Kvinnan det fina och goda könet

I Svenska Dagbladet har under två dagar en kulturhistorisk översikt över könens historia kommit fram till att mannen blev den otäcke under de århundraden när moderniteten gjorde sitt intåg. Tidigare skulle männen bevekas av en kvinna och få ett nytt hjärta av henne. Mannen skulle bli blid genom kvinnan. 

Men efter det har den patriarkala synen gjort sitt inträde och mannen blivit bov, våldsverkare och mördare. Särskilt gentemot kvinnor. Enligt slutsatsen i Svenskan så har vi återigen nyligen köpt denna bild av mannen som den värsta busen.

Lars Linder i DN har köpt detta helt och hållet. Det finns två slags våld enligt honom: det stora samhälleliga manliga våldet och det lilla som mannen utövar enskilt. Och nu har näthatet gett männen ett nytt verktyg i detta hatande. Kvinnorna är de underlägsna som alltid förlorar.

Maria Schottenius ger sig ut på häxjakt i sin egen släkt och hittar en prost Schottenius som ingrep med kraft mot "löslighet i levernet" och mot otillåten ölförsäljning. Kvinnor brändes på bål året efter att han dog och hans sentida ättling tror inte att han var oskyldig till dessa kvinnors död. Han var ju ett med kyrkan och trakten.

Detta handlar om skräck för kvinnlig sexualitet menar Maria Schottenius. Kvinnan skulle kväsas och inte utöva denna hemska lockelse på karlar. De som gjorde det med den onde själv. Och detsamma pågår ännu i denna dag med hedersmord och med näthat, menar hon.

För att gå vidare behöver man eventuellt ta ett steg bakåt för att ta sats och se på historien om könen. Men som jag tidigare har sagt: min mormor och morfar skulle inte ha begripit detta. De arbetade egendomslösa tillsammans för att överleva och få sina tio barn att bli vuxna. Det andra var och är ett problem för en del av borgarklassen och överheten. 

Jag ser det återigen när jag läser en del av de brev som utväxlades mellan två systrar på 1800-talet. En av dem heter Jeanette och är min farmors farmor. Hon tillhörde borgarklassen, men det är inte ett problem för henne utan hon har sin egen makt och vanmakt. Hon är beroende av sina släktingar och håller noga reda på dem. Runt henne pågår arbetet med fester och i vardagslag samtidigt med sjukdom och död. Hon behövs verkligen på sin plats i samhället. Hon och hennes man borgmästaren i Köping Oskar Schenström delar på sysslorna.

Jeanette Schenström kan dock inte göra något åt en sjukdom som difteri, något som det finns trippelvaccin mot i dag. Jeanette förlorade sina enda dotter Anna Helena Ottilia Schenström när flickan var sju år. Det spelade inte någon roll på den tiden hur rik man var eller vilka förbindelser man hade. Flickebarnet strök ändå med i denna sjukdom.

Inte en tillstymmelse finns hos de båda systrarna till att skylla på männen. Livet är som det är. Vissa ting råder ingen över. Tvärtom är det besvärligt när sonen till systern Adolfina Lowisin får ta över godset Brandalsund för det är ett förfallet ställe efter sju års vanskötsel. Så länge tvistades i släkten om hur det skulle gå i arv. Ladugården rasar till sist ihop och familjen bor i ett stort men slitet hus. Min avlägsne släkting Peter Ringborg har sammanställt systrarnas brev och levnad i skriften Händelsernas lopp. 

Ingenting är så enkelt som det nu görs till i samtidens medier. Det är inte så att alla män är onda och alla kvinnor goda. Inte heller var det så på 1800-talet. De flesta människor gör helt enkelt så gott de kan insatta som de är i livet genom föräldrar och den plats där de är födda. Fattigdom och sjukdom är svårbemästrade. Och Oskar Schenström är mycket ensam när hans älskade maka dör före honom. Svägerskan Adolfina är där och hjälper honom under ett halvår i Köping. Hon behövs.

Några få i vårt samhälle avviker alltid så kraftigt att de blir våldsamma brottslingar. Både bland män och kvinnor. Vi som samhälle har helt enkelt blivit mer medvetet om vad vi gör genom att detta omtalas offentligt på ett helt annat sätt än det har gjort i tidigare århundraden. Våra nya tekniker har gjort yttrandefriheten mer allmän. Småsaker kan förstoras upp i det oändliga genom den snabbhet som tekniken åstadkommer. I längden kan vi säkert reda ut hur vi ska hantera detta nya och låta sila bort det som inte är passande.

Inget kön är fint och gott i sig. Det är enbart fördomar. Och inget av könen är heller ont i sig. Ännu fler fördomar. Varje människa är en individ som under ett långt liv kan utvecklas bara vi ordnar samhället så att det finns möjligheter. Och för det behövs både män och kvinnor. Men inte extremfeminister eller deras motsats. 

Här skrev jag tidigare om min släkt och om Peter Ringborgs berättelse Händelsernas lopp om släkten.