De resistenta bakterierna, mördarbakterierna, som äter upp oss är rena Hollywoodskräcken. Fast de inte är särskilt vanliga utan bara drabbar omkring hundra människor i Sverige per årtionde är detta ett oerhört hot. Pengar måste till så forskning kan bedrivas. Hotet kommer utifrån och mest från Indien.
Ofta ser vi inslag i medierna om att den eller den experten måste ha finansiering för att kunna bedriva en ordentlig forskning. PR-maskinerna måste jobba mer än tidigare för att få in pengar. Nya sorters antibiotika behövs.
Jag följde en släkting till cancerdiagnos i veckan. Det var kaotiskt. På det berömda Karolinska sjukhuset, det överbelamrade av akutfall inom vården. Jo det märktes också på den här avdelningen där det var tidsbeställt sedan länge. Sjukhuset vill jag helst inte se igen. Vem vill drunkna i dessa korridorer? Jag som i vanliga fall bor i rena paradiset med natur runt omkring.
Något har gått snett i vårt land alldeles uppenbart. Om jag fick önska mig ett sjukhus skulle det ligga i närheten där människor bor, men det går naturligtvis inte. Resurserna ska koncentreras till ett enormt mastodontsjukhus med totala resurser. Under tiden går vården på knäna. Och allt kostar mer än det smakar.
Jag uppfattade läkarna vi mötte som krigare i sjukvårdens tjänst. De är passionerade för annars skulle de aldrig orka. Det måste beundras. De står pall när hoten växer och de krigar för oss andra. Bara de har sjukhus att vara i och har pengar till mera forskning. Och ifall de kan bota min släkting så beundrar jag dem ännu mer.
Ofta ser vi inslag i medierna om att den eller den experten måste ha finansiering för att kunna bedriva en ordentlig forskning. PR-maskinerna måste jobba mer än tidigare för att få in pengar. Nya sorters antibiotika behövs.
Jag följde en släkting till cancerdiagnos i veckan. Det var kaotiskt. På det berömda Karolinska sjukhuset, det överbelamrade av akutfall inom vården. Jo det märktes också på den här avdelningen där det var tidsbeställt sedan länge. Sjukhuset vill jag helst inte se igen. Vem vill drunkna i dessa korridorer? Jag som i vanliga fall bor i rena paradiset med natur runt omkring.
Något har gått snett i vårt land alldeles uppenbart. Om jag fick önska mig ett sjukhus skulle det ligga i närheten där människor bor, men det går naturligtvis inte. Resurserna ska koncentreras till ett enormt mastodontsjukhus med totala resurser. Under tiden går vården på knäna. Och allt kostar mer än det smakar.
Jag uppfattade läkarna vi mötte som krigare i sjukvårdens tjänst. De är passionerade för annars skulle de aldrig orka. Det måste beundras. De står pall när hoten växer och de krigar för oss andra. Bara de har sjukhus att vara i och har pengar till mera forskning. Och ifall de kan bota min släkting så beundrar jag dem ännu mer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar