Han valde att bli lägervakt när han hade tagits till fånga av tyskarna för att slippa en säker död. Och han var med och dödade de som kom till lägret och slapp därmed att bli dödad själv.
Det har gått 64 år sedan det hände och de flesta som var med är döda nu, men inte John, som hette Ivan på den tiden och alltså slogs för Sovjet i andra världskriget. Han sade att han hade varit krigsfånge och fick jobb och emigrerade till USA 1952.
Själv har han hela tiden förnekat att han är lägervakten och menar att det är fel person. Och han har redan tidigare gått igenom en rättegång i Israel. Det finns ingen preskriptionstid för dessa krigsförbrytelser och det är därför han nu har utlämnats från USA, sittande i rullstol.
Hans familj har hela tiden motsatt sig utlämningen och menar att det finns ingen rättvisa i det här fallet, vilket utslag den nya rättegången än ger.
Antingen så får John Demjanjuk ett straff på omkring femton års fängelse, vilket han knappast lär överleva eller också blir han frikänd, men då kan han inte återvända till USA eftersom hans medborgarskap i USA är hävt.
Hur man än ser på det så har han levt ett långt liv och skaffat familj, mer än de flesta som hamnade i Sobibor som fångar kunde göra.
Det här mannen var själv fånge i ett förintelseläger och gjorde vad han gjorde (om han nu gjorde nåt) för att rädda sitt liv. Det är verkligen perverst att han blir åtalad nu, när det fanns tusentals "vanliga" SS-soldater som gjorde vad dom gjorde helt frivilligt, men aldrig blev åtalade.
SvaraRaderaRättvisan är aldrig totalt rättvis... visst är det ett märkligt öde han har fått.
SvaraRaderaDet blir alltid några som får statuera exempel och här har vi ett sånt fall. Det kan ju inverka att han redan har blivit åtalad förut också. Rättvisans kvarnar har en förmåga att fortsätta mala. Och att bli åtalad för uppemot 30 000 människors död måste ju ha någon grund...
SvaraRaderaDet finns en vilja till relativisering av mordhandlingar här och var. Man hävdar andra fel som en motivation till att begå ett fel till. Ett logiskt felslut.
SvaraRaderaDet finns goda skäl att lagföra alla som kan bindas vid brotten.
Hans
Så ibland så hinner sanning ikapp den som flyr den.
SvaraRadera65 år väger inte upp det John gjorde under kriget. Har han begått ett brott så ska han rannsakas för brottet.
Att hans familj inte vill godta att han med största sannolikhet är en krigsförbrytare är en fullkomligt normal reaktion.
Hur skulle du reagera om det hände dig och en av dina morföräldrar / farföräldrar ?
Maukonen: Finns inte en chans att det skulle kunna hända mina mor- eller farföräldrar. Dom har varit döda sedan före kriget... eller 50-talet. Min farmor dog senast av dem, när jag var tretton år. Farfar dog 1936 och morfar dog 1946 plus att mormor dog 1934. Min farfar var läkare och studerade i Belgien under första världskriget hur soldater blev skadade. Det var det närmaste det kriget han kom.
SvaraRaderaHar du själv sådana släktingar, som har varit med i andra världskriget? På någon sida?
Mina farföräldrar kommer ju från Finland.
SvaraRaderaSå de och mina andra släktingar är drabbade av både Ryssland och Tyskland under kriget.
Kan säga att ingen av dem valde någon sida förutom Finlands sida mot både Ryssland och Tyskland.
Jag skulle nog bli ganska heligt förbannad om det uppdagas att någon av släktingarna valde att bli en förrädare av sitt land.
Hellre dö för sitt land än att förråda det.
(men det är ju min uppfattning)
Maukonen: Finland har haft mycket att kämpa med, mycket mer än Sverige. Min äldste sons farfar deltog i kriget på Tysklands sida för han var tysk. Dock ingen soldat utan musiker så han dog i Ryssland 1944 innan hans son var född. Krig är ett elände.
SvaraRaderaJag kan inte, klarar inte av att döma honom... vad hade jag själv gjort? hade jag offrat mina vänner... nej jag tror inte det, men vet gör jag inte... II:a världskriget innehöll fasor som får vilken skräckfilm som helst att framstå som en västanfläkt. Alla hade olika sätt att överleva var de rätt? Var de fel? Det enda jag vet är att de som med fullt samvete plågade ihjäl kvinnor, män och barn och till och med njöt av sin makt hade jag gladeligen skurit halsen av men andra som räddade sina liv genom att ge upp andras liv... är svårare.
SvaraRaderaI ett av alla läger fanns en pojke som bara var nio år. En av alla nätter kom en äldre man och lade sig på honom, tryckte in en bit bröd i hans mun och våldtog den lille pojken. Innan den äldre mannen lämnade den lille pojken tog han pojkens mössa. För den äldre mannen visste att varje morgon på uppställningen blev den utan mössa skjuten till döds.
Den lille pojken smög iväg efter att blivit våldtagen till en annan del av salen, tog en annan pojkes mössa och smög tillbaka till sin bädd. På morgonen hörde han skottet och visste att han tagit livet av en frände. Han visste inte vem som våldtagit honom men han hade överlevt och kunde berätta om lägret.
Hade den lille våldtagne pojken gjort fel?
Ramona, det finns väl en bok om den händelsen?
SvaraRaderaJag vet att min vän har berättat om det men hon kom inte ihåg vad den boken hette... kanske du vet?
Hwj Mariaa! Jag såg detta på TV en dokumentär som handlade om förintelsen, och vet inte om det finns någon bok. Tyvärr!
RaderaHär är hans biografi:
SvaraRaderahttp://www.jewishvirtuallibrary.org/jsource/biography/demjanjukbio.html