UPPDATERAT
Börserna faller, rubeln är inte något värd längre och EU sitter i ständigt krismöte. Krim är förlorat. Ryssland har visat sitt rätt ansikte. Bomba, bomba, bomba!
Ja ungefär så låter det i dag när Ryssland går i gamla fotspår och tar kontroll över ukrainsk mark. Vem kan man lita på? Vi måste vända Ryssland ryggen säger gammelmoderaten Gunnar Hökmark. Jo så här kan det inte gå till. Men hur då vända ryggen? Han vill inte vara kompis längre med Ryssland säger han. Nähä. Är inte det också den gamla modellen?
Nato skramlar med vapnen och Jan Eliasson har skickats till Ukraina av FN:s generalsekreterare för att vara ett vittne på marken. Och Ban Ki Moon själv ska träffa Rysslands utrikesminister för att prata om mänskliga rättigheter. Fixa nu det här killar! Vi kan inte ha det som på den gamla "goda" tiden!
9:37
På lördag börjar Paralympics i Sotji i Ryssland. Då har de handikappade idrottsmännen och kvinnorna möjlighet att göra ett uttalande eller att hoppa av. Att protestera helt enkelt eller hör inte idrott ihop med politik?
18:30
Nu grälar Ukraina och Ryssland om huruvida det har ställts något ultimatum till ukrainska styrkor på Krim att de ska ge upp före klockan 04:00 i morgon svensk tid. Annars kommer de bli anfallna. Som sagt vem ska man lita på? Vi som är vakna i morgon bitti lär väl märka vad som händer. Ryska flottan säger att de inte har tänkt att anfalla.
4.3.2014
President Putin har beordrat att trupperna vid gränsen till Ukraina ska återkallas till sina permanenta baser och något annat har inte hänt i natt. Mycket väsen för inte något särskilt alls. Västmakterna sätter nu in sanktioner mot Ryssland. Ekonomiskt blir det värre.
18:07
Prinsessan Victoria skulle ha åkt till Paralympics, men nu gör hon inte det på grund av den spända situationen. Det anses inte säkert att åka dit.
Här skrev jag tidigare om detta.
Börserna faller, rubeln är inte något värd längre och EU sitter i ständigt krismöte. Krim är förlorat. Ryssland har visat sitt rätt ansikte. Bomba, bomba, bomba!
Ja ungefär så låter det i dag när Ryssland går i gamla fotspår och tar kontroll över ukrainsk mark. Vem kan man lita på? Vi måste vända Ryssland ryggen säger gammelmoderaten Gunnar Hökmark. Jo så här kan det inte gå till. Men hur då vända ryggen? Han vill inte vara kompis längre med Ryssland säger han. Nähä. Är inte det också den gamla modellen?
Nato skramlar med vapnen och Jan Eliasson har skickats till Ukraina av FN:s generalsekreterare för att vara ett vittne på marken. Och Ban Ki Moon själv ska träffa Rysslands utrikesminister för att prata om mänskliga rättigheter. Fixa nu det här killar! Vi kan inte ha det som på den gamla "goda" tiden!
9:37
18:30
Nu grälar Ukraina och Ryssland om huruvida det har ställts något ultimatum till ukrainska styrkor på Krim att de ska ge upp före klockan 04:00 i morgon svensk tid. Annars kommer de bli anfallna. Som sagt vem ska man lita på? Vi som är vakna i morgon bitti lär väl märka vad som händer. Ryska flottan säger att de inte har tänkt att anfalla.
4.3.2014
President Putin har beordrat att trupperna vid gränsen till Ukraina ska återkallas till sina permanenta baser och något annat har inte hänt i natt. Mycket väsen för inte något särskilt alls. Västmakterna sätter nu in sanktioner mot Ryssland. Ekonomiskt blir det värre.
18:07
Prinsessan Victoria skulle ha åkt till Paralympics, men nu gör hon inte det på grund av den spända situationen. Det anses inte säkert att åka dit.
Här skrev jag tidigare om detta.
Fast några bomber har väl inte fallit?
SvaraRaderaNej det väntar vi på. Allt står ju på katastrofens rand. Och världskrig är nära förestående.
RaderaMen är det inte uppenbart att ett utökat agerande med vapenmakt från ryssland skulle drabba dem själva mest? Eller ser de inte själva saken så? Är kina den smarte outsidern i den globala utvecklingen och ryssland den dumme primitive drängen? Kina handlar, skriver kontrakt och tar över ekonomin. Allt mer. Gör väst och den globala handeln beroende av sig. Ryssland går ut i förrådet och hämtar knölpåkarna?
SvaraRaderaHur kan det vara fiffigt. I de flesta västögon ser det ju brutalt ut. I den eventuellt nationalistiska opinionen infrias väl farhågor och rädslor. På båda sidor.
Rysk opinion känner sig eventuellt stödda och uppmuntrade. Men i brist på något konkret hot så är den effekten väl begränsad till den del som är mest lättledd. Ukrainsk opinion får en förstärkning till delen som är mest uttalat isolationistisk gentemot ryssland.
Som aggressiv part gör sig ryssland svår som handelspartner. Opålitlig, primitiv. Med politik som prioritet före handel. Vem vill ge sig i lag med sådana?
Och några bomber talar väl ingen om.
Jösses vad svårt det var att skriva i dag då. Är det petimätrarna som är ute och luftar sig? Bomber är nästa steg eftersom det sägs att vi står på katastrofens rand. Och sedan återstår bara världskrig. Nato mot Ryssland. Det blir absolut världskrig. Eller hur? ;)
RaderaIdag förs kolonialkrigen med hjälp av mobbar och media. I fallet Ukraina verkar det som om både Ryssland och väst behärskar denna moderna form av krigföring. För mig ter sig krisen i Ukraina som ännu en "arabisk vår", dock utan araber. I den arabiska våren fick vi se hur mobbar påhejade av västliga liberaler genom demonstrationer i huvudstäder tvingade fram nya regeringar. Men var dessa mobbar representativa för befolkningen eller var de bara önskvärda av deras liberala påhejare i västvärlden? Jag vet inte. Vi har ju bara fått veta att mobbarna haft som önskemål att liberala reformer skulle ske och inte att mobbarna representerat befolkningens önskemål.
SvaraRaderaNu har vi sett det upprepas i Ukraina. En folkvald president har störtats och i väst har vi kunna läsa om hur avskyvärd han varit. Jag kan hålla med om att mycket av det vi läst om honom och hans regim varit hemskt, men har vi fått hela bilden?
När det gäller den arabiska våren i länder kring medelhavet så verkar det som om de mobbar som tvingade fram inbördeskrig och regimskiften inte haft folkets stöd. De enda som tjänat på upproren är de som berikar sig på inbördeskrig. Är det då något vi skall stödja? Jag ställer mig bland annat frågan hur dessa mobbar haft råd att demonstrera under så lång tid, är de rika eller är det någon som stöder dem ekonomiskt?
Nu återkommer jag till Ukraina. Ukraina blev en självständig stat efter Sovjetunionens upplösning. Dessförinnan var det ofta en konflikthärd som ryssar och polacker slogs om. I anslutning till freden i Brest-Litovsk blev Ukraina en fri stat. Därefter drabbades Ukarina av inbördeskrig och fyra år senare var det med om att bilda Sovjetunionen. Det är egentligen ganska korta intervall som Ukraina varit en fri stat och jag ser deras gränser som politiska kompromisser som var det bästa som kunde uppnås då de ingicks. Men då uppkommer frågan om Ukriana egentligen enats som en nation eller om det är som på så många andra platser i världen att folk inte känner gemenskap med landet de bor i. För mig verkar problemen i Ukraina som i så många andra länder har en del av sitt ursprung i det gång på gång upprepade "gränsritandet" efter napoleonkrigen.
Idag verkar det som om det idag finns många mobbar i Ukraina som var och en har olika visioner för landet de bor i. Men hur ser det ut om vi bortser från mobbarna och försöker bedöma vanligt folks vilja. Jag skulle välkomna nyval i landet, gärna övervakat eller genomfört med hjälp av internationella observatörer eller internationella valarbetare. Men är detta möjligt? Jag hoppas att det är möjligt, men världspolitiken är outgrundlig.
Slutligen måste jag instämma i att jag är bestört över det ryska intåget på Krim och jag hoppas att det inte finns några ryssar som måste ha beskydd på Gotland.
Du misstar dig på "de västliga liberalernas ställningstagandet för gatuvåld och gatumobbar". Det är västs liberala dramajournalister som har den uppfattningen. De gillar begreppet Revolution. Och att långa utdragna förlopp som normalt tar decennier skall ske på tre dagar osv, Så att det blir spännande läsning.
RaderaDet är en naiv uppfattning och den ger fel perspektiv på demokratin och hur en nation formas. Att man överhuvudtaget kan tillmäta den här typen av folkmobbar, demonstranter och upprorsmakare på gatunivå så stor betydelse kanske beror på journalisternas planekonomiska natur.
Journalisterna vill som regel förändra världen. Göra den bättre förstås, fattas bara. Man är välan god. Och ser man då chansen till uppror och ifrågasättande med plakat och vrål på gatorna så får man både dramtik till sina tidningar och reportage om förbättrings iver.
Och självklart är det ingen bra utgångspunkt för att bilda något samhälle på. Som du skriver, Hur vet man vilket stöd upprorsmakarna har?
Nästan alla de här upproren, under "arabisk vår" osv, har slutat illa. De som syns snyggt i rubriker och intervjuer är inte de som sedan tar över landet. Det är några andra. Oftast de med mest resurser som vanligt. Som är bäst organiserade. Har ingenting med demokrati att göra.
Ett gemensamt problem för alla de här "kupperna, upproren, revolutionerna och maktförändringarna" är att de inte bygger på normala politiska problem. Lönefrågor. Pensioner och välfärd. Diskussioner om publicistiska kvaliteter. Teologisk idé debatt. Staternas makt och inflytande på befolkningen ur fiskala och juridiska perspektiv. Allt sådant faller undan och hamnar utanför blickpunkten.
Istället är det primitiva övergripande känslor om folkslag, etnicitet, klasser, grupptillhörighet, språkfrågor, korruption med gynnande av de rätta grupperna osv i största allmänhet. Frågeställningar, om man ens kan kalla det så, som gynnar en viss typ av retorik, en viss typ av partier och en anti-liberal agenda paradoxalt nog. Och just den övergripande fokuseringen underlättar också debatt om gränser, landområden, språkgrupper etc.
Alltså precis sådant som gynnar fascistiska eller kommunistiska rörelser. Alltså rörelser som behöver den typen av konfliker. Med en stark stat. Stora offentliga utgifter. Trygghet för de grupper som är de sina. Osv. (De goda krafterna måste skyddas mot De Rika, De Främmande, De Andra, De Utländska, De Fattiga osv. Hur länge som helst).
Det bästa sättet att komma ur det här blir förstås normal handel. Normalt förtroende. Normala diskussioner i normalt tonläge om normala frågor. Politiska ledningar som är stora nog att se de små frågorna.
Och vad media skriver skall man som vanligt mest se som underhållning.