Visar inlägg som sorterats efter relevans för sökningen hat maria sveland. Sortera efter datum Visa alla inlägg
Visar inlägg som sorterats efter relevans för sökningen hat maria sveland. Sortera efter datum Visa alla inlägg

tisdag 27 mars 2012

En stackars feminist

Maria Sveland är 37 år och bor i bostadsrätt på Söder i Stockholm, ensamstående kvinna. Hon befinner sig på 1970-talet när hon beskriver var feminismen är någonstans. I sitt nya inlägg i DN där hon ska beskriva motståndet mot henne använder hon ordet hat ganska frekvent. 


En människa, som inte har kommit längre i sin utveckling vid denna ålder, borde inte skriva långa artiklar om hat. Utan hon borde utvecklas själv en smula. 

Det var relevant år 1970 att skapa en ny slags feminism, vilket gjordes inom Grupp 8, där jag själv var medlem. Tiden var mogen då för en förändring. Men sedan dess har världen ändrats radikalt. Det är ändå drygt fyrtio år sedan. 

Att den teoretiska feminismen i bland annat Maria Svelands skepnad nu har tillåtits att backa till denna tid är kanske nyttigt, för att retirera och ta en ny avstamp, där man inser att det går inte att utesluta halva befolkningen. Och där man eventuellt äntligen inser att det är vi själva som väljer. Både män och kvinnor.

Rent jämställdhetsmässigt finns ingen skillnad mellan män och kvinnor i vårt samhälle. Ifall man vill göra karriär är det inte så smart att skaffa barn. De där barnen tar en massa tid och behöver både fysisk och känslomässig omvårdnad. Både av män och kvinnor. Att göra karriär är i jämförelse med att uppfostra barn enklare.

Jag hoppas att feminister snart kan inse att Gudrun Schyman inte var ute efter annat än sin egen vinning. Men förmodligen är det hoppet fåfängt. För i hennes efterföljd finns yngre karriärister som Maria Sveland, som själva vill ha den makt, som hon en gång hade. Bara för att de är kvinnor. Inte för att de har utvecklats och studerat, utan för att de alltid har varit nedtryckta. De ska ha kompensation.

Maria Sveland har två barn, precis som Gudrun Schyman. Ta ett gott råd och hyr in dem hos ett "kollektiv", som Gudrun Schyman gjorde, så slipper du klaga så mycket över all tid det tar att ta hand om dem. Men det är också enklare ifall man håller ihop med pappan att sköta om dem. 

Maria Sveland har varit gift och fött Leo, som är nio år och Max, som är fem år. Äktenskapet med Olof höll i femton år, men längre än så är inte nyttigt att vara gift tror hon. Jo då det är det. Om man kan utvecklas själv tillsammans med den andre. Ifall att kärleken bor hos båda och ingen av dem ständigt kämpar och hatar, som utvecklingsmodell. Eller ser sig som ett nedtryckt offer. Det är inte hållbart. Inte för någon.

tisdag 19 april 2011

Hårt jobb att bli våldtäktsman

UPPDATERAT
Niklas Eliasson är ett praktexempel på hur man hamnar utanför samhället. Problem med föräldrarna. Ingen flickvän. Utanför i alla sammanhang. Ilska som blev till röster i huvudet.

Tingsrätten har i dag beslutat om en stor sinnesundersökning av honom. Det betyder att straffet får vänta. Och visst behöver han vård. Han behöver en avprogrammering från droger och datorspel. Och från sin uppväxt.

Alkohol, narkotika och World of Warcraft har fått sköta hans uppfostran i tonåren. Det är en hjärntvätt som heter duga. En inprogrammering med lössläppta gränser och ohämmat våld.

Hans familj hade inte en aning om att det var Niklas Eliasson som överföll kvinnor sent om nätterna i Örebro.

Inte heller visste de något om hans alkoholvanor, droganvändning, ångest eller aggressivitet.Han hade problem i skolan och skar sig under en period i armarna. Annars var han både snäll och lugn och visade aldrig tecken på en dålig kvinnosyn, har den närmaste familjen sagt i förhör.

Tystnadens överenskommelse, att blunda och inte se, vill jag kalla det. Niklas Eliasson skjutsade omkring sina systrar i sin bil, för de var så rädda för överfallen och vågade inte gå i mörker eller till tvättstuga. Då bistod han med ett överfallslarm.


Samtidigt finns uppgifter om att familjen desperat har sökt hjälp, men aldrig har fått det.

Niklas Eliasson vill själv genomgå stor rättspsykiatrisk sinnesundersökning för att se om han kan få vård. Han har genomgått en liten sinnesundersökning, som visade att han kan lida av en allvarlig psykisk störning.

Han är uppdelad i en god och en ond person. Och det finns en inre mur mellan dessa olika delar av honom. Han säger själv att han förstår i huvudet att han gjort fel, men inte i hjärtat.

Här har jag tidigare skrivit om honom.

Och här finns en del förklaringar till att han blev det han blev.

Femton kvinnor fick betala (domen för honom blev till slut 12 år) för att familjen och samhället runtomkring inte kunde se och ingripa tidigare. Vårt sätt att behandla sådana här fall fungerade inte. Vad kan vi lära av det?
6.3.2012
Nu ska Maria Sveland lära oss att hata män ännu mer för hon ska göra en pjäs av detta. Jag kan inte tänka mig annat än att det blir en fortsättning och upptrappning på hatet i samhället. Hon har ju nyss lyckats att fortsätta hata i en ny bok och hon "vill hellre höja volymen än att sitta tyst". Fullt krig mellan könen är det som feminister önskar sig. Och kvinnorna har alltid rätt för de är ju de svaga. De har för alltid fått den stämpeln, oavsett hur det ser ut i verkligheten. Hat säljer så därför blev hon övertygad av sin förläggare att skriva om hat.

Här har jag tidigare skrivit om Maria Sveland.

lördag 23 mars 2013

Hatet drabbar samman

I dag ska det ske i Malmö där vänstern, afa och yttersta högern ska slåss om nu inte polisen kan hindra detta. Hatet behöver sitt uttryck. Hur ska vi kunna låta det leva med? Det är den ständiga frågan. 

Det går absolut att fastna i hat och drabbas av det som jag såg i morse hos Dr Phil där män drabbade av posttraumatiskt stressyndrom framträdde. De hade personlighetsförändrats sedan de hade varit militärer i Irak. Och de kunde inte komma loss från sina syner. Också efter fem-sex år hade de fastnat i tiden.

Jag känner igen det för jag upplevde något liknande när jag hade hittat min mamma död. Traumaupplevelser drabbar. Flashar och återupplevande av vad som har hänt blir följden. Jag åkte in på psyket till slut eftersom jag i stressen och hetsen under flera år inte fick någon hjälp med detta. Ingen paus i livet förrän jag ramlade ihop.

Det är känsliga människor med samvete som drabbas av dylikt. De skyller på sig själva. Att de kunde ha gjort något mer. Allt är deras eget fel och självmordet kan ligga nära. Också när dessa är utsatta för något som samhället har ordnat till.

Uppe i Norrbotten hatar en ung vänsterpartist så mycket att han nu tvingas bort ur partiet. Han hatar migrationsminister Tobias Billström och vill se honom död. Christoffer Hurtig vill skjuta mininstern. Det har han uttryckt. Allt är polisanmält. 

Och så har vi det vanliga kvinnohatet, som slår över i manshat. Nu har den senaste i hatarskaran som har gjort karriär på detta åkt till Italien för att vila upp sig. Jag tycker lite synd om Maria Sveland. Får man göra det?

Hon har nischat in sig i hatet och har försökt att komma ur den fällan, men hennes bokförlag lät henne inte göra detta. Tvärtom så var det de som stod för den senaste hatfyllda bokens uppslag. Den som helt enkelt heter Hatet. Leopard förlag tjänar naturligtvis storkovan på det. Henning Mankell står bakom. 

Det ska dra iväg åt extrema håll. Friden och freden säljer inga böcker. Samarbete och uppbyggnaden av en civilisation tiger still. Mänskligheten kan inte nöja sig med detta. Allt måste dras om och om igen genom våldets kvarnar. Adrenalinet flödar och människor känner sig mer levande då. Men till vilket pris. Både yttersta högern och vänstern måste slåss. Om inte på gatorna så i spalterna eller i längre utgjutningar. Tröttsamt.