Katastrofen i Japan fortsätter, men själv har jag blivit så avtrubbad att jag inte ens fattade att det var en NY explosion i ett kärnkraftverk, som hade inträffat, när jag såg rubrikerna i morse. Som människa går det att ta in en del. Men inte särskilt mycket.
Det är därför som medier fokuserar på enskilda människor, som trots allt har räddats, som den fyra månaders bebisen och 60-åringen som räddades långt ute till havs. Att hans fru är bortspolad är dock fortfarande ett faktum.
Vi måste stänga av ibland, för att inte själva bli handlingsförlamade eller helt paralyserade, så att vi inte klarar av våra egna liv. Sorg måste få finnas jämsides med glädje.
Inget av tillstånden är bestående, men vi kan ha olika hyllor, nivåer och rum, där vi stoppar in dessa ord och deras innehåll.
Men världen går alltid vidare. Också efter andra världskriget när en stor del av Europa var förstört så gjorde den det. Och jag är själv i dag tacksam för att min son tackade nej till att snabbt återvända för arbete i Japan.
Han lämnade landet för två veckor sedan, för han hade inte arbetstillstånd längre än så och han ville inte återvända, fast jobbet inte var klart. Intuition?
Jag missade då inte att det hade inträffat en ny explosion i kärnkraftverket i Fukushima. Det är dock bra att du kan erkänna det här på din blogg att du är lite avtrubbad.
SvaraRaderaJag är intresserad av hemskheter av någon anledning, utan att vara sadistisk då. Det är nog därför jag inte missar när det händer ännu en hemskhet.
P.S. Skulle du kunna specificera var i Japan din son skulle jobba?
Maurycy: Det är inte avtrubbning, det är självförsvar... när man är i min ålder har man upplevt tillräckligt av elände. Den son som nu jobbade i Japan var ett år när Tjernobyl inträffade och vi bodde också då längst österut i landet och fick nedfall därifrån. Om du trycker på bokstäverna där uppe "för arbete i Japan" så ser du var firman finns.
SvaraRadera