Här i Boca Raton i Florida hos sin pappa skulle massmördaren Mangs ha kunnat befinna sig, men istället valde han att försöka besegra sin rädsla och gå ut på kvällarna och nätterna i Malmö och skjuta invandrare. Men han ville inte mörda bara hålla sitt adrenalin i schack.
Han är uppenbart förvirrad och en riktig knäppskalle, som tror att vi alla är lika längst in i kärnan, som han säger. Nej det är vi inte. För han har gått fel väg, men han fattar inte att han har misstagit sig. Det handlar inte om att besegra sin rädsla genom att gå ut och gå emot den nattetid. Det är betydligt enklare än så.
Vi är alla redan räddade och behöver inte bekämpa rädsla. Det är så enkelt så det är rent av dumt, men hur ska en massmördare begripa det? Det som lever kvar i vår värld är detsamma som behärskade världen och särskilt Tyskland på 30-talet. Då trodde man att det handlade om disciplin, att begränsa utrymmet så att allt skulle bli avskalat. Att det gällde att följa enkla hårda regler, så att världen skulle framstå som ett avklarat ställe. Och att ta bort de människor som ansågs mindervärdiga. Endlösung.
Kollektivt har vi kommit en bit på väg sedan den tiden. Det enda land som finns kvar i dessa mörka trakter är Nordkorea, som framhärdar i dessa dumheter. Långt till höger och till vänster i politiken betyder samma sak i form av ondska. Mentalt går det att försvara detta politiskt, men dessa tankar drivna till sin spets blir mörker. Freud var dåtidens apologet: någon som upprätthöll det mörka genom att tro att det gällde att hålla emot "slamfloden" som han kallade det. Hans adept psykiatern C G Jung upptäckte att Freud led av en sexualneuros.
Hur ska vi klara att hålla mörkret på avstånd? Djävulen som vill leva med som C G Jung sade. Det behövs inte. För mörket, ondskan finns inte. Det är enbart frånvaro av ljus. Detta som är enkelt att begripa rent fysikaliskt, men som är så svårt att införliva med ett liv.
Peter Mangs är ett utmärkt exempel på någon som har gått vilse i sitt inre och inte hittar rätt. För han är för skräckslagen för att se verkligheten, sanningen om sig själv och världen. Han håller det borta ifrån sig genom att förneka det fortfarande. Han har inte skjutit någon. Bara mot två metallskyltar har han avlossat skott. Han behöver cellen för att skydda sig mot sig själv mest. Eller mot ljuset.
Här har jag tidigare skrivit om Peter Mangs.
Han är uppenbart förvirrad och en riktig knäppskalle, som tror att vi alla är lika längst in i kärnan, som han säger. Nej det är vi inte. För han har gått fel väg, men han fattar inte att han har misstagit sig. Det handlar inte om att besegra sin rädsla genom att gå ut och gå emot den nattetid. Det är betydligt enklare än så.Vi är alla redan räddade och behöver inte bekämpa rädsla. Det är så enkelt så det är rent av dumt, men hur ska en massmördare begripa det? Det som lever kvar i vår värld är detsamma som behärskade världen och särskilt Tyskland på 30-talet. Då trodde man att det handlade om disciplin, att begränsa utrymmet så att allt skulle bli avskalat. Att det gällde att följa enkla hårda regler, så att världen skulle framstå som ett avklarat ställe. Och att ta bort de människor som ansågs mindervärdiga. Endlösung.
Kollektivt har vi kommit en bit på väg sedan den tiden. Det enda land som finns kvar i dessa mörka trakter är Nordkorea, som framhärdar i dessa dumheter. Långt till höger och till vänster i politiken betyder samma sak i form av ondska. Mentalt går det att försvara detta politiskt, men dessa tankar drivna till sin spets blir mörker. Freud var dåtidens apologet: någon som upprätthöll det mörka genom att tro att det gällde att hålla emot "slamfloden" som han kallade det. Hans adept psykiatern C G Jung upptäckte att Freud led av en sexualneuros.
Hur ska vi klara att hålla mörkret på avstånd? Djävulen som vill leva med som C G Jung sade. Det behövs inte. För mörket, ondskan finns inte. Det är enbart frånvaro av ljus. Detta som är enkelt att begripa rent fysikaliskt, men som är så svårt att införliva med ett liv.
Peter Mangs är ett utmärkt exempel på någon som har gått vilse i sitt inre och inte hittar rätt. För han är för skräckslagen för att se verkligheten, sanningen om sig själv och världen. Han håller det borta ifrån sig genom att förneka det fortfarande. Han har inte skjutit någon. Bara mot två metallskyltar har han avlossat skott. Han behöver cellen för att skydda sig mot sig själv mest. Eller mot ljuset.
Här har jag tidigare skrivit om Peter Mangs.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar