UPPDATERAT
Det har jag haft på känn länge. Att det inte är sant allt prat från olika organisationer om att barn inte har mat för dagen i Sverige och att de måste gå i sommarskor på vintern.
Nu visar Uppdrag Granskning i kväll att siffrorna över barnfattigdomen är kraftigt överdrivna. Det finns inte 240 000 barn i Sverige som lider brist på det allra mest väsentliga. Möjligen har deras föräldrar inte råd att ge dem mobiltelefoner och datorer, men det är lyxvaror i sammanhanget.
Och när Janne Josefsson försökte hitta de fattiga barnen i Sverige, som senast i somras fanns där enligt Rädda Barnen, Bris och Majblomman, så blev det knepigt. Inte ens i Rosengård i Malmö finns det barn som inte har mat för dagen.
Bris jämför barnen i Sverige med svältande barn i Afrika, men naturligtvis har inte barnen det lika illa här i vårt land som i Afrika. Möjligen har Kattis Ahlström, generalsekreterare i Bris, hittat något enstaka barn, som har sagt att det inte får tillräckligt med mat. Men nu skrotar de begreppet "barnfattigdom".
Naturligtvis så är det så att alla barn kan få mat och kläder precis som att vi kan ge alla flyktingar ett boende. Det finns vuxna, som ibland gick hungriga som små i Sverige, så är det tacksamt att spela an på de känslor som de kan ha för barnen. Det ger klirr i kassan för dessa barnrättsorganisationer. Majblomman har gått i svaromål innan programmet har sänts.
Se Uppdrag Granskning i kväll på SVT1 20.00
17.1.2013
Susanna Alakoski som har gjort fattigdom till en karriär bemöter Janne Josefsson och Uppdrag Granskning i ett ganska virrigt inlägg i dag på DN Kultur. De barnfamiljer som ställde upp i går i TV hade det bättre än många andra familjer när man räknade på hur mycket de hade över efter att de fått hyra el och annat betalt. Självklart är det så. För samhället betalade ju, dvs vi andra.
Många pensionärer har det sämre än dessa barnfamiljer. Det finns det statistik på. Men pensionärer sparar och gnetar och tycker att de ska klara sig själva. Och samma slags stolthet skulle också de mammor vilja känna som gick på bidrag i går i TV. De vill klara sig själva. Där ligger samhällets felkonstruktion, inte i att deras barn svälter eller går med trasiga skor.
Vi har fortfarande en 1800-talssyn på dessa fattiga och det är typiskt att det var tanter av olika sorter som jobbade i de olika föreningarna. Det är den borgerliga synen att de fattiga ska lyftas upp av oss andra. De har inga förmågor själva. Vi som kan klappa oss själva på axeln för vi är så duktiga ska ta hand om dem. En uppe-nere-syn på människor.
Här har jag tidigare skrivit om Susanna Alakoski. Hon har varit med i Fi och jobbat ihop med Gudrun Schyman som hon träffade på Ängsviksgården här på Värmdö. Alakoski var pressekreterare.
9:33
Och i Svenskan tror debattörerna från miljöpartiet att det handlar om ord, inte om verkligheten. Så tröttsamt.
12:42
I kväll fortsätter diskussionen i Debatt på SVT. Janne Josefsson kommer att möta organisationerna. Det är ny programledare Kristina Hedberg, börjar klockan 22.00. Också centerns idéprogram kommer att diskuteras.
18.1.2013
Annika Sundbaum-Melin går upp i limningen över sin egen fattigdom, rökare som hon är och utan vinterskor. Jag fattar verkligen inte. Vart tar pengarna vägen? Hon kanske inte är helt sanningsenlig? Det är ett drag jag har märkt förut bland kvällstidningsjournalister. Här är en mer sanningsenlig skildring av henne och hennes liv.
Det har jag haft på känn länge. Att det inte är sant allt prat från olika organisationer om att barn inte har mat för dagen i Sverige och att de måste gå i sommarskor på vintern.
Nu visar Uppdrag Granskning i kväll att siffrorna över barnfattigdomen är kraftigt överdrivna. Det finns inte 240 000 barn i Sverige som lider brist på det allra mest väsentliga. Möjligen har deras föräldrar inte råd att ge dem mobiltelefoner och datorer, men det är lyxvaror i sammanhanget.
Och när Janne Josefsson försökte hitta de fattiga barnen i Sverige, som senast i somras fanns där enligt Rädda Barnen, Bris och Majblomman, så blev det knepigt. Inte ens i Rosengård i Malmö finns det barn som inte har mat för dagen.
Bris jämför barnen i Sverige med svältande barn i Afrika, men naturligtvis har inte barnen det lika illa här i vårt land som i Afrika. Möjligen har Kattis Ahlström, generalsekreterare i Bris, hittat något enstaka barn, som har sagt att det inte får tillräckligt med mat. Men nu skrotar de begreppet "barnfattigdom".
Naturligtvis så är det så att alla barn kan få mat och kläder precis som att vi kan ge alla flyktingar ett boende. Det finns vuxna, som ibland gick hungriga som små i Sverige, så är det tacksamt att spela an på de känslor som de kan ha för barnen. Det ger klirr i kassan för dessa barnrättsorganisationer. Majblomman har gått i svaromål innan programmet har sänts.
Se Uppdrag Granskning i kväll på SVT1 20.00
17.1.2013
Susanna Alakoski som har gjort fattigdom till en karriär bemöter Janne Josefsson och Uppdrag Granskning i ett ganska virrigt inlägg i dag på DN Kultur. De barnfamiljer som ställde upp i går i TV hade det bättre än många andra familjer när man räknade på hur mycket de hade över efter att de fått hyra el och annat betalt. Självklart är det så. För samhället betalade ju, dvs vi andra.
Många pensionärer har det sämre än dessa barnfamiljer. Det finns det statistik på. Men pensionärer sparar och gnetar och tycker att de ska klara sig själva. Och samma slags stolthet skulle också de mammor vilja känna som gick på bidrag i går i TV. De vill klara sig själva. Där ligger samhällets felkonstruktion, inte i att deras barn svälter eller går med trasiga skor.
Vi har fortfarande en 1800-talssyn på dessa fattiga och det är typiskt att det var tanter av olika sorter som jobbade i de olika föreningarna. Det är den borgerliga synen att de fattiga ska lyftas upp av oss andra. De har inga förmågor själva. Vi som kan klappa oss själva på axeln för vi är så duktiga ska ta hand om dem. En uppe-nere-syn på människor.
Här har jag tidigare skrivit om Susanna Alakoski. Hon har varit med i Fi och jobbat ihop med Gudrun Schyman som hon träffade på Ängsviksgården här på Värmdö. Alakoski var pressekreterare.
9:33
Och i Svenskan tror debattörerna från miljöpartiet att det handlar om ord, inte om verkligheten. Så tröttsamt.
12:42
I kväll fortsätter diskussionen i Debatt på SVT. Janne Josefsson kommer att möta organisationerna. Det är ny programledare Kristina Hedberg, börjar klockan 22.00. Också centerns idéprogram kommer att diskuteras.
18.1.2013
Annika Sundbaum-Melin går upp i limningen över sin egen fattigdom, rökare som hon är och utan vinterskor. Jag fattar verkligen inte. Vart tar pengarna vägen? Hon kanske inte är helt sanningsenlig? Det är ett drag jag har märkt förut bland kvällstidningsjournalister. Här är en mer sanningsenlig skildring av henne och hennes liv.
Ja tänk, om vi nu äntligen kan slippa höra talas om begreppet i Sverige! Vad vill Bris, Röda Korset, Rädda Barnen och alla de andra egentligen? I en bemärkelse är väl alla barn fattiga. Mina barnbarn har ingen plånbok och, vad jag vet, inte heller något sparkapital. De är bara några år. Är de då fattiga? Nej, det tycker jag inte. De har föräldrar som sörjer för dem, som ser till att de har en säng att sova i, mat, kläder och trygghet.
SvaraRaderaVisst är det så. Barn har inte något ansvar utan det har föräldrarna som kan vara mer eller mindre fattiga.
RaderaVarje gång det är en debatt/artikelserie kring detta med barnfattigdom så har jag reagerat när ett par ensamstående mammor beklagat sig för att de inte kan köpa fler spel till Xbox360 eller vad det nu är för spelkonsol eller att de klagar på att de inte kan köpa dyra märkeskläder och smarttelefoner till sina barn.
SvaraRaderaDet är inte barnfattigdom att inte ha råd med spelkonsoler, spel, märkeskläder och smarta mobiltelefoner.
Bra att Uppdrag Granskning tar sig en titt på denna "fattigdom".
Den enda barnfattigdom som ökar i Sverige är den känslomässiga fattigdomen som många barn och unga uttrycker när de säger att föräldrarna inte sätter sig ner och tar sig tid att lyssna när barnet/den unge vill prata. Det är illa nog. Men inte är det att jämföra med att barnen inte skulle få mat att äta sig mätta.
SvaraRaderaBarnfattigdom i Sverige är ett begrepp som flera har använta för sina egna syften. t ex Håkan Juholt som tog poäng på detta när han kandidaterade till statsministerposten.Han skulle visa att han var en riktig sosse som engagerade sig för de små och fattiga. Susanne Alikoski är en författare som firat lagrar genom att beskriva elände och fattigdom. Svinalängorna höjdes till skyarna av kultursnobbarna i Stholmspressen. för att inte tala om hennes senaste bok som just beskriver den "fruktansvärda barnfattigdomen" i Sverige. Litteraturkritikerna älskar sådana böcker och Alikoski har blivit rik.Men Janne Josefsson avslöjade henne ganska ordentligt. Rädda Barnen och Majblomman (organisationen) samt Bris blev också avslöjade i programmet. De har antaglligen överdrivit för att få in så mycket pengar som möjligt.
SvaraRaderaRädda Barnen har INTE dragit tillbaka sina siffror.
SvaraRaderahttp://www.rb.se/press/kommentarer/Pages/Radda_Barnen_kommenterar_Uppdrag_granskning.aspx
Jo, såhär kan man ha det: (fast dom är väl rökare allihopa och får skylla sig själva)
http://www.socialpolitik.com/barnfattigdom/
Ofta använder jag mig av tanken: "Hur skulle Astrid ha tänkt?"
Det blir så bra då. Om det så var 50 000 barn som var fattiga, har vi inte ett problem då? Ett ganska stort problem redan där. Och ja, VI har ett problem. Ett rikt land tar hand om människorna. För att det kan. I mitt tycke är det största problemet kanske inte ens de fattiga, utan de medelmåttiga och rika, som konsumerar, uppdaterar, sätter sociala standarder som inte har med livet självt att göra utan materialism, slänger, förgiftar och sen tycker att dom har rätt att ignorera den som kämpar för att nudda med en liten tå i utkanten.
Förlåt mitt lilla utbrott men jag blir lika förvånad och förtvivlad varje gång jag stöter på människor som tänker som ni...
emmili
SvaraRaderaOch hur tänker "vi" då? Jag tror att det är bäst att du förklarar hur "vi" tänker. Efter ditt utbrott ovan känner jag mig högst osäker på hur det kollektiv jag tydligen tillhör tänker.
Jag blir lika beklämd varje gång jag stöter på människor som är beredda att avslöja för andra hur de tänker utan att ha den minsta kännedom om det. Din bitterhet, som jag inte har något med att göra, klär dig inte.
Det är själva ordet barnfattigdom, som jag tycker är felaktigt. Att det finns barn som kommer från fattiga familjer ifrågasätter jag inte.. Barn är alltid utsatta och rika föräldrar är ingen garanti för att de har det bra.
SvaraRaderaSnälla, vet ej vad ni lever i för land. I Svrige finns barn som INTE får mat varje dag, som inte har kläder! Föräldrar som INTE får sossbidrag trots att de har all rätt till det!!! Men fortsätt blunda, ni är väl såna där "Hollywoddfruar" som vill gå tillbaka till tider med välgörenhetsbjudningar. Om det finns barnfattigdom så passar väl ordet mer än väl!!!?? Om rika föräldrar??? Problem??? vi pratar om det primära som mat, kläder och tak över huvudet!!! Inte nå lyxprylar!!!
SvaraRaderaVad jag förstår finns det mödrar som inte borde ha barn. De är som Annika Sundbaum-Melin som aldrig blir mer än 25 år och inte vill det heller. De byter karlar och skaffar barn med dem efter hand och raggar på krogarna eller internet efter fler. I Sverige är det så att om man lever någorlunda ordentligt så klarar man sig. Men tyvärr kommer barnen i kläm i familjer där de vuxna inte är sin ålder, utan barnen får ta ett stort ansvar. De barn som fanns i Uppdrag Gransknings reportage var utifrån kommande med sina mammor. Det gick ingen nöd på dem. Vi har ett bra välfärdssamhälle i Sverige som många använder.
RaderaFörlåt loffe, det är också något som bekymrar mig, de som läser ut för mycket ur kommentarer och går dialogerna i förväg. Dock menade jag ju de åsikter och funderinga som dök upp i kommentatorsfältet och blogginlägget här, det skulle jag varit tydligare med. Jag blev bara så ivrig, och är ingen van kommenterare. Bitter är jag inte, där har du istället läst in för mycket, dock förtvivlad. Visst det finns de som klagar över uteblivna Xboxspel men det betyder inte att det inte finns barn som går hungriga till skolan, för det gör det, min väninna sa idag att hennes brorson har det precis så. Barn förstår vad fattig är, därför kan vi prata om barnfattigdom. om föräldrarna dessutom felprioriterar är det ju barnen som får lida fattigdomen och behöver inte de vår hjälp då? Ja det finns mödrar och fädrer som inte borde ha barn. Det finns mödrar som knarkar och fädrer som slår, jag vet barn vars aspergsjuka mor inte klarade av uppgiften. Det finns mödrar och fädrer som blivit uppfostrade av knarkare och våldtäktsmän men jag kan inte, hur många val man än kan hävda att de haft, säga att de ska skylla sig själva om jag inte gått i deras skor. Om jag inte stått med deras så kallade val framför mig och inte kunnat välja, inte lärt mig välja, inte trott att jag har rättigheten att välja. Dessutom finns det sjuka människor. Min 58-åriga mor är så sjuk att läkaren säger att hon aldrig mer kommer att kunna jobba. Just nu har hon INGEN inkomst, trots att hon varit inne i sjukföräkringssystemet i flertalet år. Det kommer att ordna sig men hade hon varit ensamstående, och haft mig boende hemma, hade det inte ordnat sig.
SvaraRaderaNär man inte vet sanningen är det svårt att förstå. Därför är det synd att Janne Josefsson inte försökte mer. Inte förstod att man kanske inte vill att sitt redan skamfyllda barn ska möta skolkamrater som vet att det inte fanns någon frukost hemma för att pengarna var slut.
Vad Rädda Barnen och Statistiska Centralbyrån menar med fattigdom är en googlesökning bort.
Allt är övergående emmili. Min första bok Ett Sekel av Tystnad handlar om min familj under åren 2003-2005. En dagbok, nedskrivet dag för dag, timme för timme. Då lider jag av sjukdom (depression) efter att ha blivit utskuffad ur samhället, yngste sonen lider också av att skolan inte passar honom. Jag var då i din mammas ålder. Men nu är jag pensionär med barnen hemifrån, utflyttade och klarar mig på den lilla pension som jag fick. Allt går över, även livet. Ta det med en nypa salt. Fattigdom är inte ett tillstånd om man inte absolut vill ha det till detta. Jag har aldrig varit rikare i mitt liv än nu!
Raderaemmili
SvaraRaderaAllt kan granskas. Man kan granska skumma, sjuka och brottsliga verksamheter, men man kan också granska verksamheter som vill det goda. Man BÖR granska sådana verksamheter. Ingen verksamhet som samlar in pengar från godhjärtade människor har rätt att stå så upphöjd att det är uteslutet att den någonsin blir granskad. Erfarenheten visar oss att det inte gagnar någon, allrahelst inte den som donerar pengar till den.
På bara några år har begreppet "barnfattigdom" fått ett enormt genomslag i vårt land, liksom "utanförskap" något tidigare. De här orden har sitt ursprung i målmedvetna kampanjer.
Barnfattigdom är ett konstigt begrepp. Den stora majoriteten barn, också i vårt land, har inga tillgångar. Det är ganska naturligt. Barn har inga möjligheter att skaffa sig tillgångar. Det naturliga vore i stället att man talade om barnets förälders eller föräldrars eventuella fattigdom, men det blir förstås extra hjärtknipande om vi talar om barn som fattiga. Det ger mer pengar till insamlarna.
Begreppet "barnfattigdom" har stört många med mig liksom begreppet "utanförskap". Påståendet att 250.000 barn i detta land lever i fattigdom är alldeles absurt. Att barn kan ha det besvärligt på många olika sätt kan man, om inte annat, se i teveserier som Lyxfällan eller Arga snickaren. Men vad beror det på? Beror det på att föräldrarna är fattiga? I många fall beror det på att föräldrarna är så omogna så att de sätter sina intressen före barnens. Det visas gång på gång i dylika program.
Du skriver att Janne Josefsson skulle ha "försökt mer". Varför det? Det framgick utomordentligt tydligt vad det var han ville granska. Utgångspunkten var en film som producerats av Rädda barnen. I den påstods att 250.000 barn i Sverige var fattiga. De fick gå hungriga till skolan. 250.000 barn!
Det var det påståendet Josefsson granskade. Han hade aldrig ambitionen att granska hur det går för sjukpensionärer i Sverige eller hur barn som lever med missbrukande föräldrar har det. Sådana frågor är säkert värda en granskning också, men det blev inte så den här gången. Det kan man faktiskt inte kritisera Josefsson för.
Det framgick med all önskvärd tydlighet att de påståenden som gjordes av de granskade organisationerna inte höll. Rädda barnen försvarade sig med att filmen dragits tillbaka. Och? Den hade ju faktiskt producerats. Någon hade skrivit texten som framfördes under filmens gång. Var det en sabotör som ville skada Rädda barnen? Rädda barnen tyckte tydligen att allt var i sin ordning för att man dragit tillbaka filmen. För min del tyckte jag programmet gav en ynklig uppvisning i undanflykter och bortförklaringar. De här organisationerna vill samla in pengar till sin verksamhet. Det är helt i sin ordning så länge man inte tar till lögnaktiga kampanjer. De har man gjort.
Nu ska Josefsson kölhalas av alla som har intressen i detta spel. Organisationerna försöker rädda sin heder genom att attackera Josefsson. De fattiga barnen ska användas som ett slagträ mot den nuvarnade regeringen av vissa politiska kretsar. Det hela har blivit en ganska motbjudande tillställning, där politiker som å ena sidan kan lägga pannan i djupa veck över "näthatet" nu själva uppträder som näthatare. "Fuck you, Janne Testosteron Josefsson. FUCK YOU VERY MUCH” kan nämnas som ett exempel twittrat av en politiker.
Du har rätt i att barn kan gå hungriga till skolan. Det har jag sett på nära håll, eftersom jag arbetat som lärare. Jag vågar dock påstå att det nästan alltid rört sig om barn som varit för trötta för att äta något på morgonen. Föräldrarna har låtit dem vara uppe så sent på kvällen att de inte varit utsövda när det varit dags att gå till skolan. Det är ett jätteproblem.
Men. Frågan Josefsson i all enkelhet ville behandla var:
Är det sant att det finns 250.000 fattiga barn i Sverige?
Svaret på den frågan är alltså ett klart och tydligt nej.