Och Säpos man fick berätta om hur spioneri gick till och går till. Att spioneri är något som har följt med med människan i alla tider. Att det aldrig slutar. Det är viktigt med information.
Naturligtvis var det Jan Guillou, som orsakade detta diskussionsämne, men huvudmannen i härvan omnämndes bara i förbigående. Det var tydligen för allvarligt att diskutera själva sakfrågan.
Istället blev det en smula kåserande, men Anders Thornberg fick ändå förmedla att ett femtontal länder har underrättelseofficerare i Sverige nu i denna dag. Och att Säpo hejdar spioneri så fort det upptäcks att dessa främmande makters företrädare har kontakter med svenskar.
Jag rekommenderar den här artikeln på Newsmill av tidigare spionen FÖR Sverige Gunnar Ekberg, som har skrivit boken De ska ju ändå dö, utgiven nu i höst. Där berättar han om hur han infiltrerade de organisationer där också Jan Guillou befann sig: KFML och PFLP en palestinsk terrororganisation.
Samtidigt går Jan Guillou ut i Resumé och säger att Expressen försöker utplåna honom för det är ju den tidning, som har avslöjat hans kontakter med KGB.
Guillou berättar dock inte att han fick sitta i ett par timmar och chatta med Expressens läsare och att han har fått skriva en artikel på Sidan 4 (29.10) där han får bre ut sig om Gunnar Ekberg och kalla honom "en simpel provokatör, mytoman och flerfaldig förbrytare och att det inte bara var ett sant nöje att sätta stopp för den karriären, det var en renhållningsåtgärd".
Artikeln är ett personangrepp på Gunnar Ekberg, som kallas hämndgirig och önsketänkande. Ekberg drogs alltså fram i ljuset i och med IB-avslöjandet 1973.
Det som pågår nu måste ses som storstädning i den generation, som jag själv tillhör (Ekberg är född 1945 liksom jag, Guillou 1944). Jag har jobbat arton år på Dagens Nyheter och jag gick ofta omkring och tänkte och sade att "dom är inte kloka".
Vissa journalister där jublade över alla revolutioner, som pågick i världen, för dessa skulle förvandla världen till det paradis, där vi alla skulle leva när hela jordens befolkning hade blivit kommunistisk.
Hej Ann Helena,
SvaraRaderaJa tjänare vilket paradis kommunismen var! Att dessa feta arslen inte kunde lyft röven och tagit sig en titt om hur det verkligen såg ut för befolkningen i DDR för att nämna ett exempel bevisar bara hur korkade och enfaldiga dessa vinpimplande FNL:are var (är).
Jag har aldrig gillat Guillou! En gång fick jag sympati och det var efter Ondskan, men frågan är om inte den har samma sanningshalt som Gömda, det vill säga 10%!
Ha en skön helg!
Ramona
Jo visst är det så... han har ljugit sig blå i den boken. Också. Precis som i alla andra sammanhang. Det är därför han har så svårt att komma ihåg vad som verkligen hände i ungdomens dagar. Inte undra på att han och Liza Marklund är kompisar de har samma agenda, en dold, som går ut på att ändamålet helgar medlen.
SvaraRaderaTyvärr har vi alltid trott på tomtar och troll i Sverige. Och gör så fortfarande.
Som vanligt så handlar det om två personers olika uppfattning om hur verkligheten ser ut.
SvaraRaderaförmågan till insikt och för vems skull man skall påstå eller agera.
Man måste kunna levererar oxå.
Det som är skrämmande är att man inte kan erkänna att man handlat fel i en del lägen och att man kanske satt framtiden eller barnen bakom sina egna påståenden och övertygelse.
Men att inte förklara detta utan välja att fortsätta att kasta sten på varandra gör ju att man ser sandlådan framför sig där världskrig byter ut.
Min gamla historie lärare gjorde just så då han skulle beskriva världskriget.
Han ritade en sandlåda och vilka som vile vad och hur man började ksata sand på varandra.
Det är skönt att höra och se att du var med och såg hur det gick till på redaktionerna redan då AHR.
Ha en trevlig helg.
Leroy
Jo för annars hade jag nog suttit där ännu och tyckt att människor var konstiga utanför... skyddad verkstad och dårhus kallades tidningen av en del av oss... fast lite skämtsamt ;)
SvaraRaderaJaa, jag var oxå med - men jag var mera intresserad av flower powerrörelsen som började blomma efter 1968 - som en reaktion efter Vietnamkriget - ungdomen var trötta på det fruktansvärda våldet och dödandet. De satte blommor i kanonerna. Love love love, all you need is love var budskapet. Men visst var jag från början oxå med i FNL-gruppernas demonstrationer mot USA:S krig i Vietnam. Och sedan kom Maos lilla röda - "låt alla blommor blomma" - det var ren poesi i våra öron."Det är rätt att göra uppror" - jo, även jag tjusades till en början av revolutionen i Kina. Men ganska snart urartade allt. Delar av FNL-rörelsen tränades i att göra väpnad revolution i Sverige.
SvaraRaderaMånga var naiva och ovetande - trodde på världskommunismen som skulle skipa rättvisare fördelning - men de flesta blev ganska snart väckta av Stalins och Maos terror mot befolkningen. Och sedan kom Pol pot i Kambodja, fasansfullt alltihop. Det hela urartade...
Men från början var det ett ungdomsuppror mot makt, våld och krig som införlivade också uppror mot tråkigheten i borgerligheten...
glöm inte det.
Gitta: Flower power är helt okej fortfarande (fast jag gillar inte droger) och Beatles också. Det var ungefär samtidigt... när jag var kring tjugo år, men att en del av DN:s redaktion jublade också åt att mullorna tog makten i Iran och åt att Kambodja gick in i ett intellektuellt mörker var för jävligt. Det var ändå mer än ett decennium emellan. Och såna som Janne Myrdal har fortfarande inte fattat nåt...
SvaraRadera