En urspårad person

Men någon som inte fattar det själv. Så ser gärningsmannen ut i Norge: Anders Behring Breivik, som påminner om John Ausonius i Sverige, som var personlighetsstörd.

Den här 32-årige mannen har förberett sig själv i något decennium genom att gräva ned sig i vapenanvändning och hat. Ett instängt sådant. Som till slut riktades mot vad han tyckte var hotet mot hans liv och välstånd.

Han har ingen flickvän. Har bott hemma hos mamma och han påminner mig också om den man som sköt människor i ett köpcentrum i Holland i våras.

Skillnaden är att den här gärningsmannen trappade upp våldet ännu en gång genom att både smälla av en bomb och skjuta vilt omkring sig och aldrig sluta.

Detta på en ö, det knappast gick att fly ifrån och med automatvapen och massor av ammunition. Plus att han lurade ungdomarna att han var deras skydd.

Ondskan tog plats i denne man, precis som den har gjort i så många andra genom historien. Jag tror egentligen inte att det finns onda människor, men ondskan finns uppenbarligen. Och den kan ta plats i en människa. Någon som arbetar på att den ska göra det.

Detta kan förklaras med en önskan att bli sedd och världsberömd, att maktberusas av att ha människors liv och död i sin hand. Den yttersta makten.

Jag hajade till över hans utseende i morse när jag såg ansiktet. Han är otroligt lik en tidigare arbetskamrat till mig, som är född 1958. Gärningsmannen skulle kunna vara hans son. Men så är det säkert inte. Vi har vissa utseenden och är släkt kors och tvärs över länderna. Jag har själv en farmors mor, som kom från Norge.

PS. Han har inte träffat sin pappa sedan i tonåren. Pojkar som förlorar sin pappa i tonåren mår inte bra. Rent generellt är det så. Hans mamma och pappa skilde sig 1980. Då Anders Behring Breivik bara var ett litet barn. Han kan inte ens ha några minnen från äktenskapet. DS