UPPDATERAT
Kalifatets utropande, som Isis står för i Irak och Syrien är det sista rycket hoppas vi för den sortens övertagande av mänskligheten av det omedvetna. Detta som har kommit upp ur mörkret och har förvandlats till en rigid och absolut lära som alla måste följa. Och denna utbreds med våld.
Detta slags vansinne kan övermanna enskilda såväl som folkgrupper, vilket vi har sett genom historien. Exempel är de -ismer, både politiska och religiösa, som har stelnat och blivit till dogmer genom "stora" män och kvinnor. Var och en av oss är så stora eller så små som vi gör oss själva genom vår fria vilja.
Jag trodde aldrig när jag läste Tusen och en natt, sagoboken, när jag var liten att det fanns sådana människor fortfarande i vår värld, men ingenting försvinner någonsin ur det omedvetna. Det bara bidar sin tid och kan på nytt attackera människor, som ingenting har förstått av detta, utan som känner sig insvepta i en känslostorm, vilket de kallar Gud eller Allah. Och därmed ställer detta utanför sig själva. Men de enda som kan agera här på jorden är vi människor. Vi är de som utför de handlingar som bottnar i oss och vårt medvetna samt omedvetna. Vi har den fria viljan som låter oss mörda eller hjälpa mänskligheten.
Sant är att vi alltid bär med oss ett omedvetet, som är lika vidsträckt som vårt fysiska universum och allt som finns där kan överfalla oss ifall vi är öppna och känsliga människor och inte tillräckligt utvecklade som personer, så att vi kan dra gränser och försvara oss. Eller om vi är traumatiserade och på så vis själsligt skadade. Men försvaret mot detta är inte, som man trodde förr i tiden (ungefär i går) också i Västerlandet, att ingå i rigida system där man ser en del av människorna på vår jord som fiender. Några som ska förföljas och dödas. Religionen är dock ett försvar för den enskilde. Det är sant. Alla våra riter, som våra förfäder också har deltagit i har en skyddande inverkan därför att de är skapade att ha det. Och C G Jung, psykiatern, försökte aldrig övertala någon som var troende att lämna sin religion.
Men när kvinnorna måste gå omkring som på bilden nedan (och det inte bara är en maskerad) beror det av att männen fruktar sitt omedvetna (som de kallar Gud eller Allah) så mycket att de tror att detta kommer att överfalla alla som inte är klädda så. I värsta fall. När män inte vågar ta kvinnor i hand enligt västerländsk sed har de överfört sin egen skräck för sin egen inre kvinna till halva mänskligheten. Och detta för att någon har sagt att så ska man uppföra sig för länge sedan. Religiösa vanor kan vara förnuftiga eller helt bortom det som är en reell verklighet. Det är ett sätt att ta bort ansvaret från människor själva och låta krafter utanför människan ta hand om detta: på gott och ont.
Det är ingen idé att tjata på människor, som är infångade i det omedvetna. I vår tid och i vårt land behandlar vi dem på sjukavdelningar eller sätter dem i fängelse ifall de inte kan fungera ute i det svenska samhället enligt de normer och regler vi har bestämt. Men religion går före. Så enligt dessa läror kan människor bete sig hur tokigt som helst bara de inte låter det skina igenom utåt. I slutna rum går det bra. Och det gäller då alla -ismer, både religiösa och politiska. Vi måste få ha tankefrihet. Tills detta inre hos en människa förvandlas till något kriminellt, som bedrägeri, stöld, våldtäkt, överfall och mord och vi får läsa om det i pressen. Jag hoppas att mänskligheten kollektivt i min livstid kan gå vidare från detta ännu en gång.
2.7.2014
Alltid när jag skriver något som ovanstående så känns det som om detta går högt över huvudet på människor. Det är tråkigt. Men ändå hoppas jag att vi som mänsklighet kan gå vidare från religionernas förstenande inverkan (gäller även politiska -ismer) och ta till vara det goda i dessa system. Vi har kämpat länge och väl med detta, i tusentals år. Någon gång måste vi väl kunna gå vidare. Inte bara enskilda utan också mänskligheten?
Kalifatets utropande, som Isis står för i Irak och Syrien är det sista rycket hoppas vi för den sortens övertagande av mänskligheten av det omedvetna. Detta som har kommit upp ur mörkret och har förvandlats till en rigid och absolut lära som alla måste följa. Och denna utbreds med våld.
Detta slags vansinne kan övermanna enskilda såväl som folkgrupper, vilket vi har sett genom historien. Exempel är de -ismer, både politiska och religiösa, som har stelnat och blivit till dogmer genom "stora" män och kvinnor. Var och en av oss är så stora eller så små som vi gör oss själva genom vår fria vilja.
Jag trodde aldrig när jag läste Tusen och en natt, sagoboken, när jag var liten att det fanns sådana människor fortfarande i vår värld, men ingenting försvinner någonsin ur det omedvetna. Det bara bidar sin tid och kan på nytt attackera människor, som ingenting har förstått av detta, utan som känner sig insvepta i en känslostorm, vilket de kallar Gud eller Allah. Och därmed ställer detta utanför sig själva. Men de enda som kan agera här på jorden är vi människor. Vi är de som utför de handlingar som bottnar i oss och vårt medvetna samt omedvetna. Vi har den fria viljan som låter oss mörda eller hjälpa mänskligheten.
Sant är att vi alltid bär med oss ett omedvetet, som är lika vidsträckt som vårt fysiska universum och allt som finns där kan överfalla oss ifall vi är öppna och känsliga människor och inte tillräckligt utvecklade som personer, så att vi kan dra gränser och försvara oss. Eller om vi är traumatiserade och på så vis själsligt skadade. Men försvaret mot detta är inte, som man trodde förr i tiden (ungefär i går) också i Västerlandet, att ingå i rigida system där man ser en del av människorna på vår jord som fiender. Några som ska förföljas och dödas. Religionen är dock ett försvar för den enskilde. Det är sant. Alla våra riter, som våra förfäder också har deltagit i har en skyddande inverkan därför att de är skapade att ha det. Och C G Jung, psykiatern, försökte aldrig övertala någon som var troende att lämna sin religion.
Men när kvinnorna måste gå omkring som på bilden nedan (och det inte bara är en maskerad) beror det av att männen fruktar sitt omedvetna (som de kallar Gud eller Allah) så mycket att de tror att detta kommer att överfalla alla som inte är klädda så. I värsta fall. När män inte vågar ta kvinnor i hand enligt västerländsk sed har de överfört sin egen skräck för sin egen inre kvinna till halva mänskligheten. Och detta för att någon har sagt att så ska man uppföra sig för länge sedan. Religiösa vanor kan vara förnuftiga eller helt bortom det som är en reell verklighet. Det är ett sätt att ta bort ansvaret från människor själva och låta krafter utanför människan ta hand om detta: på gott och ont.
Det är ingen idé att tjata på människor, som är infångade i det omedvetna. I vår tid och i vårt land behandlar vi dem på sjukavdelningar eller sätter dem i fängelse ifall de inte kan fungera ute i det svenska samhället enligt de normer och regler vi har bestämt. Men religion går före. Så enligt dessa läror kan människor bete sig hur tokigt som helst bara de inte låter det skina igenom utåt. I slutna rum går det bra. Och det gäller då alla -ismer, både religiösa och politiska. Vi måste få ha tankefrihet. Tills detta inre hos en människa förvandlas till något kriminellt, som bedrägeri, stöld, våldtäkt, överfall och mord och vi får läsa om det i pressen. Jag hoppas att mänskligheten kollektivt i min livstid kan gå vidare från detta ännu en gång.
2.7.2014
Alltid när jag skriver något som ovanstående så känns det som om detta går högt över huvudet på människor. Det är tråkigt. Men ändå hoppas jag att vi som mänsklighet kan gå vidare från religionernas förstenande inverkan (gäller även politiska -ismer) och ta till vara det goda i dessa system. Vi har kämpat länge och väl med detta, i tusentals år. Någon gång måste vi väl kunna gå vidare. Inte bara enskilda utan också mänskligheten?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar