Jag funderade på den norske filosofen Harald Ofstads ord. Ni vet han som skrev boken Vårt förakt för svaghet (1972). Den som handlar om nazismen. Där skrev han bland annat: De (nazistiska tendenserna min anmärkning) kommer att yppas i människors, organisationers och staters handlingar (handlingsideologi) och ligga latent i samhällets institutioner och maktrelationer (institutionsideologi). Så såg han på framtidens utveckling.
Han menade att det behövdes inte slagord som nazister eller deras extrema motsats till vänster ropade eller gick med på gatorna, utan detta skulle bli inbyggt i vårt samhälle och på så sätt leva vidare. Detta innebär att det skapas nya syndabockar gång på gång (och inte alltid samma folkslag) och de som inte passar in i systemet skickas på omskolningar i statens och det allmännas regi för att återigen skolas in i det rätta tänkandet. Detta är vad som pågår i arbetsförmedlingens och f-kassans regi i Sverige. Det är något fel på en vanlig svensk medborgare som ramlar utanför det vanliga välfärdssystemet så då undersöks den noggrant för att finna ut var felet ligger någonstans. För systemet i sig kan inte vara klandervärt.
Inte ens när riksdagen tog ut vissa medborgare ur det allmänna f-kassesystemet och satte in dem i a-kassan istället så uppmärksammades detta särskilt. Detta som jag omtalade i min första bok Ett sekel av tystnad. Vårt förakt för svaghet gör att vi tror att det absolut är något fel på en sådan medborgare (i detta fall var det jag och yngste sonen som råkade mest illa ut). Och den får då betala för detta. Gärna livslångt som i mitt fall. Den ska tas ifrån det som andra medborgare har rätt till. Systemet är i sig perfekt och är skapat i god demokratisk ordning. Särskilt om det är riksdagen som har beslutat om det. Den starke har alltid rätt medan den svage ska tryckas till. När jag uppmärksammade socialförsäkringsutskottet på vad som hade hänt förstod de det inte. Det var nog jag som hade missförstått i vilket system jag ingick. Trodde de. De visste inte ens vad de hade beslutat och vilka konsekvenser det fick utan trodde att jag var en svag äldre kvinna som hade gått med på att tryckas till.
Inbyggt i systemet även i vårt land finns den samsyn, som Harald Ofstad talade om och som i sig kan dra iväg och skapa syndabockar. Och det som kallas rasism eller något annat förklenande kan klistras som en etikett på det som eliten och maktmänniskorna inom politik och medier anser behöver utmärkas med sådant. Så människor som klagar över att de har fått förändrade livsförhållanden på ett orättvist sätt trycks tillbaka genom maktord och genom att yttrandefriheten inte längre är särskilt stor. De som i dag i första hand är utpekade som skurkar och rasister är vita män och i andra hand alla som är födda i landet Sverige och har föräldrar och far- respektive morföräldrar, som är födda här. Dessa människor som har varit svenskar i några generationer ses med misstänksamhet. De anses lättare kunna gripas av underliga politiska åsikter och falla offer för onda tankar och handlingar. De har blivit moderna syndabockar.
Världen kan tyckas upp-och-ned-vänd när alla som livslångt är del av det svenska välfärdssystemet och har bott och arbetat här inom detta system ska tas ifrån medan istället alla som är nykomlingar har rätt till allt det som andra människor byggt upp här under ett par generationer. Och särskilt om de inte har rätt ens att vistas i landet så har de rätt till desto mer till exempel omedelbar akut hjälp i sjuk- och tandvård till en mycket lägre kostnad än vanliga andra medborgare. Det är yttersta godhet att välkomna alla utifrån och att vara moralist och ideell på alla medborgares bekostnad. De vanliga medborgarna som är i majoritet ska få känna på att de inte längre ska kunna bestämma över vad som händer dem. Den som företräder de rätta och godkända åsikterna om minoriteter och uttalar dem högt och ljudligt ska härska över de andra enligt denna filosofi. Vi beundrar alla som kan slå sig fram i de moderna medierna och ta mest plats i tidningar, radio och TV. Precis som nazisterna i Tyskland begrep att den som har makten över propagandamedierna är den som bestämmer över folket. Den starke ska absolut härska. Den svage göre sig icke besvär.
Jag skickade ovanstående som ett debattinlägg till Debatt på SVT. Tror ni de tar in det?
Han menade att det behövdes inte slagord som nazister eller deras extrema motsats till vänster ropade eller gick med på gatorna, utan detta skulle bli inbyggt i vårt samhälle och på så sätt leva vidare. Detta innebär att det skapas nya syndabockar gång på gång (och inte alltid samma folkslag) och de som inte passar in i systemet skickas på omskolningar i statens och det allmännas regi för att återigen skolas in i det rätta tänkandet. Detta är vad som pågår i arbetsförmedlingens och f-kassans regi i Sverige. Det är något fel på en vanlig svensk medborgare som ramlar utanför det vanliga välfärdssystemet så då undersöks den noggrant för att finna ut var felet ligger någonstans. För systemet i sig kan inte vara klandervärt.
Inte ens när riksdagen tog ut vissa medborgare ur det allmänna f-kassesystemet och satte in dem i a-kassan istället så uppmärksammades detta särskilt. Detta som jag omtalade i min första bok Ett sekel av tystnad. Vårt förakt för svaghet gör att vi tror att det absolut är något fel på en sådan medborgare (i detta fall var det jag och yngste sonen som råkade mest illa ut). Och den får då betala för detta. Gärna livslångt som i mitt fall. Den ska tas ifrån det som andra medborgare har rätt till. Systemet är i sig perfekt och är skapat i god demokratisk ordning. Särskilt om det är riksdagen som har beslutat om det. Den starke har alltid rätt medan den svage ska tryckas till. När jag uppmärksammade socialförsäkringsutskottet på vad som hade hänt förstod de det inte. Det var nog jag som hade missförstått i vilket system jag ingick. Trodde de. De visste inte ens vad de hade beslutat och vilka konsekvenser det fick utan trodde att jag var en svag äldre kvinna som hade gått med på att tryckas till.
Inbyggt i systemet även i vårt land finns den samsyn, som Harald Ofstad talade om och som i sig kan dra iväg och skapa syndabockar. Och det som kallas rasism eller något annat förklenande kan klistras som en etikett på det som eliten och maktmänniskorna inom politik och medier anser behöver utmärkas med sådant. Så människor som klagar över att de har fått förändrade livsförhållanden på ett orättvist sätt trycks tillbaka genom maktord och genom att yttrandefriheten inte längre är särskilt stor. De som i dag i första hand är utpekade som skurkar och rasister är vita män och i andra hand alla som är födda i landet Sverige och har föräldrar och far- respektive morföräldrar, som är födda här. Dessa människor som har varit svenskar i några generationer ses med misstänksamhet. De anses lättare kunna gripas av underliga politiska åsikter och falla offer för onda tankar och handlingar. De har blivit moderna syndabockar.
Undantagna från detta tänkande och höjda över misstankar är alla minoriteter. De kan inte vara onda utan måste enligt denna logik vara goda människor. Särskilt de som har flytt undan krig och svårigheter i det egna landet. De blir medborgare genast i Sverige och får extra tilldelning av allt för de är de mest utsatta. Vi ska se dem som offer och oss själva som förövare för visst har vi varit elaka och onda som nation genom historien. Vi måste piska oss själva hårt och erkänna att vi är rasister och hatfyllda genom vårt arv, vare sig det är genetiskt eller socialt.
