torsdag 29 april 2010
Slagna damer
heter mitt senaste inlägg på bloggen på Newsmill. Är ingen idé längre att kommentera under de ständigt modifierade kommentarsforumen. Man vet aldrig om det blir godkänt av feministiska argusögon som sitter och rättar ideologiskt, så därför har jag ett blogginlägg om det som professor Eva Lundgren skriver om på förstasidan på Newsmill alldeles nu. Tryck på de blå bokstäverna så kommer ni direkt dit.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Men Ann Helena!
SvaraRaderaDu kan inte jämföra hur det är nu med hur det var för 30 år sedan! Du måste uppdatera dig om du ska bli trovärdig.
Unga kvinnor idag mår mycket sämre än de gjorde förr. Barn mår idag mycket sämre än förr. Det är hårda fakta och inga åsikter!
Din "argumentation" bygger på okunskap, på samma sätt som "jämställdhetsministern" Sabuni som sitter och "tror".
Vem är intresserad av vad hon tror?
Jag är i motsats till både henne och dig intresserad av fakta och av vad man VET. Det är först när vi har fakta på bordet som vi kan börja åtgärda problemen.
Att du aldrig upplevt några problem som inkluderar kön är bara att gratulera! Jag har ofta önskat att jag hade sluppit se och uppleva de enorma orättvisor som finns mellan könen.
Mäns övertag inkusive våld mot kvinnor måste diskuteras öppet.
Jag tror att din mamma hade varit väldigt glad om man pratat mer öppet om det våld kvinnor utsätts för av män, men man gjorde ju inte det förr. Hemlighetsmakeriet och tystnaden kring ämnet samt brist på hjälp för de utsatta kvinnorna möjliggjorde att våldet kunde fortsätta.
Vem vet, hade det sett annorlunda ut hade din mamma kanske levt än idag. Hon hade sluppit skämmas över det hon utsattes för och hon hade haft någonstans att söka hjälp och stöd.
Ditt stöd och förståelse för våldsutsatta kvinnors situation är obefintlig så din hjälp hade hon inte kunnat påräkna, men samhället har ändå blivit bättre på att hjälpa kvinnor som utsätts för mäns våld.
Tack och lov!
Nä jag tror inte ett ögonblick att det bygger på okunskap. Kom inte här och slå mig i huvudet med att folk mådde bättre förr. För sjutton. Tillbringade ett tag på psyket när jag var 28, då fick jag första pausen i mitt vuxna liv efter att jag hade hittat min mamma död och vi blev tvungna att lämna bort vår lillasyster. Det var ett sätt att få lite lugn och ro på den tiden och sedan var det bara att kasta sig in i arbetslivet igen.
SvaraRaderaDu snackar så mycket skit så jag känner igen det. Min mamma tänkte göra sig av med förövaren den hösten, men hon hann inte för hon dog i ett astmaanfall. Hon skämdes inte ett dugg. Du har sådana konstiga föreställningar om saker och ting. Du kanske borde uppdatera dig.
Och detta var inte alls 30 år sedan det var drygt 40 och min mamma var egen företagare med sommarstuga och bil när hon dog. Inte alls någon förtryckt kvinna. Det gjorde chocken ännu större förstås när jag hittade henne död.
Som jag har sagt många gånger. Män lever hårdare liv än kvinnor och dör tidigare 4-5 år, drunkar mer, råkar ut för fler bilolyckor, arbetsplatsolyckor och för självmord. Dessutom är de mer utsatta för våld från andra män.
Jag tar noga hand om alla de män, som finns i min närhet, för jag vill att de ska leva minst lika länge som jag själv.
Gnäll inte mer här hos mig för det lönar sig inte. Den syn som innefattar det du pratar om utgår ifrån skuld-offer-bödel-modellen. Helt vansinnigt. Så länge vi betraktar alla kvinnor och barn som offer så behöver vi ju bödlarna.
Klart kvinnor mår sämre idag som dom stressar att leva upp till alla krav. Jobba heltid och ta hand om barn och hem. Ekorrhjul! Ekorrhjul! Sönderslagen flock! Statsfeministerna jublar.
SvaraRaderaAngående kosläppet var det 2007. Ändrade en länk i inlägger och då blev det som nytt.
Helena: Kosläppet var fint... jag rekommenderar det.
SvaraRaderaSjälvklart behöver statsfeministerna alla dessa kvinnooffer, annars har dom ju inget jobb kvar. Och så många sönderslagna flockar fy sjutton. Som jag också brukar säga: kvinnorna ger sig inte förrän dom har tagit över alla mansroller. Se på kvinnomorden (alltså mord utförda av kvinnor) på senare tid.
Det finns helvetesvägen att gå eller den mera himmelska. Antingen tycker man att halva mänskligheten är ond och att den måste förgöras innan den förgör den andra halvan, eller också inser man att de flesta faktiskt är goda människor och gör så gott dom kan.
Det går inte att dra några generella sanningar utifrån egna privata omständigheter. Att du satt på psyket är inget bevis för att att den kvinnliga befolkningen i allmänhet mådde uselt.
SvaraRaderaLivet för unga kvinnor är tuffare idag, det är fakta! Det finns siffror på det. Barn mår sämre, det finns siffror på det också!
De 30 år jag hänvisar till gäller dina bidrag som du berättar om. Jag trodde det var när dina barn var små du hade dem och inte när din mamma dött, men jag kan förstås ha dragit fel slutsats.
Hur som helst så är de bidrag du nämnet helt urvattnade nu. Kolla upp dem så får du se vilka regler som gäller. Hade du varit ung idag hade du troligen inga bidrag fått.
Det finns förtryckta kvinnor i både slott och koja. Att din mamma hade det bra ekonomiskt innebär inte någon vaccinering från våld. Självklart hade mannen ett övertag över henne, annars hade hon inte haft någon kontakt med honom efter första slaget.
Varför tror du att hon hade en relation med honom? Hon behövde honom inte ekonomiskt och hon var enligt dig inte förtryckt. Vilken rimlig förklaring finns det då till att stanna och ta emot stryk.
Jag gnäller inte. Jag pratar fakta. Det trodde jag att jag gjort klart för dig.
Gnället tycker jag att du står för rätt bra själv.
Har du gjort det till din livsuppgift att skydda män från att bli offer för sin egen livsstil som medför ökad olycksrisk och från andra mäns våld?
Det är fint av dig!
Var bara noga med att inte blanda in kvinnor som inte gjort samma val som du genom att nedvärdera dem på det sätt du gör. Männen du vill skydda vinner inte på det och det gör inte du heller.
Visa istället att du menar något när du skriver att det handlar om människor och inte om kön och lämna dina nedvärderingar av andra kvinnor utanför dina specifika intressen.
Cecilia: Ja först så säger du att det inte går att dra några generella sanningar ur privata omständigheter och istället då för att anföra något sådant så fortsätter du att slå mig i huvudet med mina privata omständigheter.
SvaraRaderaVad i helsike snackar du om? Tror du att jag har varit död sedan trettio år tillbaka? Tror du inte att jag lever i samhället? Fy fan vilka fördomar du har om människor.
Naturligtvis hade jag fått bidrag i dag också som ensam mamma. Ensamma mammor har det minst lika bra som jag hade på min tid. Det finns alltid en omvärld.
Är du fullkomligt parat dum i huvudet? Du vet inte ett skit om min mamma så sluta snacka om henne. Hon stannade inte och tog emot stryk. Hon ville inte ha någon relation efter att han hade slagit henne. Är du nöjd nu då? Hon hade astma. Det är en sjukdom. Hon dog av den.
Du pratar inte fakta. Jag har inte sett ett enda fakta i det du säger. Bara gnäll på min mamma och mig. Jag nedvärderar inte mig själv. Jag är kvinna. Hur dum får man bli?
Du verkar ha stora problem i livet, men som sagt släpp inte skiten här.
Cecilia: Varför mår unga kvinnor sämre idag?
SvaraRaderaVet du Ann Helena att Google startat en tjänst som heter Sidewiki?
SvaraRaderaDenna innebär att man kan kommentera vilken artikel som helst i nättidningar eller bloggar. Alla som trycker på "Sidewikiknappen" när de har artikeln öppen kan då se alla kommentarer som gjorts och lägga till en kommentar. Redaktionerna eller bloggares feminstiska argusögon är hjälplösa så om de stänger sina kommentarsfält påverkas inte dessa kommentarer. Genialiskt!
Tjänsten är alldeles ny men kommer troligen att explodera pga ett uppdämt behov av att kommentera/korrigera.
http://www.google.com/support/toolbar/bin/topic.py?topic=24314&hl=sv
Pops: Jo jag hörde talas om detta i går. Smart!
SvaraRaderaHelena: Du får inte något svar på det, för naturligtvis stämmer det inte. Och varför ska vi hålla på och tävla om vem som har mått sämst? Vad är det för sjuka? Gäller det att tävla i elände? Förr och nu?
SvaraRaderaOmkring 2/3 av barnen under 18 år växer upp med båda sina föräldrar i Sverige. När det gäller unga föräldrar 20-29 år så finns det ungefär 15 000 av dem som lever som fattiga ur samhällets synvinkel.
Men i politiken är ungdomar alltid utan föräldrar och annan släkt och har ingen alls som hjälper dem förutom kommun och stat förstås. Två vuxna och två barn har 8 700 att leva av ungefär när hyran är betald om de lever av socialhjälp. Det är rätt mycket pengar tycker jag. Det var mer än vad vi fick klara oss på när barnen växte upp ibland.
Både bland barnfamiljer, där de vuxna lever tillsammans och där det är ensamhushåll var fattigdomen större på 90-talet än den är nu.
De flesta fattiga barn bor i Malmö, vilket beror av att där bor flyktingar och nya invandrare. Omkring tio procent av barnen i Sverige bor i familjer, som räknas som fattiga. Omkring 40 procent av barnen i Malmö har föräldrar, som är födda utomlands. Och medelinkomsten (av jobb) ligger lågt i Malmö, omkring 130 000 kronor. Vartannat barn är fattigt som har en utländsk förälder, som är ensamstående.
Det har helt enkelt varit för stor invandring till Malmö under det senaste decenniet, vilket ungdomskravallerna visar. Jag känner igen allt eftersom jag är uppvuxen i Björkhagen, där problemen var desamma fast det då var befolkningen i Sverige mest som flyttades runt. Syftet var att få jobb, men i Malmö tjänar folk inga pengar att tala om, bara kring 130 000 i medelinkomst. Stort problem naturligtvis.
Ja, Cecilia blev svaret skyldig! Som tur är kan du svara.
SvaraRaderaDet här med den för stora invandringen är ett jätteproblem. Dyrt som fan! Har hört siffran 300 miljarer per år nu från hela håll. Sånt kan ju bara inte få fortgå. PK! PK! PK!
Hela håll! Flera håll menar jag....
SvaraRaderaHelena: 300 miljarder. Det skulle räcka till en del annat. Vi är iaf på väg åt Greklandshållet med ofinansierade åtaganden i framtiden:
SvaraRaderahttp://realtid.se/ArticlePages/201002/22/20100222171205_Realtid702/20100222171205_Realtid702.dbp.asp
Helena: Och här är de inbjudna till det kungliga bröllopet i sommar, men du och jag är inte med, men det var väl inte väntat heller:
SvaraRaderahttp://www.realtid.se/ArticlePages/201004/30/20100430093736_Realtid422/20100430093736_Realtid422.dbp.asp
Fedschefen Alan Grenspan borde verkligen be om ursäkt för alla felbeslut. Det är fel på hela systemet. Pengarna trycks ur det blå när en skuld skapas. Men man trycker inte upp pengar till räntan. Allt bara skjuts fram. Tyvärr är vi också inlemmade i systemet genom BIS. Vi borde göra som Abe Lincoln - kliva ur och trycka egna räntefria pengar.
SvaraRaderaMan kan säga att Kina äger USA. Men USA har makten i och med att dom är störts på krigsarenen. Det är dom som bestämmer.
Jodå! Vi ska vara med på bröllopet på vårat lilla vis.
Helena Palena, du får ursäkta att jag inte svarade genast men jag hade lite privatliv att leva.
SvaraRaderaDet är inte så svårt att se varför unga kvinnor mår sämre idag än förr och jag skulle inte vilja byta med dem!
Samhället har förändrats och att vara äldre är nog så tufft och då slipper man ändå jobbet med barn och allt vad där tillhör och som har tillkommit sedan jag själv hade små barn.
Ekonomiskt har det blivit hårdare. Föräldraförsäkringen har försämrats sedan Ann Helenas och min tid, bostadbidraget är kraftigt försämrat, avgifter för dagis är baserade på "stämpelklocka" och föräldrar pusslar och stressar för att förkorta tiden på dagis, i den mån man har underhållsbidrag så ligger nivån på detta stilla sedan många år. Genom penningvärdets försämring innebär det i realiteten en sänkning av underhållsbidraget.
Penningvärdet är också något som Ann Helena inte tar hänsyn till när hon anser att 8000 är en bra summa att leva på för en familj på 4 personer.
Pressen på ffa unga kvinnor är högre idag än den var förr. Det gäller att framstå som lyckad och för att göra det ska man vara snygg, vältränad, vara miljömedveten, ha rätt märke på barnvagnen som för övrigt kostar mer än en billig begagnad bil och har högre andrahandsvärde n en sådan.
Du ska också vara en en intressant och välvårdad partner, du ska inte servera halvfabrikat, du måste planera för din pension, hålla dig uppdaterad för att kunna välja rätt elbolag och telefonbolag. Du får skämmas inför dina vänner om du har en mobiltelefon som är äldre än 3 år och din dator behöver uppgraderas skapligt ofta, mycket av det sociala livet sker via tekniken och tar tid.
Du ska välja rätt dagis och du ska välja rätt skola till dina barn.
I tillägg till de här aktiviteterna så visar alla undersökningar att det fortfarande är mammorna som tar det största ansvaret för familjen och för hemarbetet. Mycket av detta väljande, tränande och perfektionistiska liv slapp vi.
Ett tips är att titta på serien "Solsidan" som gick för någon månad sedan. I den kände många igen sig själva eller sina unga anhöriga.
Unga människor mognar dessutom sent. Senare än vi gjorde. De som utbildar sig går ut i arbetslivet senare och skaffar sina barn senare. Detta ger att de är ganska oförberedda på verkligheten och tror att de inte bara kan, utan också ska leva på samma sätt som de gjorde under studietiden och den barnlösa tiden.
De samlar "vuxenpoäng". Det gjorde aldrig vi.
Att nämna deras föräldrar som Ann Helena gör är helt irrelevant, när barnen är vuxna ska de behandlas som vuxna och ska kunna klara sig själva, med eller utan stöd från det allmänna beroende på situation. Föräldrar som ofta sitter med låga pensioner ska inte fortsätta försörja sina ungar.
Dessutom vill inte alla ungar vara beroende av sina föräldrars välvillighet.
Vi måste kunna lämna över de vuxna barnens liv till dem själva. Vi hade egna liv som unga och det ska väl våra barn också få ha. På gott och på ont.
Det här med fedschefen står en artikel om på Realtid. Att han borde be om ursäkt alltså.
SvaraRaderaCecilia: Tack för lång genomgång. Och vad ska vi göra åt det hela? Hur ska vi komma ur detta stressade ekorrhjul menar du.
SvaraRaderaCecila: Du kommer ingenvart med dina svepande formuleringar och när jag tyckte att nästan 9 000 var en bra summa att leva på (med hyran betald) för en familj som var lika stor som min så jämförde jag med 2000-talet.
SvaraRaderaVi föräldrar har ända tills nu i år tagit hand om våra barn. Jag har tagit hand om barn mellan åren 1967-2010. Och det var bara tack vare att min pappa dog år 2004 och efterlämnade ett arv, som vi fick lite bättre ekonomi.
Så jämför inte mig och dig på samma dag om du inte är beredd att berätta hur gammal du är och hur många barn du har och hur gamla de är. Och om du har haft en pappa till dem eller fler.
Hur vi har haft det kan du läsa om i min utgivna dagbok Ett Sekel av Tystnad. Fortfarande så har vi inte tagit till oss att 90-talet var det årtionde när Sverige rasade ned i backen.
Ann Helena, jag tycker att jag varit ganska detaljerad i min beskrivning av unga kvinnors verklighet. Ändå har jag säkert missat en hel del detaljer som bidrar till deras press och stress. Så vad det är du uppfattar som svepande har jag svårt att förstå.
SvaraRaderaDu har själv berättat en del om dig själv på din blogg så lite bakgrundsinfo har jag förstås, men jag behöver inte alls beröra dig och din situation. Det är tvärtom du som drar upp episoder och tillfällen från ditt liv som ska styrka dina åsikter och din uppfattning.
Jag diskuterar inte heller mig själv eller mitt liv, det har jag ingen anledning att göra med främmande människor.
Min erfarenhet av livet inskränker sig inte enbart till det privata och jag diskuterar heller inte utifrån det. Att jag nämner att jag tillhör samma generation som du Ann Helena beror på att jag vill påtala att jag var med själv vid den tid som du nämner och alltså har erfarenheter och att jag inte fantiserar om en tid jag aldrig upplevt.
Helena Palena, frågan gällde om de unga kvinnorna verkligen mår sämre idag än förr, vilket Ann Helena och jag hade olika åsikter om.
Jag har, i motsats till Ann Helena, redogjort för mina åsikter och gett exempel från den omvärld jag ser.
Det var allt frågan gällde.
Som jag skrev så måste vi lämna över de vuxna ungarnas liv till dem själva. Vi ska inte fortsätta att lägga på dem våra värdringar och åsikter om hur livet ska levas, de måste hitta sina vägar, uppfinna sina egna hjul. Det är så det fungerar numera.
Vi kan inte tala om för dem hur de ska tänka och prioritera, så problemet är i grunden deras.
Det påverkar visserligen delar av samhället, unga människor söker t ex ofta vård och hjälp för sånt som vi andra sköter själva, men vad det leder till i förlängningen vet vi inte.
Men de som är unga måste själva tänka och lära sig prioritera det viktiga i livet.
Vi kan inte lösa deras stressproblematik, bara vår egen.
Cecilia: Jag tror att du tillhör de bortskämda, som inte är mer än 40 år och det är därför du radar upp allt som behövs i ditt eget liv. Och eftersom du tydligen är vänsterpartist eller åt Fi-hållet så anser du att samhället ska ta hand om barnen. Det gjorde Gudrun Schyman också som flyttade till Ängsviksgården, för att någon annan skulle ta hand om hennes barn, för att hon själv skulle kunna göra karriär.
SvaraRaderaDet är märkligt nog dessa högavlönade kvinnor, som oftast är med i vänsterpartiet. På DN fanns dom också (finns). Teorierna är gammaldags från Alva Myrdals tid (minst) och du kunde lika gärna vara nationalsocialist, för också dom hade idéer om att människor skulle tas om hand av staten, plus att vissa skulle väljas ut så att barnen blev bra avkomma.
I din värld funkar det så att barn ses som någon pryl, som man också ska ha. Inte som något som har med livets mening att göra. Utan de ska stökas undan så mycket det går och kosta så lite som möjligt och inte besvära föräldrarna.
Förälder är man så länge barnen lever. Och självklart ska man också som äldre kunna hjälpa dem. Det är ju de som ärver det som man eventuellt lämnar efter sig. När min pappa dog fick mina barn en del av mitt arv, kallas för arvsavstående. Det är väl det minsta man kan göra för dem.
Ann Helena, du vill tydligen väldigt gärna diskutera min person!
SvaraRaderaDu har fantiserat ihop en bild av mig med ålder, livssituation, politisk åsikt och hela paketet. Det visar ju iofs på en viss kreativitet.
Du väljer att utifrån den bild av mig som person som du själv konstruerat, attackera de värderingar och det liv du tillskrivit mig.
Det kallas ad hominem om jag inte minns fel, och är ett logiskt och argumentatoriskt felgrepp.
Så kan man inte diskutera, det borde du lärt dig under din progressiva tid.
Det gjorde iaf jag så jag lämnar dig och dina fantasier åt sitt öde.
Lev väl och skydda dina små pojkar så de slipper det besväret själva.
Cecilia: Du tillhör kärringsorten vilken ålder du än har, fy fan. Det var inte jag som började diskutera privatliv, utan du. Genom att attackera min mamma, som har varit död i mer än 40 år. Och du avslöjar så väl själv vad du är genom vad du skriver. Och ge fan i att önska något för min del. Din fega jävel.
SvaraRaderaJag rekommenderar detta för vidare studier:
SvaraRaderahttp://annhelenarudberg1.blogspot.com/2010/02/extrem-feminism-ar-en-maktfullkomlig.html
Cecilia: Först målar du upp kvinnans hemska situation idag och sen skriver du att vi ska låta den generationen vara. Har du inget annat att komma med?
SvaraRaderaHelena Palena, jag har svårt att se hur någon ska kunna minska personlig stress för någon annan men kanske har du andra idéer och i så fall vore jag självklart intresserad av att få ta del av dem.
SvaraRaderaAtt lassa över egen stress på någon annan öppnar upp för nya möjligheter. Men vem är mottagaren?
Frågan här var som sagt inte lösningen, det gällde enbart att identifiera ett problem. Man måste ju först identifiera problemet innan man kan åtgärda det. Är vi inte överens om att probelemet finns så kan vi heller inte hjälpas åt att lösa det.
Det som visat sig här är att alla inte kan se andras problem, man ser bara de problem som man omfattas av själv.
Man är så totalt uppslukad av sin privata sfär och övertygad om att alla andra fungerar utifrån samma manual, att man t o m tror att den som lyckas beskriva ett problem själv måste omfattas av detta problem.
Allt annat är omöjligt.
Självklart har jag åsikter om hur man kan komma tillrätta med ohälsosamma och sjukdomsframkallande samhällsstrukturer och den diskussionen för jag på andra bloggar, där den passar bättre.
Så tråkigt att du inte kan föra diskussionen här Cecilia, men Charlotta eller Jenny kanske kan? Det vore väl intressant. Eller kanske till och med att Jenny skulle kunna tänka sig att ha kommentarer på sin egen blogg? Vilken Jenny? Jo Jenny Westerstrand förstås, för det finns väl ingen annan än du som skulle ha anledning att försöka försvara din chef? För du är ju helt beroende av att professor Eva Lundgren får fortsätta på Uppsala Universitet med sina underliga idéer. HEJ DÅ Jenny Charlotta Westerstrand.
SvaraRaderaJa, Cecilia! Jag har ett helt batteri - ett helt program - med åtgärder som skulle minska stressen. Få se om jag ids blogga om det en vacker dag.
SvaraRaderaCecilia!
SvaraRaderaDet är ju enbart världsliga i-landsproblem du radar upp som "orsaker" till att kvinnor skulle må sämre idag än tidigare. Rätt märke på barnvagnen. Ha en ny och modern mobiltelefon. Ha en ny och modern dator. Vara miljömedveten. Välja rätt elbolag och telebolag. Välja rätt dagis. Planera pensionen. Inte servera halvfabrikat. Vara snygg och vältränad. Ha en stilig partner. Dessutom är detta inget som enbart kvinnor förväntas göra.
Ärligt tala, väx upp och börja ta lite eget personligt ansvar! Allt du räknar upp som problem sitter enbart i ditt eget huvud.
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
SvaraRaderaAll respekt till dig, Ann-Helena!
SvaraRaderaVad som alltid slår mig som oerhört märkligt när man lyssnar till feminister som "Cecilia" är att ingen som helst tanke finns på hur bra eller dåligt unga män mår.
Fler än dubbelt så många unga män tar sina liv, än kvinnor.
Fler än dubbelt så många.
Men vi skall alltid fokusera på att unga kvinnor mår så fruktansvärt dåligt idag.
Varje ung man - OCH kvinna - är viktig. Vi är alla lika mycket värda!