Är helt enkelt detta. Någon som utför en kriminell handling. Och jag bryr mig inte så mycket om orsakerna.
Jag märkte att jag blev förbannad nu återigen när de hjärnlösa idioterna agerar i grupp på samma sätt som när jag var själv var tonåring. Det var längesedan. På 50-60-talet. Men jag var då också arg på knäppisar som förstörde för sig själva och andra.
När jag hade varit i Björkhagens skola på en sen kurs i slutet av 50-talet en mörk höstkväll blev jag överfallen när jag tog en genväg genom ett litet skogsparti. Av några killar. Jag försökte ta en annan väg, men där stod några till och väntade. De höll fast mig. Det gick rykten om att de band fast flickor vid träd och skar dem och hällde salt i såren.
Jag blev rasande och förbannad och började gråta av ilska. Och jag skrek till dom att jag minsann kände igen dom och skulle anmäla dem. Jag hade ingen aning om vilka de var och det var mörkt, men de blev rädda när jag sade så. De släppte mig.
Jag gick ut ur skogspartiet och satte mig en stund på en sten och grät bakom den vita skyskrapan i Björkhagen, förort till Stockholm. Funderade på om jag skulle säga till någon kvinna som var på väg hem från jobbet och gick förbi lite längre bort, men sedan gick jag hem och glömde bort detta.
Det var inte min värld. Den skulle inte se ut så. Inte med överfall av killgäng. Min bild av framtiden var en helt annan. Och det är den jag sedan har förverkligat under mer än fem årtionden. Men jag blir lika rasande nu när dumskallar bär sig illa åt i förorterna och lite varstans.
Det är dags att sätta ned foten. Nu igen. Men det måste också göras på en övergripande nivå. Vare sig upploppen sker i samband med fotboll eller något annat. Nu lovas också fler gripanden. Jo det behövs så att de som bränner bilar, skolor och dagis ser att det inte lönar sig.
Jag märkte att jag blev förbannad nu återigen när de hjärnlösa idioterna agerar i grupp på samma sätt som när jag var själv var tonåring. Det var längesedan. På 50-60-talet. Men jag var då också arg på knäppisar som förstörde för sig själva och andra.
När jag hade varit i Björkhagens skola på en sen kurs i slutet av 50-talet en mörk höstkväll blev jag överfallen när jag tog en genväg genom ett litet skogsparti. Av några killar. Jag försökte ta en annan väg, men där stod några till och väntade. De höll fast mig. Det gick rykten om att de band fast flickor vid träd och skar dem och hällde salt i såren.
Jag blev rasande och förbannad och började gråta av ilska. Och jag skrek till dom att jag minsann kände igen dom och skulle anmäla dem. Jag hade ingen aning om vilka de var och det var mörkt, men de blev rädda när jag sade så. De släppte mig.
Jag gick ut ur skogspartiet och satte mig en stund på en sten och grät bakom den vita skyskrapan i Björkhagen, förort till Stockholm. Funderade på om jag skulle säga till någon kvinna som var på väg hem från jobbet och gick förbi lite längre bort, men sedan gick jag hem och glömde bort detta.
Det var inte min värld. Den skulle inte se ut så. Inte med överfall av killgäng. Min bild av framtiden var en helt annan. Och det är den jag sedan har förverkligat under mer än fem årtionden. Men jag blir lika rasande nu när dumskallar bär sig illa åt i förorterna och lite varstans.
Det är dags att sätta ned foten. Nu igen. Men det måste också göras på en övergripande nivå. Vare sig upploppen sker i samband med fotboll eller något annat. Nu lovas också fler gripanden. Jo det behövs så att de som bränner bilar, skolor och dagis ser att det inte lönar sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar