manlig pedofil ha krävt detsamma? Att de skulle ha behållit detta för sig själva?
Kärlek är inte sex utan det är något annat. Något mer. Annars skulle också våldtäktsmän kunna påstå att det här jo det var kärlek. Det gick inte att stå emot. Och vissa blickar män ger säger inte kärlek. De säger begär, att äga, att ta och erövra och där befinner vi oss ofta som mänsklighet också. Att ha inte att vara är själva roten till mycket ont här i världen.
Och Hamlet säger att vara eller inte vara. Han säger inte att ha eller inte ha det är frågan. Att vara är något annat. Något man inte helt och hållet får av födsel och ohejdad vana. Kärlek är något annat. För att begripa detta måste människan vakna till sin andra födelse, men många gör aldrig det. Hjärtat behöver väckas. Den nivån där egot träder tillbaka och medmänsklighet och empati gör inträde.
Ja sedan vet vi en del om hur det gick för författaren. Han har gått igenom tre hjärtoperationer och har problem med magen. Blödande mage. Det är allt supande. Han är präglad av sin uppväxt i Norrland och kan inte se igenom detta. Vill inte heller. Men kroppen berättar oavlåtligt. Och röker gör han ännu.
I kväll pratar han om sin förlorade svendom i Babel SVT2 kl 20.
Hon låg på mage i gräset med uppknäppt BH och han lät sig bjudas på sockerdricka. Så oskyldigt. Och sedan bär det av på furugolvet. Och det är kärlek. Jovisst.
Kärlek ser nog faktiskt inte ut på det viset. Ren och skär sex däremot. Kroppsligt begär. Inte något annat. Pilskhet. Men P O Enquist gör om det till något bibliskt som i Höga Visan. Där infinner sig mitt illamående, men det är en författares rätt att göras så. Naturligtvis.
Och hur hade det varit om könen hade varit omvända? En drygt 50-årig gubbe som förför en ung flicka. Som tar henne? Men i huvudet på författaren så är och förblir detta kärlek och han kan inte skilja ut sex från kärlek. Ens i dag när han är 78 år.
Detta var så rent och skuldfritt i hans eget huvud så detta har han försökt att återupprepa. Så beskriver han det. Ändå fick han lova kvinnan att aldrig skriva om det. Bara skicka ett brev när hon var död. Det är hon nu. Skulle inte en manlig pedofil ha krävt detsamma? Att de skulle ha behållit detta för sig själva?
Kärlek är inte sex utan det är något annat. Något mer. Annars skulle också våldtäktsmän kunna påstå att det här jo det var kärlek. Det gick inte att stå emot. Och vissa blickar män ger säger inte kärlek. De säger begär, att äga, att ta och erövra och där befinner vi oss ofta som mänsklighet också. Att ha inte att vara är själva roten till mycket ont här i världen.
Och Hamlet säger att vara eller inte vara. Han säger inte att ha eller inte ha det är frågan. Att vara är något annat. Något man inte helt och hållet får av födsel och ohejdad vana. Kärlek är något annat. För att begripa detta måste människan vakna till sin andra födelse, men många gör aldrig det. Hjärtat behöver väckas. Den nivån där egot träder tillbaka och medmänsklighet och empati gör inträde.
Ja sedan vet vi en del om hur det gick för författaren. Han har gått igenom tre hjärtoperationer och har problem med magen. Blödande mage. Det är allt supande. Han är präglad av sin uppväxt i Norrland och kan inte se igenom detta. Vill inte heller. Men kroppen berättar oavlåtligt. Och röker gör han ännu.
I kväll pratar han om sin förlorade svendom i Babel SVT2 kl 20.
En bra analys om skillnaden.
SvaraRaderaLeroy
Tack Leroy!
RaderaVad glad jag är att du är tillbaka. Din blog ligger överst på min favoritlista. Jag själv är inte så bra på att uttrycka mina tankar och åsikter i skrift men du får verkligen fram dem.
SvaraRaderaJag har följt dina problem med ständiga strömavbrott, hur har ni det nu?
Inger
Tack Inger! Strömavbrotten verkar avklarade för denna vinter. Nu väntar vi bara på ersättning från Vattenfall för dem! Istället har vi haft fruset kranvatten några nätter i rad (när det har varit kring -18). Har aldrig hänt i mars förut. Men just nu rinner detta också. Så det går att använda diskmaskin. Civilisation!
RaderaHej Ann Helena!
SvaraRaderaRoligt att du bloggar igen.
Jag hade en ungdomsmän som som 15-årig grabb råkade ut för något liknande i tvättstugan. Kvinnan bodde i samma hus i en annan uppgång. Jag kan försäkra att det var en traumatisk upplevelse för honom. Hans mamma var änka och han vågade aldrig berätta om detta för henne.
Tack Loffe! Som sagt det är skillnad på pojkar och flickor. Och så var det förr i tiden också.
Radera