Dinousariernas hämnd

En av världens största oljekatastrofer är ett faktum. BP har meddelat att de har misslyckats med att täta oljeläckan i Mexikanska Golfen. Oljan kommer att fortsätta att strömma ut i sju års tid genom det tryck som finns nere i jorden om de inte lyckas att lägga ett lock över den.

Jag såg 60 minutes i går på TV med den direkta vittnesskildringen från en av de som arbetade på oljeriggen om vad som hände. Och den skrämmande rapporteringen av vad som föregick hela denna utblåsning.

I alla skildringar från vad som har hänt före sådana här ohyggliga utsläpp orsakade av människor så föregås det av mänskliga totala tillkortakommanden. I det här fallet var det en schism mellan hur saker och ting skulle skötas av den som ägde riggen och BP.

Oljebolaget hade bråttom och struntade i säkerheten. Ingen behövde bry sig om att en tillslutning var trasig så att gas strömmade ut. Det blev bråk om det och BP hade övertaget. De gjorde så att detta, som aldrig skulle kunna hända, verkligen lyckades att hända. Flera explosioner skakade riggen och elva människor omkom i lågorna efter detta.

Kanske behövs sådana här katastrofer och att president Obama stoppar hela utvecklingen av branschen i detta hav under ett halvår, för att människor ska besinna sig. Denna olja, som är resterna av gångna tider, då jorden såg helt annorlunda ut och det inte fanns en möjlighet för människor att överleva på den. Vi är alldeles för sårbara som art.

Dessa växter och djur, som inte hann förmultna utan istället blev till olja nere i djupet i en process som tog ungefär hundratusen år. De har försörjt våra bilar under något hundratal år. Det lär inte bli så många år till.