Världen kan tyckas upp-och-ned-vänd när alla som livslångt är del av det svenska välfärdssystemet och har bott och arbetat här inom detta system ska tas ifrån medan istället alla som är nykomlingar har rätt till allt det som andra människor byggt upp här under ett par generationer. Och särskilt om de inte har rätt ens att vistas i landet så har de rätt till desto mer till exempel omedelbar akut hjälp i sjuk- och tandvård till en mycket lägre kostnad än vanliga andra medborgare. Det är yttersta godhet att välkomna alla utifrån och att vara moralist och ideell på alla medborgares bekostnad. De vanliga medborgarna som är i majoritet ska få känna på att de inte längre ska kunna bestämma över vad som händer dem. Den som företräder de rätta och godkända åsikterna om minoriteter och uttalar dem högt och ljudligt ska härska över de andra enligt denna filosofi. Vi beundrar alla som kan slå sig fram i de moderna medierna och ta mest plats i tidningar, radio och TV. Precis som nazisterna i Tyskland begrep att den som har makten över propagandamedierna är den som bestämmer över folket. Den starke ska absolut härska. Den svage göre sig icke besvär.
Jag skickade ovanstående som ett debattinlägg till Debatt på SVT. Tror ni de tar in det?
Fantastiskt bra skriven text. Den borde återpubliceras, men det förstår jag är omöjligt. För ovanpå denna förtäckta statsfascism finns ju godhetssyndromet, som vill göra gällande precis raka motsatsen. Bara för det ska jag köpa din bok. Den verkar inte finnas på mitt bibliotek.
SvaraRadera/Catrine
Tack Catrine för de vänliga orden. Jo vi lever i en brytningstid där (som alltid) och ingen vet vilken väg vi ska välja. Som mänsklighet. Det är djupa frågor, men vi lever kvar i 30-talet i den mentala världen och kommer inte vidare. Jag har avslutat ett manus om Jacqueline Kennedy för hon levde också i en brytningstid. Detta presidentpar insåg att krig var inte att tänka på för det skulle leda till utrotning av mänskligheten (atomkrig) och att vi måste vara jämlika, vilket då betydde att de svarta skulle få fler rättigheter i USA.
Radera1972 gick jag på journalisthögskolan och denna bok som kom då av Harald Ofstad ingick i kurslitteraturen. Det han kommer fram till är sant som jag ser det, för vi som människor fungerar så på den kollektiva nivån att ingenting går förlorat. Idéer som är förkastade lever kvar i det kollektiva omedvetna och dyker upp igen i en liknande skepnad. Och om vi inte har gjort något med dem blir de som spöken eller demoner och vi förflyttas tillbaka i tiden och överväldigas (i värsta fall) av samma mekanismer som då. Bara i ny skepnad. Historien upprepar sig som man brukar säga.
Dock är det på tiden att gå vidare från 30-talet och förflytta oss till en ny medvetenhetsnivå. Kollektivt som mänsklighet.
Men hur får vi åsiktshegemonikerna att inse att de inte är goda utan tvärtom fascistoida (i dagens tappning mot det egna folket)? Det verkar skvatt omöjligt att få dessa "anti-rasister" att inse det fatala misstag de håller på att återupprepa.
SvaraRadera/Catrine
De flesta är helt okej faktiskt när man möter dem i levande livet, men tyvärr har vi låtit extremerna ta över i debatten. Vänsterextremer har alltid varit mer inne (åtminstone sedan jag var ung) än högervarianten så de dominerar i både journalist och politik. Och tex mp och m har gått ihop för att hålla landet öppet för all världens folk (obs jag gillar inte sd, men heller inte v) och andra länder är inte som vi. Vi är extrema i vår undfallenhet. Det går aldrig att ändra någon annan människa (inte ens nära släktingar) utan de måste i så fall göra det själva.
RaderaEftersom jag har barn med en tysk så vet jag vad hans släktingar tyckte på 60-talet. De menade att Hitler var bra från början som byggde vägar och skaffade arbete och de berättade om hur asfalten brann på gatorna och folk också när engelsmännen fällde bomber. Och Braunschweig, där min sambo på den tiden växte upp (född 44 pappan dog i kriget), var en ruinhög och där lekte han. Det tog 16 år att röja i ruinerna i stan. Krig och våld är åt helvete hur det än motiveras. Det är dit vi måste komma. Någon gång. Vi får se om det går.