lördag 24 oktober 2009

Jan Guillou äntligen avslöjad som spion



Expressen avslöjar i dag att Jan Guillou lät sig värvas som spion för Sovjet. Han uppger att syftet var att avslöja KGB, men att det aldrig lyckades. Dock fick han betalt. Och när IB-affären var på gång så skyddade (!) han KGB och sade att han aldrig mer kunde träffa sin kontakt för han ville inte blanda in dem i detta.

Syftet med det hela ska alltså ha varit att skriva avslöjande artiklar om vad som hände, men det gjorde aldrig Guillou. Inte heller har han tagit med detta i sina nyligen utkomna memoarer för han ville inte hamna på löpsedlarna med spionrubriker. Vilket han nu alltså gör ändå.

Det är tidigare hemligstämplade papper hos Säpo som avslöjar att hans kollega i branschen Arne Lemberg avslöjade Guillou för Säpo.

Det hela ger en bild av Guillou, som någon som gör vad som helst för att befinna sig bland de stora grabbarna. Och ligga bra till ifall det skulle bli så att Sverige blev kommunistiskt, vilket inte var en utopi på 60-talet, då detta hände.

Som person har Guillou alltid sagt sig vara misshandlad och förtryckt som liten och som vuxen har han gjort vad som har behövts för att få inflytande och makt. Men nu rasar fasaden.

Det hedrar Arne Lemberg, som mördades i Afrika på uppdrag, tillsammans med en kompis till mig Karl Bergman. Arne Lemberg gjorde det rätta när han gick till Säpo och berättade att Guillou var värvad av KGB.

PS. Och i TV4 sitter Barbro Hedvall ledarskribent på DN och Jan Mosander tidigare SR - alla tre födda år 1944 - och i stort sett försvarar Guillou, för så där gick det till för alla journalister på den tiden. Va? Och Lasse Bengtsson har inga kritiska frågor. Så uppenbarligen ska dessa journalister förringa detta, för att visa att journalister är okej. Istället får detta motsatt effekt på mig. De föll som stenar i min aktning. DS.

PSPS. Och Leif G W Persson säger sig tro på Jan Guillou. Vänskapskorruption? DSDS.


25 kommentarer:

  1. ...Och fallet Gouillou är uppe igen!...
    Den här sanningen som envisas hinna ikapp förr eller senare...

    SvaraRadera
  2. Ja jag satt i somras och pratade med en barndomskompis till honom. Guillou blev misshandlad hemma som liten, var inte schysst när han spelade hockey, utan slog dom andra och organiserade en liga, som stal LP-skivor i stan... sedan dess har han väl fortsatt helt enkelt och gjort allt för att leva ett gott liv, flutit ovanpå genom att låtsas vara ideologisk god medan han bakom kulisserna har snott åt sig. Makt och pengar har det alltid handlat om för honom.

    SvaraRadera
  3. Han har väl arbetat som Hamilton.

    Såväl för KGB,SÄPO och CIA, inte konstigt att han haft svårt att få flyga till USA.

    Tagit äran från Svein Trytti o P Bratt i IB-affären gått från att ha varit radikal till kapital, med GW kallat andra journalister för "nyttiga idioter" till att verkligheten bäst beskrivs i romanform.

    Berätta inte sanningen eller gå med dolda poltiska agendor i egen sak där sanningen förr eller senare hinner ikapp.

    Öppna arkiven, sök flera dokument både i öst, väst och här.

    Säkert kommer en hel del skit att flyta till ytan. Märkligt att de kunde åka till ambasaden och få vodka och kaviar utan att någon reagerade eller noterade. Men ok om man var ung radikal V-nisse som lätt och naivt kunde dras in i härvor så blir det hela mer begripligt.

    Intressant att se hur man nu skall förklara ett och annat.

    Förtroendekapital.

    Leroy

    SvaraRadera
  4. Ja och här blir han själv kallad "nyttig idiot" i Expressen... http://www.expressen.se/Nyheter/avslojar/1.1755035/kgb-spionen-grigorjev-fornekar-att-han-kande-till-guillous-arbete
    fast jag tror mer att han var något annat. Något värre. Som det står skulle aldrig någon erkänna något från KGB:s sida. Inte ens så här långt efteråt.

    Alltså många journalister var kommunister också på 80-talet. Fråga mig. Jag vet har jobbat ihop med dom. Och det som nu händer är att 40-talisternas värsta avarter avslöjas.

    SvaraRadera
  5. Vilka var det som fanns på IB´s listor ?

    En bra sida som beskriver lite om kalla kriget och olika organisationer. :

    http://www.bergrum.se/sverige/gemensamt/hemligt/motstandsrorelser.html

    Han arbetade nog för flera än KGB,SÄPO,CIA.

    Vilket säkert kan visas om arkiven tillåts bli granskade.

    Leroy

    SvaraRadera
  6. "Alltså många journalister var kommunister också på 80-talet. Fråga mig. Jag vet har jobbat ihop med dom. Och det som nu händer är att 40-talisternas värsta avarter avslöjas."

    Men dom flesta var väl kritiska till Sovjet och snarare för Maos Kina?

    SvaraRadera
  7. Tänkte väl att du skrev om honom. Det är nog så att korta män kastar långa skuggor. Hamilton beskriver vad en nyttig idiot är. Alltså beskrev JG sig själv. Vilken bluff! Hörde honom på ekot. Han lät lite lite skärrad. Undrar om ha ramlar av pinn nu. Men han är ju en ikon på AB? Gud vilken soppa!

    SvaraRadera
  8. IAMB: Nej de var för kommunism och jublade när länderna föll i världen för då skulle denna ideologi segra.Världskommunism var målet. Folket reste sig i Iran och slängde ut shahen och pol pot tog över i Kambodja. Jubel. Och alla älskade Castro och Kuba. Hatade Chile och USA. Och gerillarörelser betraktades tårögt. Rena hallelujarörelsen.

    Parnassen Helena: Vi får se hur det går... men en del människor blir inte omvärderade förrän de är döda och han ingår som sagt i den vänstervridna delen av massmediemänniskorna, den som kallar sig själv elit. Att göra detta till en fråga om en person passar pressen. Vi får se om TV4 lyckas granska något i dag.

    SvaraRadera
  9. Nej det lyckas de inte... Jan Guillou kommer att framträda för en längre intervju kl 10.16... han håller på med skademinimering. Det är så uppenbart. Han har ju ett aktiebolag att ta hand om...försörjningen, makten och härligheten. Men förhoppningsvis fortsätter denna uppgörelse med denna vänsterrörelse inom journalistiken...

    SvaraRadera
  10. Det mest bestickande för JG är att han höll på i fem år - fem hela år - och förådde Sverige. Hörde en lektor i Journalistik på Södertörns högskola säga att det inte var klokt. Man brukar hålla på högst två månader om man vill få reda på någotom man vill infiltrera. Och om inte det går lägger man av. Men fem år! Vilken jävla mediegris! Usch!

    SvaraRadera
  11. Helena Parnassen: Men vid den tiden ville han hålla sig väl med alla möjligheter, glöm inte att år 1967 var före det berömda året 1968 med universitetsuppror i Paris och Stockholm ... och det är väl så typiskt att han pratade med regeringen (enligt Newsmill och Tonchi Perchan) om IB-affären. Han ville vara bundis med alla med makt helt enkelt...

    SvaraRadera
  12. Och läs vad Peter Bratt säger i Expressen... jag har jobbat på samma avdelning som honom på Dagens Nyheter... http://www.expressen.se/Nyheter/avslojar/1.1755651/bratt-till-ny-attack-mot-guillou-i-natt

    SvaraRadera
  13. Ann Helena: Just Sovjet var väl många inom 68-vänstern kritiska mot, även de som såg världskommunismen som målet? Förhöll det sig annorlunda bland journalister menar du?

    (Själv var jag med i FNL-rörelsen, men gick aldrig med i något kommunistiskt parti. FNL-rörelsen var ju en enhetsfront, öppen för alla, där KFML, senare SKP, hade stort inflytande och många personer i ledningen. Jag stördes av att det pratades om att man kunde vara mer eller mindre "medveten" och de mest medvetna var ju kommunister av den rätta sorten. Det var väl OK att tycka så, om man nu var kommunist, men att förvänta sig att alla i FNL-rörelsen skulle dela denna uppfattning tyckte jag var konstigt. Fast jag var väl inte särskilt bra på att visa att jag tyckte så.)

    SvaraRadera
  14. IAMB: Såg just intervjun på TV4 med Jan Guillou och den var undermålig... hade hört vartenda ord förut (redan i går) och ingen uppföljning alls av detta i studion.. och en för mig okänd journalist som intervjuade.

    Senast för några år sedan hade jag en animerad diskussion med en stor företrädare i journalistvärlden om Stalin kontra Churchill. Han menade att utan Stalin hade världen gått under då... den journalisten har fortfarande makt.

    SvaraRadera
  15. Jo, KFML(r) var väl mer eller mindre oreserverat för Stalin,som jag minns det, då på 70-talet alltså.

    Stalin kontra Churchill? Hur menar du då?

    SvaraRadera
  16. IAMB: Jo du vet det var andra världskriget och Churchill var premiärminister i England och Stalin härskade i Sovjet. Och ifall inte Stalin hade slagits mot Hitler hade världen gått under enligt denna syn. För då hade England invaderats och USA var som vanligt lite sent ute... hände 40-41.

    Alltså du lever kvar i fel årtionde kära du. Denna syn på världen finns fortfarande kvar... det är vad jag försöker säga. Gamla hundar lär man inte sitta så lätt. Men de muttrar väl mest i skägget nuförtiden, ungefär som att släktingar till min förste tyske sambo muttrade om på 60-talet om att den där Hitler var nog bra iaf till att börja med. Han byggde motorvägar och sånt.

    Det är svårt att ta avstånd från sin ungdoms förvillelser för då är vi alla som mest ideologiska och tror med hela oss själva på dessa. Ifall vi har den läggningen. Liknar mycket religiös övertygelse i sekter.

    SvaraRadera
  17. Ann Helena: Jag är inte helt säker på att jag hänger med i ditt resonemang. Menar du att man måste vara för Stalin för att man anser att det var bra att Sovjet var med och besegrade Hitler under andra världskriget? Eller menar du att det är teorin om att världen hade gått under om Tredje riket hade fortsatt att existera och och utvidgats, att det är den teorin som är felaktig?

    Jag vet inte heller riktigt vad du avser med att jag lever kvar i fel årtionde. Antar att du syftar på 70-talet. Vad beträffar ungdomliga förvillelser, så känner jag mig inte särskilt träffad. Jag är faktiskt stolt både över att jag var med i FNL-rörelsen och över att jag inte "gick på" all den ideologi som dess ledning försökte pracka på oss medlemmar.

    SvaraRadera
  18. IAMB: Kära du nu snöar du in på något som jag aldrig har sagt. Verkar lite konstigt att jag måste mena saker. Jag menar ingenting berättar bara hur det var. Och hur vänstern såg och fortfarande ser (en del av den) på saker och ting.

    Jag var inte med i något av dessa rörelser utan stod bredvid och såg på... men jag känner förstås massor som var med. Och jag riktar inte det jag säger mot dig. Det är du som tolkar det så.

    Jag skrev detta om ungdomsförvillelser apropå de tyskar jag mötte på 60-talet. Dessa överlevare av Hitler och andra världskriget ville ju inte att jag (som var i 20-årsåldern) skulle komma till deras land och ha åsikter om vad som hade hänt. Känsligt som tusan.

    SvaraRadera
  19. Det känns som att det är stora saker vi resonerar om. Lite för stora kanske :-). Vi har bägge våra bakgrundskunskaper och värderingar som vi inte (i alla fall inte jag) orkar redogöra för, för det skulle föra för långt, och då kan det bli så här - lite obegripligt (i alla fall för mig).

    Men det är viktiga saker, viktiga att fundera över.

    SvaraRadera
  20. IAMB: Nä jag tycker inte dom är särskilt stora... rör våra liv helt enkelt... hur man överlever och klarar sig. Väldigt jordnära problem. Har suttit med min förste sambos släktingar i Tyskland och hört dem berätta om kriget, hur människor brann upp på gatorna för bombningarna var så häftiga så asfalten smälte och brann.

    De bodde i Braunschweig där stora delar av stan totalt bombades bort. Min ex-sambo föddes 1944 och hans far dog i Ryssland innan han var född. Fadern var egentligen inte soldat utan musiker. Nittio procent av inre staden i Braunschweig var förstörd vid krigsslutet och min ex-sambo växte upp i ruinerna, som tog sjutton år att förvandla till något annat.

    Det hela rör människans utveckling genom tiderna. Kommer vi att kunna slut använda våld. Skriver en del om detta i min nya bok, som handlar om bla andra världskriget och mina mayaindiangener... har skrivit ungefär hälften av den.

    SvaraRadera
  21. Ann Helena: Håller med om att det är oerhört viktigt detta, kommer vi att kunna sluta använda våld. Andra världskriget (liksom andra krig) innebar ett ofattbart lidande på bägge sidor.

    SvaraRadera
  22. ...MEN det innebar också till slut slutet på en avskyvärd regim.

    Victor Klemperer skildrar tiden (medan den pågick, s a s ) i "Intill slutet vill jag vittna. Dagböcker 1933–1945".

    SvaraRadera
  23. Ja det var inget som pågick då och där. Allt pågår fortfarande runt om i världen. Och tyranni och förtryck har väldigt små förtecken oftast. Det utförs så självklart av de människor som finns till hands. Annars skulle den avskyvärda regimen aldrig ha kunnat få makten och sitta kvar där. Och allt handlar om att inte se vad som pågår därför att det gynnar den enskilde att inte göra det.

    SvaraRadera
  24. Fast för en del personer, Victor Klemperer till exempel, var det onekligen något som pågick då och där, och som han otroligt nog fick uppleva slutet på. Men jag kanske inte ska märka ord, jag tror jag förstår ungefär hur du menar och att det har med din livssyn att göra. Jag blir nyfiken på din nya bok! (Även på dina tidigare, för den delen.)

    SvaraRadera
  25. Jo två av mina böcker går att köpa och den tredje väntar jag besked om...

    SvaraRadera