UPPDATERAT
Ja så brukar jag inte beteckna mig själv, men så är det. Jag har inte ens 10 800 kronor att leva av i nådens år 2013. Där går gränsen för fattigpension. Utan får ut 9 430 kronor per månad.
Detta efter att ha jobbat i 40 år i Sverige. Det är skamligt visst är det så. Men jag befinner mig i gott sällskap. Omkring
35 procent av de som är i min ålder och äldre får ut så där lite. Det gissas på hemmafruar och annat när dessa låga siffror ska förklaras.
Men så är det naturligtvis inte. Själv har jag jobbat sedan jag var 18 och gick ut gymnasiet, har hög utbildning på journalisthögskola och universitet. Har jobbat 18 år på Dagens Nyheter som journalist. Det som hände var 90-talet och Göran Persson, som tyckte att vi skulle minsann sättas åt vi som var arbetslösa och sedan blev sjuka.
Den 1 juli 2003 sänktes min sjukpenning med omkring 10 000 kronor i månaden. Det togs från mig och mina barn, som jag hade försörjningsplikt mot. Från min sambo också, från vår familj. Jag hade haft den högsta sjukpenningen, men fick nu samma sjukpenning som a-kassan istället. Alla sjuka som tidigare var arbetslösa fick det. Sjukpenningen gick inte efter senaste lön som för alla andra, utan vi skulle tryckas åt, lyftas ur sjukförsäkringssystemet och få a-kassa.
Och sedan sjukpensionerades jag mot min vilja före valet år 2006 för att regeringen Persson skulle fixa siffrorna. Detsamma har hänt en massa människor. Vi som har bott och arbetat i Sverige, men som hade oturen att bli arbetslösa och sedan sjuka.
Jag tror fortfarande inte att det är sant. Men det är det. Och jag blir rasande varenda gång jag tänker på hur det fungerar. Och som jag har berättat många gånger Thomas Eneroth (s) begrep inte ens vad han och andra i riksdagen hade beslutat. Han var ordförande i socialförsäkringsutskottet då. Vice ordförande i dag. Han trodde jag hade fått sjukpension fast att jag stackars kvinna inte begrep det. Jag skrev till honom och till hela socialförsäkringsutskottet då.
Allt omskrivet i min utgivna dagbok Ett Sekel av Tystnad, där jag försöker gå igenom vad det är som jag är skyldig till i mitt liv eller vad mina förfäder är skyldiga till eller vad min yngste son är skyldig till som också drabbas. Jävla idioter till politiker rent ut sagt. De sänkte mina ersättningar permanent då den 1 juli 2003. Jag är drabbad till döddagar. Och de begrep inte ens vad de gjorde.
Jag hann spara 1,1 miljon till min pension. Tänk om jag hade fått förvalta detta kapital själv!
PS. Här kan ni läsa om att de som är sjukskrivna för depression
riskerar att dö i förtid. De riskerar också att bli arbetslösa. Men i mitt fall var det tvärtom. Jag kämpade på och blev deprimerad till slut för att jag var utanför samhället och arbetslös. Länge var jag misstänkt, men när vårdcentralen hade gjort en dagsundersökning av mig med frågor ställda av en läkare enligt ett långt formulär, begrep också den läkaren att det var samhället som hade orsakat min sjukdom. Har inte besökt läkare sedan jag blev pensionär. Det behövs inte. DS.
PSPS. Hade glömt att jag fick borrelia av en fästing förra året och blev tvungen att få penicillin. Jag visade upp mitt runda röda märke bak på benet på vårdcentralen för en läkare, sade att jag hade fått borrelia och så fick jag penicillin. Sådant brukar jag förtränga. Fästingar och annat elände. Men
här skrev jag om det. Rätt ska vara rätt. DSDS.
21.6.2013
Tyvärr så blir det en konstig smak i munnen av artikeln i DN i dag som Södertörns högskolas forskare har skrivit. Deras punkter faller en efter en när jag jämför med mig själv: invandrare behövs för välfärden, vilken välfärd? Den gäller inte mig som får betala fullt pris hos tandläkaren och har fattigpension. Utan invandrare stannar Sverige är punkt nummer två. Jag nyttjar aldrig eller mycket sällan kollektivtrafik. Invandrare byggde Sverige. Jag har byggt om ett hyreshus, som jag bebodde till bostadsrätter, ett pensionärshem till bostadsrätter (jag bodde där själv sedan) och byggt två av de hus jag har bebott. Jag bor i ett eget hus. Så detta gäller inte mig. Jag inser att jag har tagit ett enormt ansvar i mitt liv och inte får någon tack alls nu för detta av samhället. Vart har alla mina skattepengar tagit vägen?
I går skrev jag till Gunnar Axén (m) ordförande i socialförsäkringsutskottet i riksdagen. Här får ni kopia på mejlet:
Hej Gunnar!
Är du medveten om att det fungerar och har fungerat så här? Av min pension går 2 293 kronor bort i skatt så kvar blir 9 430 kronor efter 40 års arbete och boende i Sverige (är naturligtvis född här och har bott och arbetat här hela mitt liv utom ett år då jag lärde mig franska i Frankrike). Det minsta vi pensionärer skulle kunna önska och begära är att få lägre skatt. Det är skamligt att vi betalar så mycket. Unikt i Europa. Andra länder har kring tio procent i skatt. Om det var förhållandet i Sverige skulle jag inte komma över gränsen för fattigpension, men jag skulle åtminstone få kvar någon tusenlapp mer att leva av.
Jag har således jobbat sedan jag var 18 år, utbildat mig och studerat, haft hög lön, men ändå blir min pension så här.
Här kan du läsa hur sådant går till:
http://annhelenarudberg1.blogspot.se/2013/06/fattigpensionarer.html
med vänliga hälsningar
och en önskan om glad midsommar
Ann Helena Rudberg
journalist och författare
16.12.2013
Ja nu är det dags att betala för tandläkare igen. Har en rotfyllning att se fram emot, kostar inte mer än 8 000 kronor för där går den övre prisgränsen för detta. Så mer än så ska det inte kosta. Har just gått igenom en penicillinkur för hela kinden var svullen och så ska jag till tandläkaren klockan åtta på morgonen nu i veckan för det var den tid specialisten på rotfyllning hade kvar före nyår. Jag råkade ut för detsamma som gamla jycken Lukas gjorde förra året, men för honom kostade det 5 000 att sövas och dra ut två gamla tänder och få penicillin. Det är dyrare för mig än för djur hos veterinär. Och om jag var asylsökande kunde jag väl betala 50 kronor för det här är akut. Inte rättvist, men livet och världen är ju inte rättvis.
6.1.2014
Mellan 15-20 000 kommer mina tänder att kosta. Två av dem. Rotfyllningar bägge och kronan över den ena, som är uppborrad gick förstås sönder. Som tur är har jag barn att låna pengar av. Nu är de yngsta 20plus och har jobb. För själv har jag inte råd. Och inte heller närmaste anhörig som är långtidssjuk. Illa. Men typiskt för hur det ser ut i Sverige. Ta ifrån dom pengarna! De äldre ska inte ha något. De som har haft det så bra i Sverige! Har vi?