torsdag 2 juni 2011

Slaskjournalistik i Aftonbladet

Det har varit den värsta tidningen i "granskningen" av kungen. Jan Helin måste i dag göra ett slags avbön i tidningen och det finns ingen möjlighet att kommentera den avbönen.

Stormen från läsarna har varit stor, kommentarerna fick stängas och han skriver:

"Många läsare reagerar starkt emot granskningen av kungen. Jag kan förstå det på ett känslomässigt plan. Ilskna läsare som tycker om sin kung vill inte se honom dragen i denna smuts. Det är känslor och sådana bör man respektera, men också vara medveten om att de kan förblinda."

Han menar att journalisters uppgift är att granska och gräva. Jovisst är det så, men allt man hör behöver inte tryckas. Allt skvaller och allt vad gangstervärlden säger måste tas med en nypa salt och fortfarande är det så, att de som har sett dessa bilder som Mille Markovic har visat upp, inte kan gå i god för att de är äkta.

Det beror av att de är suddiga utskrifter på vanligt papper. Varken fotograf Dan Norrå på TV4, Johan Stambro reporter TV4, Michael Syrén på Expressen eller Martin Ekelund på Aftonbladet har haft möjlighet att undersöka dessa bilder på något närmare sätt.

Bevisen finns alltså inte, utan det ska styras från Serbien vad Aftonbladet ska ägna sig åt i spalterna. Dit har nämligen denne medborgare flytt för att han känner sig förföljd av svenska myndigheter. Dessutom har han sju sidor i kriminalpolisens register.

Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Som journalist och författare med bla 18 år på DN och två böcker utgivna på Sivart Förlag så skäms jag över, att det finns sådana journalister, som lånar sig till detta.

Källgranskning är ett viktigt inslag i journalistik och i dokumentärt författande, men det har uppenbarligen varken journalisten och författaren Thomas Sjöberg, som skrev den första boken, eller efterföljande journalist och författare Nuri Kino, som har upphöjt en gangsterkung i Sverige till Gudfader, brytt sig om. Nuri Kino lade in ett kapitel i sin bok om dessa bilder för att få mer PR för boken.

Varför är vissa svenskar kallade journalister och författare så dumma att de förföljer och förtalar vårt eget statsskick? Det som vi i demokratisk ordning har sett till att ordna, som det är nu?

Läs också här hur DN anser att vårt statsskick är i gungning. Och vem eller vilka beror det av? Och här är Verdens Gangs rapportering i Norge. Läs också hur Paul Ronge, som satt i TV4:as soffa tycker att kungen ska abdikera, för det är ju kungens fel alltihop.

Deanne Rauscher, som "vet" att kungen ljuger, därför att hon researchade till den första skvallerboken. Den var full av enkla faktafel, exempelvis Karl XI:s drabanter blir Karl XII:s och kungens pappa Gustav Adolf har fel ålder ett par gånger. En slarvig skvallerbok alltså. Deanne Rauscher samarbetar nu med Mille Markovic och hjälper honom med hans bok. Större delen av sitt liv har hon jobbat som socialarbetare.

Över 70 procent vill behålla kungahuset enligt den senaste Sifo-undersökningen gjord 25-31 maj. Samma siffror som har varit sedan 70-talet. Svenska folket har inte ändrat sig. Ingenting har hänt således. Utom att vissa personer och medier tjänar mer pengar på kungen och skvallret. Bedrövligt.

4 kommentarer:

  1. Det är också värt att notera att AB på redaktionell plats säljer boken "Den ofrivillige monarken". Det är något jag aldrig upplevt tidigare.

    SvaraRadera
  2. OldWolf: Kan dom inte starta partiet Mot Kungamakten också? Så blandar dom ihop alla roller dom kan tänkas ha.

    Men mest är det affärerna det handlar om förstås. Money makes the world go round... fråga Serbien ifall det inte känns bra med lite mer pengar och mera makt...

    SvaraRadera
  3. När får vi rösta bort journalistpartiet? Läs Robstens analys av soppan. Mycket tänkvärd sådan:

    http://robsten.blogspot.com/2011/06/regeringen-borde-starta-en.html

    SvaraRadera
  4. Cavatus: Ja som du vet är jag inte sd-are... och det är inte alldeles givet att alla kriminella har kommit hit som sådana. De kan ha blivit det i det här fina landet. Och de kan ha fötts här.

    Jag förstår ungefär hur det går till eftersom jag är uppvuxen i den tidens förort med gangstermaffia på 50-talet. Längst ned i trappen bodde alkoholisten och hans fru och barn och mittemot den ensamma mamman som hade två söner, som åkte in i finkan så småningom.

    Det var finare att bo högre upp i huset så mittemot oss (högst upp) bodde länge en mäklare och under oss rätt trevliga och snälla människor. Så såg klassamhället ut på den tiden. Uppe bra, nere dåligt.

    Inget särskilt har väl hänt sedan dess. Vi hade invandring då också. Skillnaden var att alla ungdomar som ville ha jobb fick det från 15 års ålder då de kunde sluta skolan. Så funkar det som bekant inte nu.

    Journalistpartiet kommer aldrig att finnas och kan därför inte röstas bort. Journalister får vara anslutna till partier om de vill, men jag tycker inte det är någon bra idé.

    SvaraRadera