UPPDATERAT
Karin af Klintberg, producent på TV-programmet Kobra, berättar utlämnande om dokumentärfilmaren Malik Bendjellouls självmord och livet innan dess i Hollywood Reporter. Han gick från en Oscar för "Searching for Sugar Man" till självmord på ett år. Hur kunde det gå så?
Hon berättar för tidningen att filmaren kunde tvinga sig själv att äta exakt samma frukost i sex månader bara för glädjen att till slut en dag byta frukost. Han gillade också pasta och tomatsås och när hans favoritsås skulle utgå ur handeln ringde han till varenda butik i Stockholm, som hade såsen, och köpte upp deras lager. Han var lycklig över att kunna äta pasta med denna tomatsås varenda kväll. Han berättade också för Karin af Klintberg att han hade bestämt sig för att bryta med sin flickvän, för att de hade varit tillsammans i fyra år, fyra månader och fyra dagar. Och producenten för Kobra invände inte mot detta utan tyckte det verkade fullkomligt förnuftigt. För han var så övertygande.
För producenten och också för andra verkade detta excentriskt, men harmlöst, till och med som charmerande märkvärdigheter i hans konstnärliga personlighet. Själva livet verkade vara som en film, en bild, man kunde leka med eller manipulera. Han tycktes sålunda skapa sätt att inte bli besviken, så det dröjde till efter den stora utmärkelsen Oscar innan han drabbades av detta och det tog honom så hårt, för att han var inte van vid det. Hans depression drabbade honom med full styrka. Den blev en chock och en mycket oväntad sådan. Han hade inte verktygen att hantera detta och det blev som en psykos, tror Karin af Klintberg.
Det framstår för mig som något självklart har hänt: någon som i hela sitt liv har litat på det rigida intellektet, för att klara av allt, översvämmas plötsligt av okända känslor. En hjärnmänniska som inte tror att något annat finns än det vi ser blir övermannad av något okänt. Jag har sett det förut hos människor som har gått in i intellektuella system, som inte begriper att vi är mer än vad ytan visar. De tror att den vetenskapliga analysen, det förnuftiga intellektet alltid skyddar och särskilt om de befinner sig inne i ett system. Denna yta, som blir ett skal till slut, något som omsluter ett tomrum fyllt med mörker. Där lurar själen, som kan bli en dödsfiende, särskilt om den tar formen av en hotande anima. Den kvinnliga sidan hos män. Där finns en klar dödsrisk ifall mannen inte utvecklas förbi detta och kan knyta nya band både till sin inre och yttre kvinna. Sin egen musa. Allt, både det yttre och inre, måste tas på allvar.
Men Bendjeloull kom aldrig dit. Istället fastnade han i fantastiska historier och rena sagor om hans rötter i Algeriet på hans pappas sida. Fantasier om en förlorad familjeförmögenhet och en likaledes förlorad tillhörighet till en överklass. Det var att backa till rötterna, men på ett ointelligent sätt. Han borde ha gjort en dokumentär om sig själv och sina rötter. Hans djupaste passion i livet handlade om film. Dock när succén väl var över så fanns det bara ett tomrum kvar. Och han kunde inte hantera detta. Han bodde i USA och där måste man fortsätta att göra succéer efter den första. Skulle han någonsin klara detta? Hans inre musa stöttade honom inte. Bättre att lämna världen med en krasch och dö ung. Han hade sömnproblem och trodde inte längre på sin förmåga, sin kreativitet. Så berättas det. Och ändå hade han en flickvän Brittany Huckabee, men språnget över Atlanten lyckades inte. Kreativa människor står alltid i spetsen, längst fram. De omskapar världen, men måste också inse att de bara är människor. Inte gudar.
Här skrev jag om när han dog i maj i år. Och här har jag tidigare i år skrivit om dumheten i att begå självmord. Det är ett rent slöseri med liv.
