Stackars elever!

De känner sig inte hemma i skolan, särskilt inte de socioekonomiskt svaga, utan de struntar då istället i att komma i tid. Och utbildningsministern Jan Björklunds recept var att lärarna skulle låsa dörren, så att de lärde sig att komma när det ringde in. 

Att skolan är ett ställe där man kan känna sig hemma har inte fallit mig in. Skolan har alltid varit något man skulle klara av för att äntligen kunna gå vidare ut i samhället. Både för mig, mina barn och barnbarn. Högstadiet är fortfarande värst för då ska barnen klara av allt, både sin egen utveckling och skolans.

Vi är faktiskt de enda tre generationer som har ansetts behöva en lång skolgång. Min mamma gick sex år i skolan, en hushållskurs på sommaren, konfirmation och så ut i arbete. Livet väntade inte längre än så på den tiden, inte verkligheten heller. 

Det var en lisa att börja gymnasiet på min tid för då betraktades man äntligen som nästan vuxen och dessutom som del av en särskild och utvald del i samhället, även om disciplinen var sträng, men något annat hade vi inte upplevt.

Att låsa ute eleverna från klassrummet är det sista rådet i ett kaos, som ändå inte går att stävja när det väl är så att barnen har tagit makten och ingen kan visa dem att så här gör man inte. Detta kaos försiggår bland annat i Göteborg och Malmö och där de nya eleverna från alla delar av världen är i majoritet. Och uppstår i sådana situationer där kulturer krockar.

Det som behövs är att lärare inser att människor är olika. Även barn är det, men i vårt samhälle har vi inte längre någon gemensam norm, som kan appliceras på olika situationer. Och det som råder är rädsla. Lärare är också människor och försöker överleva. Kanske är det därför som en skola i Bromölla i östra Skåne har bestämt att enbart vitklädda elever med ljus får finnas i Luciatåget. Allt annat är bannlyst - tomtar, troll och pepparkaksgubbar.

Stjärngossarna får inte bära några stjärnor alls utan ska vara där som "livvakter" till Lucia. Allt enligt skolledningen. Det visar på den hårdnande tid vi lever i och en medveten eller omedveten önskan hos de vuxna om att allt ska vara vithet och ljus utan förankring i verkligheten. Inga mörkrets makter i världen göre sig besvär, inte heller i den redan besegrade formen av elaka tomtar och dylika troll. Och pepparkaksgubbar är ju bruna. Herregud! Inte kan man låta barn ikläda sig sånt. Rättning i leden!

Här står Lucia omgiven av tärnor och stjärngossar.
 Men avbildade stjärnor kan störa någon så de får inte finnas har en skola i Bromölla bestämt.
Istället ska  stjärngossarna vara "livvakter" åt Lucia. Vem ska anfalla henne?