En av Unicefs ambassadörer har utmärkt sig igen. Han körs i TV för att förmå oss att satsa på barnen i världen.
Hur vore det om han själv gav pengar till det ändamålet istället för att sniffa kokain? Det är alltså Mikael Persbrandt, som uppger att han tog en liten "lina på en nyckel" inne på en toa på en kändiskrog.
Han har erkänt brottet, fast först nekade han då i januari när han blev påkommen. Han döms att betala 13 000 i böter.
Det är inte första gången ambassadörerna i Unicef är i blåsväder.
Liza Marklund har varit illa ute då hon lurade alla med sina böcker om den stackars förföljda Mia. En helt sann historia enligt henne med araber, som jagade den utsatta kvinnan och hennes barn genom Sverige.
Men är man ambassadör i Unicef så kan man inte bli avsatt. Det är ett hedersuppdrag på livstid. Hur illa man än bär sig åt.
Man blir knappast överraskad! Kisen är uppvuxen i Jakobsberg, mina gamla hembygder, och har haft en besvärlig barn- och ungdomsperiod. Han har också ett synnerligen stort behov av att visa sig på styva(!) linan och är enligt många en bra skådis men det han gör – och säkert får betalt för, utöver fri resa till Haiti – i UNICEF-sammanhangen imponerar knappast mot bakgrund av det han nu har ställt till med. En strulputte är en strulputte hur mycket beröm han än får för sina skådespelarprestationer och hur väl han än lägger ut texten om hur bra och ansvarstagande människa han blivit och hur väl han fungerar med sin unga familj... Inte alls kul att skåda men vad hade man egentligen förväntat sig? Det lär komma mera...
SvaraRaderaarne-draken: Ja han byggde svart här på Värmdö och körde hela racet till regeringsrätten och sedan fick han riva...
SvaraRaderaVilket radarpar Unicef har i Marklund och Persbrandt! De verkar ju dessutom inte ha vett till att avsäga sig sina uppdrag heller.
SvaraRaderaMan börjar ju undra hur bra Unicef är att sköta sitt huvuduppdrag också? Det är ju lite skämmigt att vara svensk också med sådana såta representanter för oss(?) och världens barn(!?)i Unicef.
Cuben: Jo vi har samma syn på barnen (särskilt de svarta) som vita missionärer alltid har haft. De ambassadörer, som FN:s barnorganisation Unicef använder är kvarlevor av synsättet att här dimper en upphöjd vit kvinna eller man ned från himlen, för att sedan återvända till sitt miljonärsliv långt borta från den utsatthet, som barnen lever under.
SvaraRaderaAnn Helena jag kopierar ett inlägg på din blogg från 2009 i maj. (Sedan dess har Sydafrika visat att man kan arrangera ett världsmästerskap i fotboll).
SvaraRadera"Jag kom just hem från Sydafrika för en liten tid sedan. Där träffade jag två irländskor, lite utanför Port Elizabeth. De hade tillbringat en vecka var för att bygga hus åt de fattiga i slummen utanför Kapstaden. De hade arbetat i sitt anletes svett. Innan de åkte hade de personligen samlat in femtusen euros så att de kunde bygga huset. Den familjen som de gav huset till hade stått mer än tjugo år i kö för att få ett eget hus. Jämför detta med att åka till Kapstaden ta några kort, skriva om det i Expressen, kalla sig ambassadör och världsförälder."
En liten länk för de intresserade av det irländska initiativet;
http://allafrica.com/stories/200904201432.html
Cuben: Du menar från din blogg antar jag... själv har jag aldrig varit i Sydafrika...
SvaraRaderaAnn Helena kopian var ett inlägg jag gjorde på din blogg i maj 2009. Då var det någon som hette Marklund som var på tapeten.
SvaraRaderaJag ville visa på skillnaden mellan att faktiskt göra saker som irländarna och bara snacka om det som vissa så kallade "ambassadörer" verkar ha gjort, (kokainanvändare eller inte).
Cuben: Okej då förstår jag... ha en trevlig fredagkväll!
SvaraRaderaMot vem har Persbrandt betett sig illa och på vilket vis har hans privatekonomi med uppdraget som Unicef-ambassadör att göra?
SvaraRaderaDet finns ingen motsättning mellan eventuella egna problem och att bryr sig och brinna för andra människors utsatta situation.
Fredric: Så det är helt okej om de som företräder ideella organisationer är kriminella på sin privata tid? Tycker du verkligen det? Blir det inte ett litet märkligt samhälle då?
SvaraRaderaSvara gärna på min fråga istället för att sätta in det i ett allmänt kriminellt sammanhang.
SvaraRaderaPå vilket vis påverkar detta hans förmåga att på ett engagerat sätt arbeta för Unicef och barns utsatta situation?
Han fick uppdraget för sitt djupa och äkta engagemang för alla barns rätt till ett värdigt liv och jag kan inte se någon motsättning mellan detta och de personliga problem som Mikael Persbrandt har att brottas med.
SvaraRaderaFredric: Det Mikael Persbrandt har gjort är ett brott. Du tycker alltså att det är ett slags balansvåg? Om man är snäll och åker ut och klappar barn på huvudet (betald resa) så är det okej att bidra till att narkotikaligor kan förtrycka människor (inklusive barn) i andra sammanhang?
SvaraRaderaFörvisso ett brott men inte av någon allvarligare art och om vi ska dra allt till sin spets så som du gör så kan vi nästan räkna in oss alla som medskyldiga till förtryck av människor i någon form alldeles oavsett om det kategoriseras som ett brott i Sverige eller inte. För mig är det inget problem och, som sagt, Unicef kan knappast ha varit omedvetna om Persbrandts bakgrund när han utsågs 2006.
SvaraRaderaFredric: Jag hoppas verkligen att inte Unicef tog in honom trots att han hade problem med narkotika. Det vore verkligen förfärligt.
SvaraRadera