15:21
Karin af Klintberg anser sig nu ha blivit lurad att berätta om Malik Bendjelloul och är inte glad över att amerikanska journalister inte följer samma kod, som finns i svenska medier: att man inte ska prata om självmord. Ja det måste hon naturligtvis säga. För annars är hon bortgjord på Kobra och Sveriges Television. Hon var "hudlös" vid tillfället säger hon och fick inte läsa citaten fast hon hade bett om det. Och likadant säger de andra som är med i reportaget. Svensk naivitet helt enkelt. De är rädda att få släkten på sig.
Karin af Klintberg, producent på TV-programmet Kobra, berättar utlämnande om dokumentärfilmaren Malik Bendjellouls självmord och livet innan dess i Hollywood Reporter. Han gick från en Oscar för "Searching for Sugar Man" till självmord på ett år. Hur kunde det gå så?
Hon berättar för tidningen att filmaren kunde tvinga sig själv att äta exakt samma frukost i sex månader bara för glädjen att till slut en dag byta frukost. Han gillade också pasta och tomatsås och när hans favoritsås skulle utgå ur handeln ringde han till varenda butik i Stockholm, som hade såsen, och köpte upp deras lager. Han var lycklig över att kunna äta pasta med denna tomatsås varenda kväll. Han berättade också för Karin af Klintberg att han hade bestämt sig för att bryta med sin flickvän, för att de hade varit tillsammans i fyra år, fyra månader och fyra dagar. Och producenten för Kobra invände inte mot detta utan tyckte det verkade fullkomligt förnuftigt. För han var så övertygande.
För producenten och också för andra verkade detta excentriskt, men harmlöst, till och med som charmerande märkvärdigheter i hans konstnärliga personlighet. Själva livet verkade vara som en film, en bild, man kunde leka med eller manipulera. Han tycktes sålunda skapa sätt att inte bli besviken, så det dröjde till efter den stora utmärkelsen Oscar innan han drabbades av detta och det tog honom så hårt, för att han var inte van vid det. Hans depression drabbade honom med full styrka. Den blev en chock och en mycket oväntad sådan. Han hade inte verktygen att hantera detta och det blev som en psykos, tror Karin af Klintberg.
Men Bendjeloull kom aldrig dit. Istället fastnade han i fantastiska historier och rena sagor om hans rötter i Algeriet på hans pappas sida. Fantasier om en förlorad familjeförmögenhet och en likaledes förlorad tillhörighet till en överklass. Det var att backa till rötterna, men på ett ointelligent sätt. Han borde ha gjort en dokumentär om sig själv och sina rötter. Hans djupaste passion i livet handlade om film. Dock när succén väl var över så fanns det bara ett tomrum kvar. Och han kunde inte hantera detta. Han bodde i USA och där måste man fortsätta att göra succéer efter den första. Skulle han någonsin klara detta? Hans inre musa stöttade honom inte. Bättre att lämna världen med en krasch och dö ung. Han hade sömnproblem och trodde inte längre på sin förmåga, sin kreativitet. Så berättas det. Och ändå hade han en flickvän Brittany Huckabee, men språnget över Atlanten lyckades inte. Kreativa människor står alltid i spetsen, längst fram. De omskapar världen, men måste också inse att de bara är människor. Inte gudar.
Här skrev jag om när han dog i maj i år. Och här har jag tidigare i år skrivit om dumheten i att begå självmord. Det är ett rent slöseri med liv.
15:21
Karin af Klintberg anser sig nu ha blivit lurad att berätta om Malik Bendjelloul och är inte glad över att amerikanska journalister inte följer samma kod, som finns i svenska medier: att man inte ska prata om självmord. Ja det måste hon naturligtvis säga. För annars är hon bortgjord på Kobra och Sveriges Television. Hon var "hudlös" vid tillfället säger hon och fick inte läsa citaten fast hon hade bett om det. Och likadant säger de andra som är med i reportaget. Svensk naivitet helt enkelt. De är rädda att få släkten på sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar