PM Nilsson beskriver urkampen

Den finns i politiken en ursprunglig konflikt mellan jämlikhet och frihet. Franska revolutionens slagord Egalité, Fraternité, Liberté som översatts jämlikhet, broderskap och frihet kan i dagens samhälle tänkas omvandlas till att tänka rätt i tiden.

Kvinnorörelsen och de röda har länge krävt jämlikhet, men detta har urartat till att bli en omfördelning av resurserna till vissa grupper av människor och inte andra. Precis samma ojämlikhet som tidigare, men med andra förtecken.

Frihet är de blå partiernas kännetecken. Och vem vill inte ha frihet? Men om några får total frihet så sker det på någon annans bekostnad. Så ser de gängse tankarna ut kring detta.

PM Nilsson har rätt i att det som behövs är att gå tillbaka till urtankarna kring politik. Varför blev det socialdemokratiska partier, kommunistpartier och högerpartier?

Själv har jag allt oftare tänkt att det handlar inte så mycket om ideologier utan mer om att se verkligheten och att försöka få det någorlunda rättvist. En partiledare, som hela sitt liv, från tonåren har levt i partiets skugga kan naturligtvis inte tänka självständigt.

Mona Sahlin har gått i sin pappas fotspår och fick uppenbarligen en tonårsförälskelse i Olof Palme, för först gick hon med i Olof Palme och sedan i socialdemokraterna. Så har hon uttryckt det.

Problemet med vårt samhälle och alla samhällen på denna jord är att vi fortfarande inte har begripit vad jämlikhet handlar om. Vi tror att det finns uppe och nere och att så måste världen se ut.

De som har mer pengar och mer makt måste ha fått detta av någon högre makt. Så ser vår trosbekännelse ut. Inte officiellt, inte ens medvetet kanske, men nog fungerar våra samhällen så. Om de dessutom är vackra människor så är de mer värda än andra. Den underförstådda idén finns också.

Det är därför någon med karisma alldeles säkert skulle vinna ordförandeposten i det socialdemokratiska partiet. Problemet är bara att det inte finns någon sådan tillgänglig. För mig känns det som om detta är rättvist. Att det är en naturlig utveckling.

Ett sådant parti som socialdemokraterna borde väl egentligen delas upp i tre: ett för Norrland, ett för de i städerna och så ett för alla "förtryckta" undergrupper: sjuka, arbetslösa och invandrare. Dock så borde ingen av de där grupperna bestå över tid. Människor kan flytta, få jobb, bli friska och bli svenskar.

Politik borde inte längre vara det som totalt bestämde över människors liv i den hierarkiska pyramid, som vi har skapat. I mitt eget liv så brydde jag mig inte särskilt mycket om politik de första årtiondena. Jag klarade mig bra ändå. På egen hand.

Men det senaste årtiondet har jag varit till ganska stor del beroende av staten. Det är något märkligt med ett sådant samhälle. Till och med något sjukt.

Dock driver den tekniska utvecklingen på också demokratiutvecklingen. Folkets mening når lättare makthavarna och makthavarna i form av press, medier och politiskt valda är inte längre alldeles allenarådande.