tisdag 16 mars 2010

Jan Guillou blev förbannad

Nu såg jag på Agenda, där Lars Vilks, Nyamko Sabuni och Jan Guillou diskuterade rondellhundar. Och specifikt förstås den rondellhund med profetens huvud och turban, som också visades i början av programmet.

Jan Guillou såg gammal och sjuk ut i början, men en bit in i debatten tände han till och blev förbannad över att Lars Vilks inte kunde utmana lite bättre. Ifall han hade gett sig på kristendomen hade det minsann blivit liv, men nu gav sig Lars Vilks på något ofarligt i Sverige. Påstod Guillou.

Lars Vilks har själv skrivit om den där debatten i Agenda på Newsmill. Och han menar att Guillou inte har hängt med i konstens utveckling. Jo, det kan jag hålla med om för han gick tillbaka till 60-talet när han skulle ta något exempel.

Guillou menade att detta blev politik istället för konst och att det var ofarligt för att till och med Dagens Nyheters ledarsida höll med Vilks.

Ja det både Nyamko Sabuni och ledarsidan höll med Vilks om var att han har rätt att uttrycka detta. Ledarsidan i DN står alltså för yttrandefrihet och det gjorde genomgående också integrationsminister Nyamko Sabuni. Men för Guillou står kampen mellan nazister och kommunister. Det är där konsten ska befinna sig.

Vad skulle DN:s ledarsida ha skrivit ifall de skulle ha stått på Jan Guillous sida? Att det var fel åsikt att uttrycka? Att Lars Vilks skulle ha retat nazister istället? Men vi befinner oss inte i 30-talet, då det verkligen var farligt att reta nazister. Då de hade makt i Tyskland och i världen.

Jag känner igen blicken som Jan Guillou fick när han blev förbannad. Så ser människor ut som är fångna i sina -ismer. Det spelar ingen roll vilken sort det är. Det är den blicken som någon som är trängd får. En iskallt förbannad blick, som skulle kunna mörda. Ifall nu blickar kunde det.

Och Guillou har uppenbarligen, som Lars Vilks också menar, inte hängt med i vad som har hänt i konsten under det senaste decenniet. Eller decennierna. Han var inte insatt när han ställde upp i Agenda. Han visste ingenting om i vilket sammanhang denna rondellhund först hade presenterats. Eller låtsades inte veta det.

Han känner sig puttad åt sidan den gamle Guillou och han framstod verkligen som gammal bredvid Lars Vilks fast det bara skiljer två år i ålder mellan dem och båda är vithåriga - eller näst intill. Men Lars Vilks framstår som den ungdomlige busige provokatören, där Jan Guillou bara är en trött företrädare för ett gammalt kommunistiskt ex-land.

PS. Och här kan ni läsa Aftonbladets skildring av debatten och efterspelet. DS.

10 kommentarer:

  1. Feminix: Tack för att du inte längre länkar...

    SvaraRadera
  2. Och här skriver jag en alldeles anonym kommentar...

    SvaraRadera
  3. För övrigt så älskar jag Jan Guillou så kom inte här med dina påhopp... han är min egen älskling.

    SvaraRadera
  4. Anonym 12.51 och 12.53: Nu har jag låtit polisen och FBI spåra dej och jag vet att du är en vän. Så det är lugnt. Ett litet skämt bara. Eller hur?

    SvaraRadera
  5. Men det är ju inte farligt att provocera muslimer heller. Hittills har inget hänt sådana iaf.
    De som valde att yttra sig genom att ropa Kahybar Kahybar Jahodi i Malmö blev däremot anmälda av hundratals och staten (polisen) utreder vilka de är för att försöka straffa dem. De förbannades också av en massa ledarsidor och annat som nu springer ut och försvarar Vilks yttrandefrihet.
    (Samma sak kan ju sägas om Boströms artikel om organstölderna i Israel).

    Vad JG säger är alltså att det är dålig konst eftersom man provocerar i maktens hårriktning.

    SvaraRadera
  6. Profanum_vulgus skrev: "Men det är ju inte farligt att provocera muslimer heller. Hittills har inget hänt sådana iaf."

    Nähä?

    Den iranske ayatollan Khomeini utfärdade sin uppmaning till alla muslimer att döda författaren Salman Rushdie den 14 februari 1989 pga innehållet i boken "Satansverserna".

    I september samma år placerades bomber utanför fyra bokhandlar som ägdes av Penguin, förlaget som givit ut ”Satansverserna”.

    Sommaren 1991 överfölls och misshandlades Rushdies italienska översättare Ettore Capriola i sitt hem.

    Några dagar senare knivmördades Hitoshi Igarashi som översatt Rushdies bok till japanska.

    Drygt två år senare sköts William Nygaard, chef för förlaget som gav ut Rushdie i Norge, med tre skott utanför sitt hus.

    Hur resonerar du, när du anser, att ovanstående kan beskrivas som "inget hänt" dem?

    SvaraRadera
  7. Hej!
    Jag vill bara säga att Lars Vilks inte alls är ute efter att testa konstens gränser! Se följande artikel: http://kulturkritikern.blogspot.com/2010/03/nu-ar-vi-alla-antisemiter-och-homofober.html

    SvaraRadera
  8. Bra kommenterat. Jan Guillou är gammal och trött och enormt egofixerad. Kom ihåg hans lovsång till Saddam i en bok för ca 25 år sedan!!

    SvaraRadera