Han skriver i en krönika i Expressen om att man inte behöver bry sig om förföljare, som driver med det man säger eller vad människor kläcker ur sig på nätet.
Jo det är rätt. Att människor skriver hatfyllda inlägg och kommentarer handlar om deras egna tillkortakommanden. Att bli föremål för drift av stå-uppare kan ses som en eloge till kändisskapet.
Det går att använda allt i karriären, som jag skrev om i en artikel på Newsmill redan för två år sedan. Bättre med uppmärksamhet än tystnad. Dålig PR smäller lika högt som god sådan.
Marcus Birro säger att han också har varit som ett av de anonyma trollen, som använder sin tid till att hata. Javisst. Det är lätt att bli smittad av denna sjuka. Vi är alla människor, inga helgon.
Det behöver inte betyda att man vräker ur sig saker och ting ens i böcker, som Marcus Birro säger att han har gjort. Genom att blanda saga och verklighet. Min egen idé om skrivande som journalist och författare handlar mer om att få ned det i skriven form, så att jag slipper bära det som en ryggsäck. Och jag ljuger aldrig. Det behövs inte.
Just nu är det mycket tyst i hatkampanjen mot mig själv, men den drar säkert snart igång igen. Det är inte mycket att bry sig om som sagt. Anonyma mejl eller kommentarer är bara en illamående människas sätt att få ur sig något av detta. Istället för att gå till psykvården. Eller titta in i sig själv.
Likadant med blogginlägg. Det berg av hat som byggs upp på detta sätt kommer till slut att ramla över den hatande innehavaren av bloggen. Jag behöver inte bry mig. Inte ens läsa det som skrivs. För det har inte något med mig att göra.
De som orkar bry sig om att skicka elakheter eller skriva ned dem på annat sätt har bara fått för sig något. De ser något framför sig som i en spegel och begriper inte att det är sig själva de ser.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar