Kristi Brud lämnar Knutby

Åsa Waldau har tröttnat på att vara pastor och tänker gå vidare i livet. Lämna sin flock av församlingsmedlemmar och bli något annat. Förhoppningsvis. Hon uppträdde häromkvällen på nattklubb och har väl fått smak på livet utanför denna sekt.

Hennes syster mördades i församlingen och hon själv är ett exempel på hur det går med människor som blandar makt och religion i extrema former. Nu är hon över fyrtio år och det sägs att församlingen inte kommer att klara sig utan henne utan falla ihop.

För min del är det helt okej om den gör det, för jag har släktingar boende bredvid och det enda detta landskap utanför Uppsala är känt för är just Knutby och de fruktansvärda händelserna där.

Föreställningen om Kristi Brud har krävt en total underkastelse av medlemmarna. Vem vågar sätta sig upp mot någon som är gift med Jesus? Denna sorts upphöjande av en vanlig människa till något gudomligt eller någon som har direktkontakt med det gudomliga är vanligt förekommande bland människor i sådana religiösa grupper.

Vi gör det lite till mans dagligen när vi lägger våra förhoppningar och vår tro på politiska ledare, kändisar eller andra auktoriteter. Vi ger bort en del av vår egen förmåga att tänka, känna, veta och inse hur världen hänger ihop.

Vi tror att vissa har mer och bättre förmågor än vi själva och lägger därför en del av vårt liv i deras händer. Vårt samhälle är uppbyggt på det viset också med den representativa demokratin, då människor ofta slutar att bry sig om det som ändå politikerna bestämmer över deras huvuden.

Inte minst görs detta i det politiska islam, som vi har sett yttringar av också i Sverige, denna politiserade religion, som är en slags hjärntvätt av människor. Där finns samma mekanismer som i Knutby. Att människor vill ingå i en flock för att känna sig trygga och de kan inte förstå varför inte alla vill vara som dem.