Ett multirasistiskt samhälle

Det är vad vi har fått sedan rasismens anklagelser började delas ut mellan människor. Vi är snabbt på väg in i ett tillstånd liknande det som har funnits i alla diktaturer. Ett samhälle där människor är rädda för varandra, där våld behärskar dem i vardagen och där ingen går fri.

Det finns inte något samhälle som klarar av något sådant i längden. Det är början till sammanbrottet. Ett samhälle där vanliga människor blir angivna som rasister påminner om samhällen som fanns på 1900-talet där vem som helst kunde bli angiven av en familjemedlem eller en arbetskamrat.

Rasist är det nya modeordet som det inte går att försvara sig emot. Den som blir anklagad är skyldig, dömd av medier och offentligheten innan någon dom har avkunnats i en domstol. Och ännu värre ifall i den anklagade inte inser att den är det som läggs den till last. Då är den en omedveten rasist.

Den kongress som socialdemokraterna nu håller pratar inte om sådana här frågor. Det är tabu. Där avhandlas istället snömos och innehållslöshet. Och jämförelsen med den nye partiledaren Stefan Löfvens tal och Olof Palme är bara för mycket. Det tyckte också nyhetspanelen i SVT på morgonen där Thomas Bodström, tidigare justitieminister, var ny medlem utan några som helst politiska bindningar enligt honom själv. Han har inga politiska uppdrag längre och deltar enbart i festandet efter kongressen inte i socialdemokraternas diskussioner.

Stefan Löfven säger sig ha lärt sig en läxa efter de båda förlorade valen. Jobben kommer främst säger partiledaren för socialdemokraterna tillsammans med sin ekonomiske talesman Mikael Damberg. Det kommer att betyda skattehöjningar och att trycket på de medborgare som har arbete eller inkomst från egna företag ökar. Nyhetspanelen var i morse rörande överens om att det inte är retorik eller fina tal som betyder något. Det är vad framtiden utvisar i form av verkligt kraftfullt agerande i politiken.

I dag ska vinster i välfärden diskuteras. Får de finnas? Jovisst de måste finnas när välfärden har gått från kommuner till privata bolag. Ett aktiebolag ska göra vinst och som Thomas Bodström också sa: det är konstigt att ingen begriper att kontrollen måste skärpas när allmän välfärd blir privat. Det har han alldeles rätt i och detta gäller både bidrag, som tas emot i sådan form och de aktiebolag som enligt lagen ska göra vinst. Kommun och stat måste bli bättre på att upphandla plus att kolla resultat. Ska arbetsförmedlingen syssla med upphandling och därmed ge miljarder till privata företag?

Jag har suttit på värdelösa kurser för länge sedan i arbetsförmedlingens regi, då när socialdemokraterna hade makten. Så det handlar inte om vem som regerar eller är inte något nytt fenomen. Men det var inte populärt att granska på den tiden. Moderaterna lovade att lägga ned arbetsförmedlingen och det borde de ha gjort. En institution från 40-talet fungerar inte i dagens Sverige. Den inrättades för utslagna i samhället. Den är obsolet.