torsdag 1 december 2011

Marilyn Monroe i våra själar

Åsa Beckman i Dagens Nyheter höjer Blonde till skyarna, den roman som Joyce Carol Oates skrev om ikonen, där hon gör henne till offer. Det är en allmän och kollektiv bild som finns av kvinnor i Sverige, så därför passar den som handsken.

Denna bild av stjärnan stämmer dock inte. Hon var inte något offer. Ingen kvinna är något offer. Var och en av oss är fria att göra våra egna val. Allt annat är myter och sagor, som naturligtvis blir sanna om vi tror på dem.

Jag har själv skrivit en biografi över Marilyn Monroe, den sorts biografi, som jag tror att hon själv skulle ha velat ha av sitt liv, den uppriktiga bilden. Bilden av en kvinna på gott och ont. Någon som försöker leva sitt liv så sant och äkta det bara går.

Dock så levde hon för tidigt kan man säga. Hon lyckades inte kombinera det gammaldags idealet av undergivna kvinnor med att vara en intellektuellt utvecklad person, som tog ställning också i politiken. Hon fick inte riktigt ihop sig själv, utan trodde att hon måste gå i terapi.

Hon underkastade sig den behandlingen, som en manlig psykiater och hans anställda sköterska utsatte henne för och det tog livet av henne. Man kan uttrycka det som så att hon inte klarade av sin egen inre manliga sida, sin mörke animus, utan denne förvandlades till en dödlig figur.

Min biografi över henne är skriven i jagform och den heter Marilyn Monroe Min Berättelse. Den utkom 2006, men finns fortfarande att tillgå på nätet. Och också på biblioteket.

Vad jag vet är det den enda biografin över henne, som är skriven på svenska. Här är en genomgång av det som är skrivet på engelska.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar