Det gjorde jag en stund i dag när jag fick berättelserna om min släkt av Peter Ringborg. Han har haft vänligheten att skicka denna digra lunta med utgivna brev mellan en syster Adolfina, som han är släkt med och en annan syster Jeanette som jag är släkt med rakt bakåt. Han kallar denna tryckta sammanställning av släktberättelser för Händelsernas lopp.
Fyra generationer tillbaka levde dessa båda systrar under 1800-talet. Jeanette, som blev min farmors farmor gifte sig med Oskar Schenström och de fick tre barn, bland annat en dotter som hette Anna Helena Ottilia. Men denna Ottilia eller Tila som hon kallades klarade sig inte. Hon dog i difteri 1858.
Jag skriver om henne i min egen bok I ormbärarens tid:
Denna sjukdom liknade halsfluss till en början men kunde påverka så mycket att barnet fick äkta krupp och kvävdes till döds, därför att halsen svullnade. Ett toxin som bakterierna bildade kunde också angripa hjärtmuskeln, nervbanor eller njurar. Inget av detta var naturligtvis känt på 1800-talet. Inte heller att nära kontakt som kramar och pussar spred sjukdomen. Lilla Ottilia blev inte mer än sju år. Det gick inte att rädda henne hur framstående eller rika föräldrarna än var. Denna sjukdom behöver inte något barn i Sverige dö av i dag, eftersom det finns trippelvaccin mot difteri, stelkramp och kikhosta. Ottilia skrev ett brev till sin bror Maximilian i oktober det år hon dog. Det är ett brev fullt av liv med beskrivningar av vad som hade hänt och att hon hade dansat. Att hon hade lov då i oktober. Hon stavade det låf. Sedan slog döden till.
Fyra generationer tillbaka levde dessa båda systrar under 1800-talet. Jeanette, som blev min farmors farmor gifte sig med Oskar Schenström och de fick tre barn, bland annat en dotter som hette Anna Helena Ottilia. Men denna Ottilia eller Tila som hon kallades klarade sig inte. Hon dog i difteri 1858.
Jag skriver om henne i min egen bok I ormbärarens tid:
Denna sjukdom liknade halsfluss till en början men kunde påverka så mycket att barnet fick äkta krupp och kvävdes till döds, därför att halsen svullnade. Ett toxin som bakterierna bildade kunde också angripa hjärtmuskeln, nervbanor eller njurar. Inget av detta var naturligtvis känt på 1800-talet. Inte heller att nära kontakt som kramar och pussar spred sjukdomen. Lilla Ottilia blev inte mer än sju år. Det gick inte att rädda henne hur framstående eller rika föräldrarna än var. Denna sjukdom behöver inte något barn i Sverige dö av i dag, eftersom det finns trippelvaccin mot difteri, stelkramp och kikhosta. Ottilia skrev ett brev till sin bror Maximilian i oktober det år hon dog. Det är ett brev fullt av liv med beskrivningar av vad som hade hänt och att hon hade dansat. Att hon hade lov då i oktober. Hon stavade det låf. Sedan slog döden till.
Hennes äldre bror Max var 15 år då och gick i skolan. Han skulle bli häradshövding och ordförande i stadsfullmäktige i Västerås och riksdagsledamot. Han var min farmors far.
Peter Ringborg har noga gått igenom alla de brev han har ärvt efter sin släkt, 550 stycken bland annat mellan systrarna Regnell, som de hette som flickor. De växte upp vid Ramnäs bruk i huset Annehill i Västmanland. Adolfina gifte sig med Gerdt Isak Lowisin och de båda systrarna stod varandra nära. Det skilde bara två år mellan dem. Adolfina var äldst.
Det är många beskrivningar av vardagsliv, av fest och av sjukdom och död. Jeanette blev inte äldre än 58 år och dog i "nervslag" som förlamade hennes högra sida och gjorde att hon inte kunde tala. Hon drabbades vid nyår 1874 och dog tre dagar senare. I sitt sista brev hann hon tacka systern för julklapparna och klaga en smula över sin sjukdom. Hon frös så. Adolfina överlevde sin lillasyster med fyra år. Människor levde inte så länge då. Ofta var det så.
Här har jag också skrivit en del om detta.
Det är många beskrivningar av vardagsliv, av fest och av sjukdom och död. Jeanette blev inte äldre än 58 år och dog i "nervslag" som förlamade hennes högra sida och gjorde att hon inte kunde tala. Hon drabbades vid nyår 1874 och dog tre dagar senare. I sitt sista brev hann hon tacka systern för julklapparna och klaga en smula över sin sjukdom. Hon frös så. Adolfina överlevde sin lillasyster med fyra år. Människor levde inte så länge då. Ofta var det så.
Här har jag också skrivit en del om detta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar