onsdag 25 december 2013

Icas tidning hyllade Mussolini

Vilken totalt kapital historielöshet att berätta att Italiens diktator Mussolini hyllades som geni och att han var mycket populär. Han lyckades få fart på ekonomin, byggde vägar, satsade på jordbruket och genomförde stora reformer. Exakt detsamma kan sägas om hans vapenbroder i Tyskland Adolf Hitler. Och det skulle fortfarande vara sant och ha blivit deras eftermäle om de båda inte hade varit diktatorer, krigat och avrättat otaliga människor plus orsakat miljoner människors död. 

Det är tidningen Buffé, som publicerade bland annat detta:

"Benito Mussolini var Italiens diktator mellan 1922 och 1943, och länge mer populär än någon jämförbar politiker varit. Han byggde vägar, satsade på jordbruket och genomförde stora reformer. Bland annat planterade han träd i Tryffeldalen i italienska regionen Marche, träd som i dag är grogrunden för tryffelsvampar". /.../"Han lyckades få fart på ekonomin och uträttade många positiva inrikes saker.  Och det gick bra fram till 1935. Mussolini hyllades som ett geni och en mirakelman runt om i Europa och USA. Sedan började det gå utför, bland annat blev de utrikes misslyckandena allt större."

Sidan är nu borttagen från Icas kundtidning decembernumret av Buffé, men här kan ni läsa en sparad cacheversion av den.
http://webcache.googleusercontent.com/search?q=cache:http://www.ica.se/ica-kort-bank/buffe/matartiklar/mussolini-och-tryffeldalen/

Ifall ni kopierar adressen ovan och klistrar in den på en ny sida och trycker på länken så framträder artikeln av chefredaktör Tony Wallin i all sin prydno. Han berättar också hur Mussolini och hans älskarinna slutade sina dagar, men det uppväger inte de citerade orden ovan.

Till höger: Bildbeviset på att Mussolini och hans älskarinna var döda. De hängdes upp och ned till skam och vanära. Han hade försökt fly till Schweiz och maskerat sig som tysk soldat. Den 27 april 1945 tillfångatogs han av partisaner och arkebuserades följande dag. Det var en så stor lättnad att andra världskriget tog slut då på våren 1945 att jag kände av detta också som litet barn. Fast jag inte föddes förrän i december 1945.


Här skrev jag om när Katarina Mazetti gjorde bort sig i en krönika i Ica-kuriren.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar