Myrorna får våra saker

I dag är det dags. Myrorna ska komma och hämta bokhyllor, bord, stolar, prydnadssaker, lampor, leksaker och annat smått och gott från min andrapappas hem i Älta i Stockholm.

Han bodde där sedan huset byggdes 1967 så han hann samla på sig en del. Som en hel kasse med tändstickor från alla världens hörn och ett par lådor med tvålar från olika hotell.

För att inte tala om den talong från Statens Livsmedelskommission, som jag hittade. Den som är utställd på Gottfried, som var hans pappa. En kontrollkupong från maj 1945 gällande inköpskort Y av tobaksvaror.

Ett så kallat ransoneringskort från det år då det blev fred i Europa efter det förödande andra världskriget. Gottfried, som blev 94 år, rökte aldrig så han använde inte ransoneringskortet, men det är sparat av hans son, som nu också är död 89 år gammal.

Eller också var det så att det inte behövdes då längre i maj 1945, för då kapitulerade Tyskland.

Och så har jag hittat ett brev som jag skrev som 12-åring 1958 på skolresa till Narvik med tåghem. Jag skrev hem och berättade att jag hade slagit ut en tand i Kiruna och blivit tvungen att gå till tandläkaren, som skulle skicka räkning: 95 kronor. Allt var ljug och skoj förstås.

Jag hade humor redan på den tiden. Stackars mamma. Hon blev nog förskräckt. Och av någon anledning hade min andrapappa detta brev och har sparat det genom alla år.

Nä nu måste jag sluta och åka. Ska åka innan rusningstrafiken och packa en massa innan Myrorna dyker upp om några timmar. Vi är åtta arvingar, men det är ju så svårt för de andra att komma en vanlig vardag. Döden får inte avbryta de levandes rutinerade liv. Nä.

10:28

Är hemma igen, men Myrorna tog bara smågrejor plus en vilstol, som det fanns pall till. Lite finare så där. Folk är så kräsna så det lönar sig inte med bokhyllor eller bord. Så nu har vi nio bokhyllor, fem bord och ett par skåp kvar, som vi förmodligen får göra kaffeved av. Trist.