Sven Otto Littorin och Lennart Geijer

Det finns något opersonligt över det som händer i världen. Vissa saker upprepar sig. En minister gör något och sedan gör en annan något liknande flera årtionden senare.

Den ena var justitieminister och den andre arbetsmarknadsminister. De har båda befunnit sig i märkligt sällskap.

Det kan inte skyllas på tidsandan, för den har inte sett likadan ut på 1970-talet och 2000-talet. Peter Bratt försökte avslöja vad som pågick då, men hindrades av den prestige som partiledarna åtnjöt på den tiden.

Aftonbladet försöker nu dra ut Littorin-historien och få en lång skugga att falla över regeringen. Det är politik, som passar för att nu inleds återigen Almedalsveckan, som inte har någon större betydelse för vanligt folk, men som mer och mer blir ett mingeltillfälle för den klass som är politisk och medieanknuten.

Sammanblandningen av mediefolk och politiker har alltid funnits. Det har varit viktigt för politiska journalister att hålla sig väl med politikerna för annars fick de inte tillträde till deras boningar.

Det handlar om makt i båda fallen och makt och sex hör ofta ihop. Det är ofta svårt med rågången mellan dem.

Det finns helt klart politiska agendor i det försök till drev, som nu dras igång, men samtidigt finns det som sagt ett skikt där det opersonliga kommer in. Ibland föreställer jag mig det som en enkel bild: på den ena axeln sitter en ängel och viskar och på den andra en djävul.

Vem människan lyssnar till beror av hur utvecklad den är. Det Aftonbladet nu sysslar med känns lite gammalt. Om de inte kan komma med något nytt. Sven Otto Littorin kastade in handduken direkt, vilket fick Aftonbladet att så där med lång näsa. De ville ha ett drev då förra året. Det var ju valår.

Sven Otto Littorin har sökt sig bort från Sverige till det stora landet i väster, där han har forskat i Kalifornien. Hoppas att han trots allt har hållit kontakten med sina barn.

Han är skriven i Sverige och bor på Regeringsgatan. Passande adress kanske.