Staden kommer att inhysa en fjärdedel av landets befolkning till slut. Det tror prognosmakarna. Fram till 2045 kommer stadens invånare att öka med 700 000 personer och mest i Sundbyberg och Solna. Där vill folk bo. Frågan är bara i vilka hus. För det är brist på bostäder.
Det är framför allt från andra delar av världen människorna kommer. Och dessa människor kommer att skaffa många barn. Folkökningen beror mest av detta. Nu gör naturligtvis dessa statistiker som sådana alltid gör. De ser på nuvarande trend och drar ut den. Framtiden ser ut som nutid och då blir det så här. Ingenting stör denna tillväxt. För detta är så bra så.
Lidingö och Danderyd kommer inte att växa lika mycket och det är problematiskt. För de tar inte ansvar för regionen enligt samma statistiker. Då kan inte Stockholm bli det nav av stark arbetsmarknad, intressant näringsliv och bra levnadsmöjligheter som det skulle bli. Allt enligt Stockholms handelskammare och dess VD Maria Rankka.
Hon är född 1975 och både författare, debattör och som sagt VD. Hon var förut VD för Tankesmedjan Timbro och sitter i Svenska Jägareförbundets styrelse. Hon har också varit förste vice ordförande i Moderata ungdomsförbundet och medarbetare till Carl Bildt. En riktigt manlig individ med andra ord i sitt tänkande. Hel inlemmad i idén om ständig tillväxt och att detta är människans mål. Det handlar mest om logistik. Inte om så mycket annat.
I går när det var stopp i T-banan för att det brann blev människorna som yra höns. T-baneföraren var inte riktigt så cool som han skulle ha varit utan upplyste alla som ville gå på vid Gamla Stan att tåget inte stannade vid T-Centralen. Då gick alla av som skulle dit. Så han ändrade sig och sade: Nej inget tåg stannar vid T-Centralen. Men människorna hörde honom inte de hade redan gått av. Han borde helt enkelt ha upplyst passagerarna om att det brann och att det var därför tågen inte skulle stanna vid T-Centralen. Där fanns en stark röklukt när vi närmade oss denna station. T-baneföraren var också uppenbarligen stressad och inte från det här landet. Inte så lugn som skulle ha behövts.
När jag skulle åka hem var stan full med folk som gick åt olika håll och inte riktigt visste hur de skulle bete sig. Själv tog jag ett par bussar så jag kom tillbaka till Slussen. Där utanför stod hela skaror av uppenbarligen invandrade människor. Vi åker hem sade de. Det var lika bra. De hade inte minst hum om vad de skulle göra när inte T-banan var som vanligt. Deras värld rasade.
Själv har jag åkt buss i Stockholm sedan jag var liten och spårvagn. Då fanns inte T-banan. Det gick bra ändå. Som infödd så är det enkelt. Man vet var gatorna går och hur man tar sig fram. Det går fort att gå också. Tänk att stadens invånare blev som yra höns så lätt. Att de inte klarade sig själva utan blev beroende av vad en tågförare sade. Eller inte sade. Och att T-banan måste fungera fullt ut.
När jag var ung så var det ingen som berättade vad vi skulle göra. Vi var tvungna att klara oss själva, att ordna saker och ting, för det fanns inte samma stora vuxenvärld som förut. Inte efter två världskrig. Det var vi unga som var i majoritet. Och de vuxna såg på oss med glada ögon för det fanns en framtid genom oss. Efter mänsklighetens största krig någonsin. Men är det i varje lands eller stads intresse att växa ohämmat? Att ständigt blir större? Är inte det som om landet eller staden skulle drabbas av cancer? Till slut fungerar kanske ingenting. För att växandet har blivit till ett självändamål och tagit över all mänsklig utveckling.
Det är framför allt från andra delar av världen människorna kommer. Och dessa människor kommer att skaffa många barn. Folkökningen beror mest av detta. Nu gör naturligtvis dessa statistiker som sådana alltid gör. De ser på nuvarande trend och drar ut den. Framtiden ser ut som nutid och då blir det så här. Ingenting stör denna tillväxt. För detta är så bra så.
Lidingö och Danderyd kommer inte att växa lika mycket och det är problematiskt. För de tar inte ansvar för regionen enligt samma statistiker. Då kan inte Stockholm bli det nav av stark arbetsmarknad, intressant näringsliv och bra levnadsmöjligheter som det skulle bli. Allt enligt Stockholms handelskammare och dess VD Maria Rankka.
Hon är född 1975 och både författare, debattör och som sagt VD. Hon var förut VD för Tankesmedjan Timbro och sitter i Svenska Jägareförbundets styrelse. Hon har också varit förste vice ordförande i Moderata ungdomsförbundet och medarbetare till Carl Bildt. En riktigt manlig individ med andra ord i sitt tänkande. Hel inlemmad i idén om ständig tillväxt och att detta är människans mål. Det handlar mest om logistik. Inte om så mycket annat.
När jag skulle åka hem var stan full med folk som gick åt olika håll och inte riktigt visste hur de skulle bete sig. Själv tog jag ett par bussar så jag kom tillbaka till Slussen. Där utanför stod hela skaror av uppenbarligen invandrade människor. Vi åker hem sade de. Det var lika bra. De hade inte minst hum om vad de skulle göra när inte T-banan var som vanligt. Deras värld rasade.
Själv har jag åkt buss i Stockholm sedan jag var liten och spårvagn. Då fanns inte T-banan. Det gick bra ändå. Som infödd så är det enkelt. Man vet var gatorna går och hur man tar sig fram. Det går fort att gå också. Tänk att stadens invånare blev som yra höns så lätt. Att de inte klarade sig själva utan blev beroende av vad en tågförare sade. Eller inte sade. Och att T-banan måste fungera fullt ut.
När jag var ung så var det ingen som berättade vad vi skulle göra. Vi var tvungna att klara oss själva, att ordna saker och ting, för det fanns inte samma stora vuxenvärld som förut. Inte efter två världskrig. Det var vi unga som var i majoritet. Och de vuxna såg på oss med glada ögon för det fanns en framtid genom oss. Efter mänsklighetens största krig någonsin. Men är det i varje lands eller stads intresse att växa ohämmat? Att ständigt blir större? Är inte det som om landet eller staden skulle drabbas av cancer? Till slut fungerar kanske ingenting. För att växandet har blivit till ett självändamål och tagit över all mänsklig utveckling.
Dom gånger jag är till Stockholm så går jag dit jag ska.5-6 km är väl ingenting att gå.Det har blivit för krångligt för en lantis som mig att köpa biljett. kan jag inte köpa en enkelbiljett direkt i luckan med kontanter,då får det va.
SvaraRaderaÄr man turist i stora utländska städer så står man ju ofta där. Framför en automat. Med någon form av inbyggd logik. Förmodar man. Tyvärr krockar det ju med tidsnöd, köbildning, språkförbistring och allmän ilska över alltings krånglighet. Även om det förmodligen skulle ta ännu längre tid att köa på en levande person att prata med, eller gestikulera till, föredrar man ju ofta det i alla fall.
SvaraRaderaTänker på det när man plockar bort mänsklig service och gammaldags penningtelefoner på stan. Blir svårare för besökare. Och ofta oss själva. Dessutom så kanske det i riktigt stora trafiknav med folkmyller kunde finnas pengar till servicepersonal som faktiskt går runt med tydlig serviceuniform och hjälper folk helt enkelt. Så de slipper köa för information. Med all tillgång på upplysningar, tidtabeller, surfplattor och allt vad som nu kan behövas.
Istället för att pressa in fula höghus i de känsliga och dyra centralområdena så kan man väl bygga rejält höga saker i enklaver utanför staden. Alltså 20 våningar och liknande. Så att underlaget där blev tillräckligt stort för att försörja bra service och handel. Placerar man dem inne i staden så förlorar alla på det. Utom spekulanterna förstås.