lördag 18 maj 2013

Min 45:e artikel publicerad

Den finns nu på Newsmill och heter Värst var det på 90-talet. Den handlar om den kris som Sverige gick igenom då som vi aldrig kunde tro var på riktigt. Men det var den. Och den har konsekvenser än i denna dag för människor. Här hittar ni den artikeln. Tyvärr är den artikeln tydligen borta för evigt. Hittar den inte. Men här skrev jag ett inlägg om hur detta 90-tal spökar i vår familj fortfarande. Tyvärr.

7 kommentarer:

  1. Grattis för artikeln på Newsmill. Mycket bra!
    Tack att du lagt in namn/blogg igen på kommentarer. Mitt konto har inte funkat hos dig. Har läst men inte kommenterat.
    Hoppas du mår bra!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Elina! Jodå det är bra! Hoppas detsamma för dig. Så tråkigt att det inte har funkat tidigare. Internets mysterier.

      Radera
  2. Apropå det du skriver i artikeln, vi båda är jämnåriga:
    Sverige är knappast moget och demokratiskt i synen på äldre, trots att vi kommit längre än Sydeuropa när det gäller synen på barn och djur.

    Föraktet för åldrandet är en gammal och enveten tradition här i Norden. Konstigt med denna ringaktning för ålder och visdom. Det kanske är skillnad på kulturfolk och naturfolk. I vissa primitiva kulturer lämnas de äldre att dö när de blir för orkeslösa och förlorar sina tänder. Vi har inte kommit mycket längre när vi låter våra pensionärer svälta ihjäl när de förlorar aptiten.

    Som svensk pensionär har jag ett större hopp om att det finns medkännande vårdpersonal från andra kulturer med vördnad för åldrandet, än att mina egna släktingar ska (behöva) bry sig. Vi nordbor vill ju inte ligga någon till last. Det är ju så obehagligt med det gradvisa åldrandet. Jag vill dö med stövlarna på sa alltid min mamma. Själv vill jag förstås behålla stövlarna åtminstone över 90 år som både pappa och farfar. Jag hoppas som sagt att en kärleksfull personal med en helt annan syn på åldrandet gör mig ödmjukare när jag inte längre kan ta vara på mig själv.☺

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fint skrivet Purusha! Nej det är inte skillnad. Men det har gått fort med att bli så rädda för döden att vi är rädda för gamla för de påminner om detta. Så trist! Min mamma brukade säga att hon tyckte att gamla var så vackra med sina rynkor. Hon var född 1924. Livet tar aldrig slut. Det fortsätter alltid. Våra kroppar dör, men inte vi. Det är min övertygelse. Det vi är rädda för är själva döendet och det som föregår denna övergång till en annan existens.

      Det här programmet fortsätter på måndag kl 16. Värt att se:

      http://annhelenarudberg1.blogspot.se/2013/05/jag-dog-men-overlevde.html

      Radera
  3. Nej fel det fortsätter redan i morgon kl 16 i TV4 fakta.

    SvaraRadera
  4. Ann Helena, tack för ännu en bra artikel i Newsmill!

    SvaraRadera