Paranoia i Norge

Att terroristen Breivik ställer orimliga krav som att kungahuset och regeringen ska avgå innan han börjar prata med polisen visar att han är lik Usama bin Laden, som han också har jämförts med.

Han har samma syn på världen som denne muslimske terrorist hade, men med omvända förtecken. Det är väst mot öst, en uppdelning starkare än när Berlinmuren fanns. Då delades Europa. Nu är det världen, som är delad. Men sedan pratar Breivik ändå, för i sin grandiositet så kan han inte hålla tyst.

Att ungdomarna på Utöya trodde att det var ett maktövertagande och var rädda för den riktiga polisen och insatsstyrkan visar också på den paranoia som finns. Så detta hade kunnat hända? Också i lilla trygga Norge? Att polis och militär tog över den politiska makten?

Terroristens mor har varit inne på förhör, men polisen vill inte berätta vad hon har sagt. Naturligtvis är Breivik sviken av det kvinnliga. Mamman hindrade honom att få ett liv tillsammans med pappan och hans nya fru. Ännu ett barnoffer i en vårdnadstvist.

En av hjältarna i historien är den tyske camparen Marcel Gleffe, som åkte en sex-sju vändor för att rädda så många ungdomar som möjligt ur det kalla vattnet. Tyskarna som var dödsfienden bara för drygt sextio år sedan. Allt är inte svart och vitt. Saker och ting ändras med tiden.

Och den uppdelning i öst och väst, som finns nu är den sista stora skiljelinjen. Naturligtvis måste vi gå mot en enhet på jorden. Det är en enda planet, vårt enda hem. Så länge vi inte kan ta oss till andra planeter och kolonisera dem. Samtidigt går utvecklingen mot det individuella, mot att var och en av oss ska ha mera makt.

Detta paradoxala tog sin boning i en man, terroristen Breivik. Om han hade uttryckt det på något annat sätt än med våld hade det varit helt acceptabelt i vårt samhälle. Som konst, film, manifest, roman, dataspel eller teater. Men han förväxlade sitt inre med det yttre och tog och tar allt bokstavligt.

Han var på väg och skulle skaffa sig pengar för att finansiera detta och sedan en organisation, men hade inte tålamod eller kunskap nog. Och han tyckte att han behövde 25 miljoner. Varför denna överfinansiering? Det hade räckt med de fyra miljoner han fick ihop för att starta det han ville. Men faktum var att han förlorade pengar på börsen. Då återstod våldet, att hämnas på allt och alla.

Att han måste ha så mycket pengar som 25 miljoner visar på en mycket mindervärdig del inuti honom själv. Han tror inte att han är värd något utan så mycket pengar. Och ändå hade han startat firma och tjänat en massa pengar. Var det för att hans pappa var värd en summa i den storleksordningen?

Det är viktigt att kunna klättra upp på stegen till himlen. Det betyder att det finns fler verkligheter än den vi ser omkring oss. Att vi kan bege oss på resor i vårt inre, men att detta inte får ta över allt. Vi måste kunna klättra ned igen till fasta marken. Terra firma.