Det fnissades runt detta avslöjande av Jan Guillou som spion och Eric Schüldt som nyss hade läst Guillous memoarer tyckte att det var "väldigt konstigt" med detta avslöjande eftersom Guillou hade förnekat detta i boken han nyss läst.
Maria Schottenius (gift med Olle Svenning, som skrev en skarp ledare i Aftonbladet) var den mest seriösa i gänget i dag. Hon sade att det ändå handlade om KGB och det var allvarligt, men invände i nästa mening att det har han (Jan Guillou) ju bett om ursäkt för.
Roger Wilson tyckte nog att Guillou hade satt sig själv "i skiten". Och programledaren Marianne Rundström frågade om detta möjligen "naggade förtroendet för Guillou i kanten".
Nja då visste inte Maria Schottenius riktigt om det hängde på sanningen och Eric Schüldt tyckte att Jan Guillou tillhörde en "utdöende journalisttyp", som ställde sig som garant för att det han berättade var hela sanningen.
Ja, ja och sedan måste de också hinna prata om Ingmar Bergmans efterlämnade arv på Fårö.
Varför finns detta programinslag överhuvudtaget? Det skulle vara mycket intressantare att sitta vid köksbordet hemma hos Olle Svenning och Maria Schottenius på Söder. Det skulle ge mer.
Det där flabbandet och fnittrandet är helt ointressant och att det handlade om att det inte finns någon sanning nu igen. Jag tittar just nu ut genom fönstret och ser att det är nästan vindstilla och grått i dag. Det är sant.
Och programledaren Marianne Rundström, som annars kan ställa riktiga frågor, förvandlade sig till någon som skulle släta över och göra obetydligt. Det var som att lyssna på Åsa Waldau när hon pratar om Knutby. Sekteristiskt minst sagt. Fniss, fniss.
Under de senaste dagarna har journalistkollegor försökt att släta över, tona ned och sagt att KGB närmade sig alla, eller åtminstone hälften, på den tiden. Ja, jag minns hur det var när jag var hemma hos en finländska, som jobbade på radion.
Hon var rädd för att prata med mig i telefon. För den var avlyssnad. Troligen av Säpo. För hon kunde ju vara nära KGB. Vi hade till och med åkt på en resa till Leningrad (Sankt Petersburg numera) tillsammans med finska redaktionen på radion. Så hon var förstås misstänkt.
Men detta var ingen lek på den tiden. Människor dog i massor tack vare KGB. Att leka med dem i Sverige à la Guillou borde inte ens så här långt efteråt vara lönsamt.
Och journalistkåren borde hålla sig för god att ställa upp på överslätandet. För alla mekanismer som skapar förtryck och diktaturer finns fortfarande kvar i världen. Tro inte att vi är vaccinerade här i Sverige. Att låtsas det är att visa samma arroganta övermod som Jan Guillou.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar