Äntligen kom jag in på min gamla blogg, som jag lade ned 2014. Den blogg jag har skrivit på ända tills för en vecka sedan annhelenarudberg2.blogspot.com finns inte längre. Den har anmälts för HATE och därmed tagits bort. Jag antar att det är en robot som har gjort det. Någon som inte kan tänka och känna själv. För jag blev uppmanad att bevisa att jag inte är en robot, genom att kryssa i en ruta och ta fram tre bussar av sex bilder. Därmed var överklagan klar. Jag antar att någon människa till slut kommer att titta på min blogg och upptäcka att jag inte är något HATE-människa.
Eller också har vi gått in i ett nytt skede där vem som helst kan låta mig som är journalist sedan 1974 och författare sedan 2006 bli av med yttrandefriheten utan vidare. Vilket fantastiskt politiskt klimat! En desperat vänster antar jag ligger bakom nu när de inte får regera längre. Det är otroligt att en blogg jag har haft i årtal plötsligt kan försvinna. Jag har nu skrivit på https://annsveranda.blogspot.com/ under den här veckan. Ska jag fortsätta på den här bloggen? Kanske bättre. Om den visas på internet. Jo det gör den ser jag. Det gör däremot inte Anns Veranda. Så då fortsätter jag här! För att denna blogg står i mitt namn!
Här framgår att det är något inlägg som strider mot deras policy. Då tar man inte bort en hel blogg utan möjligen det inlägget. Eller också låter man mig säga vad jag ville med detta inlägg. Jag fick inte skriva klart det sista jag publicerade. Skulle avslöja att det var ett aprilskämt! Och den 1 april får alla i hela Västvärlden skämta om vad som helst. Det behöver inte vara sant!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar