Engsö slott söker spöke

I en annons hos arbetsförmedlingen så söker Carl Piper AB ett spöke till Engsö slott utanför Västerås. Du ska vara modig, ha en positiv inställning, vara flexibel och stresstålig och naturligtvis ha god samarbetsförmåga. Kulturhistoriskt intresse är ett plus samt skådespelarerfarenhet.

Jobbet är kvällstid under augusti-september och ansökan ska vara inne senast 15 mars. Det är Kajsa Vestermark man ska prata med, sambon till Carl Piper. De båda sköts ned i Gamla stan tillsammans, men överlevde. Här skrev jag tidigare om detta. Carl Piper AB har en befattningshavare med skyddade personuppgifter. 

Min morfar föddes på ägorna och om detta skriver jag i min nya bok I ormbärarens tid:

Min morfar föddes på Ängsö i Mälaren, men inte i slottet förstås. Inte i det slott med fyra våningar på 800 kvadrat vardera som står där än i dag. Två flyglar finns det också. Nej, min morfar föddes i något torp, som tillhörde slottets stora ägor på nära tretusen hektar plus fyratusen hektar vatten, och det var i ett sådant litet torp som min morfar växte upp, för min morfars far var torpare och färjkarl. Han hette Carl Alfred Andersson. 

Min morfars far var färjkarl då på den tiden när det inte fanns någon bro till fastlandet: 

Min morfars far färjkarlen, som arbetade åt Ängsö slott dog plötsligt. Han fick färjans bom i huvudet så illa att han avled av det på lasarettet. En olycka, färjan krängde och bommen föll. Så har jag hört. En annan version är att ångfartyget Engsö körde in i färjan och att han klämdes av färjlinan.

Det kostar stora pengar att ha ett slott och inte heller ätten Piper har råd med det längre. Det är en stiftelse som äger det:

Catharina Piper arrenderar ägorna och bor på egendomen. De omkring femtio torp som fortfarande finns kvar runt slottet hyrs ut till vanligt folk. Men ingen bebor längre slottet utan det visas upp för turister på somrarna, då historier om dess spöken och andra skrönor berättas och alla dess dyrbara tavlor och inventarier förevisas.