Här i vår del av världen har vi en egen kultur, men den har länge nedvärderats. Vi anses inte ha något att komma med själva som är värt att nämnas. Ingenting alls. Medan i alla andra delar av världen finns det värdefulla influenser att hämta.
Jag blir så trött på dessa dumheter. Vi är ingenting alls utan inflödet från resten av världen. Så sägs det. Det är som om vi inte är människor vi som bor här i Sverige, som om inte vi också står på axlarna av våra förfäder, som om inte andra människor har tagit intryck av oss.
Denna nedvärdering av vad vissa människor gör på vårt jordklot i jämförelse med andra måste få ett slut. Vi behöver respektera och älska oss själva här i Sverige och inte säga: äsch vi har aldrig gjort något av betydelse. Vi har ingen kultur.
Kultur består av en blandning av influenser. Men ifall man inte har stött på andra människor under några hundra år som kommer från andra områden eller länder så blir kulturen en vana eller en tro. Det händer i bergsbyar i exotiska länder där de kanske tror på en gud i form av en påfågel. Och det kan hända på Möja i Stockholms skärgård där de har sina egna traditioner för det är ett så litet och avgränsat samhälle.
Men att påstå att vi inte har någon egen kultur är bara nys. Varenda familj i Sverige har sin egen kultur. Var och en av oss är bärare av det våra förfäder gav oss i olika led. Ifall inte det övergripande samhället totalt har lyckats att slå sönder allt som av tradition gavs oss av vår föräldrar, våra mor- och farföräldrar och vidare bakåt. Och samhället i så fall har lyckats förvandla oss till ett slags robotar.
Om bland annat detta handlar min senaste bok I ormbärarens tid, där jag söker mina rötter och upptäcker att de har någon gång influerats av olika människor från andra länder. Det betyder inte att jag inte har en egen kultur. Att jag inte är bärare av det som finns i vårt land Sverige. Det vore att nedvärdera allt det jag är i dag och den mark där jag bor.
Naturligtvis finns här minnesmärken från tidigare generationer. Runstenar med runtecken resta för att minnas de som en gång bodde här. Vår kyrka blev stenkyrka på 1300-talet och minner fortfartande om de ätter som har funnits och finns här än i dag.
Vi människor har bebott den här marken under de århundraden som den har funnits ovan hav och den har utvecklats för att hysa ett stort inslag av de kulturväxter som åkrar och ängar har skapat. Mina egna förfäder har försvarat landet och de har odlat marken och haft djur för att föda sig själva och dem av den. Allt ingår i en kultur. Ordet betyder odling och denna kulturgärning fortsätter varje dag och vi ger den vidare till de generationer som kommer efter oss.
Jag blir så trött på dessa dumheter. Vi är ingenting alls utan inflödet från resten av världen. Så sägs det. Det är som om vi inte är människor vi som bor här i Sverige, som om inte vi också står på axlarna av våra förfäder, som om inte andra människor har tagit intryck av oss.
Denna nedvärdering av vad vissa människor gör på vårt jordklot i jämförelse med andra måste få ett slut. Vi behöver respektera och älska oss själva här i Sverige och inte säga: äsch vi har aldrig gjort något av betydelse. Vi har ingen kultur.
Kultur består av en blandning av influenser. Men ifall man inte har stött på andra människor under några hundra år som kommer från andra områden eller länder så blir kulturen en vana eller en tro. Det händer i bergsbyar i exotiska länder där de kanske tror på en gud i form av en påfågel. Och det kan hända på Möja i Stockholms skärgård där de har sina egna traditioner för det är ett så litet och avgränsat samhälle.
Men att påstå att vi inte har någon egen kultur är bara nys. Varenda familj i Sverige har sin egen kultur. Var och en av oss är bärare av det våra förfäder gav oss i olika led. Ifall inte det övergripande samhället totalt har lyckats att slå sönder allt som av tradition gavs oss av vår föräldrar, våra mor- och farföräldrar och vidare bakåt. Och samhället i så fall har lyckats förvandla oss till ett slags robotar.
Om bland annat detta handlar min senaste bok I ormbärarens tid, där jag söker mina rötter och upptäcker att de har någon gång influerats av olika människor från andra länder. Det betyder inte att jag inte har en egen kultur. Att jag inte är bärare av det som finns i vårt land Sverige. Det vore att nedvärdera allt det jag är i dag och den mark där jag bor.
Naturligtvis finns här minnesmärken från tidigare generationer. Runstenar med runtecken resta för att minnas de som en gång bodde här. Vår kyrka blev stenkyrka på 1300-talet och minner fortfartande om de ätter som har funnits och finns här än i dag.
Vi människor har bebott den här marken under de århundraden som den har funnits ovan hav och den har utvecklats för att hysa ett stort inslag av de kulturväxter som åkrar och ängar har skapat. Mina egna förfäder har försvarat landet och de har odlat marken och haft djur för att föda sig själva och dem av den. Allt ingår i en kultur. Ordet betyder odling och denna kulturgärning fortsätter varje dag och vi ger den vidare till de generationer som kommer efter oss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar