Det blir frågan när jag läser Omid Aghajaris skildring av hur han blir tillrättavisad när han ber i moskén för att han har örhängen (eller någon utsmyckning vid örat) och hur han sedan går hem och beställer den förhatliga boken Salman Rushdies Satansverserna.
Han är underläkare vid Karolinska sjukhuset och jobbar med cancerpatienter. Det visar vilken upphöjd person han är i vårt samhälle och han skriver för att han har börjat vakna. Så tolkar jag hans text och därför blir han publicerad. Det han framför påminner mig om när jag som tonåring var med i Frälsningsarméns scouter och vi satt tillsammans med ledarna och diskuterade om det var rätt eller fel med smink och dans.
Vi kom snällt fram till att smink var fel och att dans kunde leda till annat som inte var bra. Så diskuteras det när man är inne i ett system, där det sägs handla om Gud och att få vara med i en församling där alla har tillträde till denna Gud.
Egentligen handlade det inte om något annat än makt över varandra och inför denne Gud. Det Frälsningsarmén stod för då var moral och redlighet. Att flickor och pojkar nog kunde umgås, men inte på något opassande sätt. Det här var i slutet på 50-talet innan p-piller och fri abort i Sverige.
Likadant uppfattar jag i dag muslimer och deras värld. Den är strikt hållen. Inte för att Allah har sagt det utan för att en man har uppfattat det så för många hundra år sedan. Och människorna har slutat att tänka själva. De får inte ens fundera på egen hand. De följer koranen.
Den här muslimen, som är läkare är fortfarande tonåring fast han är vuxen. Han går hem och beställer en bok som gör uppror, som hånar hela systemet med Allah, profeten och änglarna. Det är ett barnsligt sätt att stå emellan, att inte veta vilken fot som bär.
Och så uppfattar jag alla som inte har kommit längre än så. De är som tonåringar och kan inte tänka själva. De har inte uppnått vuxen ålder i sitt förhållningssätt till världen. Den här läkaren har aldrig gått igenom tonårstiden, för det var inte nödvändigt. Han befann sig ju inne i ett kollektiv där allt erbjöds honom bara han höll sig till vissa riter. Han hade gett bort sin egen självständighet mot att få tryggheten i ett trossystem. Den delen av hans personlighet var privat och ingick i ett kollektiv. Den behövde inte utvecklas.
Jag känner igen det för jag har en släkting som är med i Jehovas vittnen och hon är det för att hon hoppas på att Gud ska återupprätta henne och vad hon har fått utstå i sitt liv. Att hon ska få leva i ett paradis på jorden. Att Gud Fader i himmelen ska tillåta detta. Det skulle vara ett sätt att skapa en balans i hennes liv. Att få återta makten över det. Hon tror att hon måste ha tillåtelse från ovan till detta.
Nej vi behöver inte en sådan tillåtelse. Vi är fria att fortsätta själva över vidderna. Att ge oss ut på en egen resa genom vårt inre. Vi får vara gudar själva. Och dessa människohittade maktsystem är förlegade. Yttrandefrihet är inte heligare än koranen för inget av dem är heligt. De är system som människor har funnit på en gång i tiden.
Det går att betrakta trosläror som goda råd, som ett historiskt avtryck av vårt inre, som människor upptäckte då och trodde på då. Men det vi står inför nu är att vi alla får lov att ifrågasätta och tänka själva. Yttrandefrihet har vi heller inte i vårt samhälle. Inte när kommentarer till artiklar inte får ges. Inte så länge medierna lägger en våt filt över vårt tänkande och ges ut av en självutnämnd elit, som tror sig veta mer och bättre än vi andra. Som tror sig ha hittat ett rituellt system som ska styra oss alla.
Yttrandefrihet är inte heligare än koranen. Det är ord som står för något som människor har funnit och hittat på. Ordet yttrandefrihet är heligt i vårt land. Det borde inte vara det för då används det av människor som ett slagträ mot andra. Då handlar det om makt över andra och ett sätt att dölja den makt som de utövar.
Han är underläkare vid Karolinska sjukhuset och jobbar med cancerpatienter. Det visar vilken upphöjd person han är i vårt samhälle och han skriver för att han har börjat vakna. Så tolkar jag hans text och därför blir han publicerad. Det han framför påminner mig om när jag som tonåring var med i Frälsningsarméns scouter och vi satt tillsammans med ledarna och diskuterade om det var rätt eller fel med smink och dans.
Vi kom snällt fram till att smink var fel och att dans kunde leda till annat som inte var bra. Så diskuteras det när man är inne i ett system, där det sägs handla om Gud och att få vara med i en församling där alla har tillträde till denna Gud.
Egentligen handlade det inte om något annat än makt över varandra och inför denne Gud. Det Frälsningsarmén stod för då var moral och redlighet. Att flickor och pojkar nog kunde umgås, men inte på något opassande sätt. Det här var i slutet på 50-talet innan p-piller och fri abort i Sverige.
Likadant uppfattar jag i dag muslimer och deras värld. Den är strikt hållen. Inte för att Allah har sagt det utan för att en man har uppfattat det så för många hundra år sedan. Och människorna har slutat att tänka själva. De får inte ens fundera på egen hand. De följer koranen.
Den här muslimen, som är läkare är fortfarande tonåring fast han är vuxen. Han går hem och beställer en bok som gör uppror, som hånar hela systemet med Allah, profeten och änglarna. Det är ett barnsligt sätt att stå emellan, att inte veta vilken fot som bär.
Och så uppfattar jag alla som inte har kommit längre än så. De är som tonåringar och kan inte tänka själva. De har inte uppnått vuxen ålder i sitt förhållningssätt till världen. Den här läkaren har aldrig gått igenom tonårstiden, för det var inte nödvändigt. Han befann sig ju inne i ett kollektiv där allt erbjöds honom bara han höll sig till vissa riter. Han hade gett bort sin egen självständighet mot att få tryggheten i ett trossystem. Den delen av hans personlighet var privat och ingick i ett kollektiv. Den behövde inte utvecklas.
Jag känner igen det för jag har en släkting som är med i Jehovas vittnen och hon är det för att hon hoppas på att Gud ska återupprätta henne och vad hon har fått utstå i sitt liv. Att hon ska få leva i ett paradis på jorden. Att Gud Fader i himmelen ska tillåta detta. Det skulle vara ett sätt att skapa en balans i hennes liv. Att få återta makten över det. Hon tror att hon måste ha tillåtelse från ovan till detta.
Nej vi behöver inte en sådan tillåtelse. Vi är fria att fortsätta själva över vidderna. Att ge oss ut på en egen resa genom vårt inre. Vi får vara gudar själva. Och dessa människohittade maktsystem är förlegade. Yttrandefrihet är inte heligare än koranen för inget av dem är heligt. De är system som människor har funnit på en gång i tiden.
Det går att betrakta trosläror som goda råd, som ett historiskt avtryck av vårt inre, som människor upptäckte då och trodde på då. Men det vi står inför nu är att vi alla får lov att ifrågasätta och tänka själva. Yttrandefrihet har vi heller inte i vårt samhälle. Inte när kommentarer till artiklar inte får ges. Inte så länge medierna lägger en våt filt över vårt tänkande och ges ut av en självutnämnd elit, som tror sig veta mer och bättre än vi andra. Som tror sig ha hittat ett rituellt system som ska styra oss alla.
Yttrandefrihet är inte heligare än koranen. Det är ord som står för något som människor har funnit och hittat på. Ordet yttrandefrihet är heligt i vårt land. Det borde inte vara det för då används det av människor som ett slagträ mot andra. Då handlar det om makt över andra och ett sätt att dölja den makt som de utövar.
Vad ville du säga med ditt inlägg? Otroligt rörigt skrivet, kanske dags för en liten kvällskurs för hobbyskribenter?
SvaraRaderaJo jag insåg när jag skrev det att sådana som du inte skulle begripa det. Du får väl utvecklas en smula så att du fattar. Det handlar således om att vi människor gör vissa saker till -ismer och de blir till axiom för oss själva. Vi kan inte se igenom dem utan är infångade i begreppen. Det är mycket svårt att ta sig förbi sådant, särskilt om hela vår omgivning säger att det här är heligt och rätt och sant.
RaderaJag är journalist och författare med snart 40 års erfarenhet av offentligt skrivande och om någon vecka kommer min nya bok I ormbärarens tid. Det är min tredje bok. Ett sekel av tystnad och Marilyn Monroe Min Berättelse finns redan att tillgå på internet.
Ja, det var synd att kommentatorsfältet inte var öppet, för DET kunde verkligen blivit en intressant disskusion. När jag läste hans artikel så slog det mig att det han pratar om är inget annat än personlig utveckling. De flesta (?) av oss kommer vid en tidpunkt i livet till en slutsats där vi landar och känner oss trygga i våra ställningstaganden, och då känner vi oss inte heller hotade om dessa ifrågasätts. Det måste vara det som vi människor skall sträva efter. Att leva våra liv efter de riktlinjer som känns rätt för oss, och att varken fördömma eller utesluta andras. Var det inte en Fransos som skrev något om- "jag hatar det du står för men kan dö för din rätt att säga det". Därför är också yttrandefriheten "heligare" än Mohammed och Jesus (om man nu skall använda det uttrycket). Okränkbar känns bättre i min mun.
SvaraRaderaKlokt skrivet. Du är en utvecklad människa. Det betyder att man har lyckats balansera det man innehåller: det fysiska, känslomässiga, intellektuella och det andliga (som inte är religion).
RaderaJag tycker inte att det finns någon anledning att kritisera Omid för att han har börjat genomskåda bluffen med Muhammeds helighet. Det är inte heller naivt utan visar att han nu blivit en självständigt tänkande människa.
SvaraRaderaVarför skulle vi inte hålla yttrandefriheten som helig? Den kan vi ju knappast använda för att slå ner någon människa med eftersom alla då har rätten att försvara sig, eller hur?
Ganska mycket snömos, enligt min mening!
Kerstin: Jag beskriver var Omid står. Det är ingen kritik. Det är ett slags hjärntvätt som var och en utsätts för som ingår i grupper och det gör alla människor. Jodå det går att slå ned människor genom att drämma till dem med begreppet yttrandefrihet. Vi har inte yttrandefrihet i detta land och har aldrig haft det. Det är en utopi, som inte heller är önskvärd.
RaderaSkulle vilja att du utvecklade att vi inte har någon yttrandefrihet. Få jag lov att föregå dig så tror jag att det som många ser som ett tecken på brister i yttrandefriheten endast handlar om konkurrans. Att ha konkurranskraften att tränga igenom den moderna tidens översvämmande media. Alla kommer inte att kunna höras (och det är ju tråkigt, men en utopi). Jag kan ändå tycka att det är sunt och att detta bär mänskligheten framåt, i ett längre perspektiv. Men som sagt, vore intressant att höra dig angående avsaknaden av yttrandefrihet.
RaderaJo det är ju alldeles uppenbart att vi inte har en total yttrandefrihet. Vi begränsar oss själva och varandra. Vi lever efter någon slags konsensus som vi har arbetat fram att vissa saker får man inte säga. Och det är ofta rätt så.
RaderaVi lever efter den gamla modellen att det finns grindvakter i media, som väljer ut vad som får stå där. Som skrivande journalist är man också utsatt för detta. Grindvakter har maktpositioner, men de behöver inte veta vad som ligger i framkant, utan kan tvärtom gå bakåt i tiden. Vara konservativa. Det är så en representativ demokrati fungerar för att allt inte ska gå så fort att det blir kaos och anarki.
Nu när kommentarer och möjligheter att länka tas bort mer och mer i medierna så inskränks vår yttrandefrihet i stort. Det kostar helt enkelt för mycket i tid och pengar att sitta och sortera och bedöma vad som strömmar in till redaktioner. Det är enklare att tillåta tex twitter som i sig inte är något medium som tillåter analys.
Newsmill har problemet att ha blivit tvungna att ta bort alla kommentarer men säger sig ändå vara en debattsajt. Men bara för de som blir godkända då av redaktionen (fyra anställda). Vad jag förstår har deras granskare fått sparken av ekonomiska skäl. Tid är pengar.
Förr i tiden så var det apparaten kring medierna som satte stopp för yttrandefriheten. Rent tekniskt gick det inte att framställa ord i massupplaga utan att ha stora ekonomiska tillgångar och den yrkeskunskap som behövdes. Inga var stoltare än den tidens grafiker, som hade kunskapen hur man satte och framställde blytyper (har själv varit med på den tiden). Och det var ett skråliknande förhållande både inom den kåren och inom journalistkåren.
Numera är det tekniska borta och övervunnet, men det gäller att nå ut på internet eller i något annat medium, vilket var lättare bara för några år sedan. Google eller den sajt jag skriver på ser också till att det blir svårare och svårare att hitta äldre inlägg eller artiklar. För hela internet växer snabbt.
Det liknar till slut ett nytt Babels torn eftersom det ytliga ofta slår ut det som är mer genomtänkt och bearbetat. Och det nyare allt oftare ersätter något som var genomtänkt. Och åt det hållet går de gamla medierna också på internet. De publicerar ofta något som förr i tiden bara fanns i juli månad (när det var semester och nyhetstorka).
Mänskligheten utvecklas, men det går hackigt och med många bakslag i form av krig och konflikter. Och vi behöver ofta börja om igen för den nyare generationen har inte hört vad de äldre har tagit till sig och tycker ofta att det inte heller gäller längre. Men det som är bra har en förmåga att ta sig igenom fast det kan krävas lång tid. Människor måste själva uppleva det andra har sagt som deras egna upplevda tankar för att de ska ta till sig dem. Eller att de redan har tänkt det som någon säger högt till slut för deras räkning.
Går att skriva en bok också om detta, men det känns inte som mitt jobb.
Då förstår jag dig. Och jag tror fortfarande att den frustration man känner över att inte åtnjuta full yttrandefrihet kommer sig av att konkurrensen är så överväldigande idag. Ett exempel är ett fenomen på internet där "privatdebattörer" ondgör sig över det de kallar PK-media. Jag tror det är ett utslag av frustration över att ha fått ett verktyg (internet) där man kan göra sin röst hörd, men att ändå inte bli hörd, tack vare det stora bruset. Det finns exempelvis den här väldigt infekterade debatten om muslimer. Håller man sig till vissa ,ej namngivna, "nyhetssajter", får man en överväldigande bekräftelse av sina åsikter. Åsikter som man inte finner i riksmedia. Och bums så kan man dra slutsatsen att det inte finns någon tryckfrihet eller att riksmedia "färgar" verkligeten. Verkligheten kan vara att på dessa "nyhetsajter" kanske det bara är en fösvinnande bråkdel åsiktfränder, räknat i det stora hela.
RaderaTusan vet om vi inte i framtiden kommer att få ett antal åsiktsmissbrukare som kommer att behöva vård, eftersom de tvångsmässigt måste ha en åsikt om allt. Precis som spel, eller sex missbrukare (jag kommer eventuellt att vara en av dem :).
@Anonym 29/9 10.20
SvaraRaderaTycker du texten var svår att förstå? Det tycker inte jag. Din oförskämda ton är inte heller svår att uppfatta. Kändes det bra? Om det gjorde det kanske någon annan i dag undslipper din ilska. Vem vet?
Leif
"Att tänka fritt är stort..." Tonåringstänk och vuxentänk i all ära, men är det inte mer intressant att tala om hur samhället egentligen ser ut? Hur mår vårt samhälle och våra medborgare? Hur mår våra barn, tonåringar och alla vuxna? Har fritt tänkande givit oss ett paradis eller ett helvete? Är det bättre idag jämfört med igår? Mår barn mer strikta regler bättre än barn med fritt spelrum? Mår tonåringar med strikta regler bättre än tonåringar som får fritt spelrum? Mår vuxna med strikta regler bättre än vuxna med fritt spelrum? Är ishockey bättre med regler - jämfört med utan?Är inte dessa frågor viktigare för en journalist - än en ideologi där fritt tänkande är bäst oavsett hur samhället mår? Är inte sanningen viktigast? Är inte det som gör samhället bättre - bättre än det som gör samhället bra? Vilket samhälle vill vi ha egentligen?
SvaraRaderaNågon lär ha sagt: "Folk gör inte det de borde göra - de gör det de vill göra"
Ska vi ha ett samhälle de alla gör det de vill göra - eller ett samhälle där de gör det de borde göra?
Hur ser skolan ut där eleverna bara gör det de vill göra? Tyvärr ser vi svaret på detta redan idag. Man går på de lektionerna man vill gå på, och gör de läxorna man vill göra. Så - har friheten vi givit våra barn blivit en succé - eller ett fiasko?
"Att tänka fritt är stort. (Men så fortsätter det...) Att tänka rätt är större"
Vem bestämmer vad som är rätt? Gud?
RaderaEnligt dig är det alla- var och en- som bestämmer vad som är rätt. Detta innebär ju automatiskt att allas åsikter är rätt och/eller fel på samma gång. De är även lika mycket/litet värda som allt annat. Du menar att ingen kan göra anspråk på att veta vad som är rätt, allra minst Gud. Ursäkta mig men innebär inte detta att du menar dig veta att ingen kan veta? Blir inte detta icke-vetande ett vetande i sig? Det vore mer riktigt, och även mer ödmjukt, att helt enkelt säga att du själv inte vet vad som är rätt, eller själv inte tror att någon kan veta vad som är rätt, eller själv inte tror att det finns någon övergripande rätt. Istället gör du som de allra flesta din personliga agnostisism till ett absolut axiom som måste gälla alla. Och vips så har du själv blivit en paradoxalvariant av just det som du menar dig bekämpa: det totalitära och fördummande och frihetsberövande. Utifrån detta obevisade antagande måste du ju komma till den slutsatsen att alla de som menar sig känna till vad som är rätt och sant- rent objektivt vill säga- måste vara åsikts- och yttrandefrihetens fiender. Speciellt de som grundar sig på religiösa argument. Låter som den förhärskande tyckar-kult som florerar på nätet och i lunchrummen. Man kastas mellan det totalitära och det individualistiskt autonoma, medan Vägen går mellan dikena.
RaderaVänder du dig till mig? I så fall begriper jag inte varifrån du har fått denna åsikt. Inte från mig. Det är något du försöker trycka på mig. Du skiljer inte på det som vi verkligen kan veta och det som bara var och en kan tycka sig veta något om.
RaderaOch vad exakt kan man bara tycka sig veta något om, och hur vet du det? Seriöst.
RaderaJag kan vara bergsäker på att jag inte vet ditt namn eller varför du har sådana åsikter och alldeles säker på att jag gick upp i morse och att jag andas luft. Plus att vatten aldrig rinner motströms. Voilà som fransmännen säger.
RaderaVem bestämmer vad som är rätt? Du? Är du säker på att Nisse från Vadstena håller med dig om det? Eller Sirpa från Hollola, Finland? Hur tror du världen skulle se ut om alla fick fritt spelrum att bestämma rätt och fel - sant och falskt? Hur skulle en rättegång se ut? Hur skulle samhället se ut?
RaderaOM nu Gud skapat människan, tror jag också att han vet vad som är bäst för henne. Jag tror att det är smartare att rätt och fel definieras utanför människan, så blir det inget bråk om vem av oss som sitter inne på den bästa tolkningen av rätt och fel - för det är precis vad som händer annars.
"Anonym" fick verkligen till det där. Bäst att fundera innan man svarar nu...
För något år sedan diskuterade jag med Per Kornhall om Jesu kärleksbudskap, och framför allt, gyllene regeln i Bibeln.
Luk 6:31 "Allt vad ni vill att människor skall göra er, det skall ni göra dem."
Matt 19:19 "Hedra din far och mor och Du skall älska din nästa som dig själv."
Luk 6:27 "Älska era fiender och gör gott mot dem som hatar er.
Luk 6:37 "Döm inte, och ni skall inte bli dömda. Fördöm inte, och ni skall inte bli fördömda. Förlåt, och ni skall bli förlåtna."
(kraftigt sammanfattat, då det finns fler verser som förklarar detta mer ingående)
Per Kornhall, som idag inte visar ett enda spår av sitt tidigare kristna liv, hade en egen variant av gyllene regel, som han tyckte var bättre:
"Om någon är snäll mot mig - är jag snäll tillbaka"
-Och däri började diskussionen. Jag försökte få Per att definiera ordet "snäll", vilket gick åt pipsvängen. Snäll kan tolkas så vansinnigt olika. Så Per väntar alltså på att någon ska vara "snäll" mot honom (vad detta nu innebär enligt Per?) - så att han kan vara "snäll tillbaka. Luddigt, men sant.
Jag tror inte världen blir bättre när man definierar godhet, rätt eller fel som man vill - och gör godhet tillbaka först efter att man blivit drabbad av denna luddiga godhet. Om man vuxit upp under fruktansvärd misär, med en vardag som präglats av misshandel och våldtäkt - innebär "snäll" och "god" någonting helt annat, jämfört med en person som vuxit upp på ett palats fyllt av rikedom och överflöd. Skulle dessa två personligheter sitta i samma rum, skulle troligtvis utkomsten vara att ingen av dem förstår när den andra gör någonting gott för den andra.
Och samhället består av olika typer av människor.
Och jag är alldeles tvärsäker på att jag inte vem vem du vänder dig till med din långa ordharang.
RaderaOj, är det inte din blogg? Förlåt, jag har fått allt på bakfoten.
SvaraRaderaFånerier är inte så roliga. Du lät mer som om du stod i predikstolen. Så det var inte mig du vände dig till.
RaderaDu är en förvirrad ung (?) man som inte vet vem du är utan håller dig fast vid det mentala. Det fungerar inte i längden.
Och VIPS, så var din blogg totalt ointressant. Du kanske borde stänga kommentarsfältet, då du egentligen inte vill ha några - och speciellt inte från meningsmotståndare.
SvaraRaderaHave a nice day.
Så bra då! Jag förstår att det är svårt när tidningar och andra officiella medier inskränker möjligheten att kommentera. Det här är min personliga blogg och personliga påhopp är aldrig roliga. Och de tar aldrig slut.
RaderaVisst är Yttrandefriheten heligare än Bibeln, Koranen,Svenska akademins ordlista eller Gammeldansens Vänners Paragrafer. Några exempel: Jag gillar israeler ( jag är ingen "sketen" jude) vad är jag då? Om jag anser att Pastor Gren har rätt att uttrycka sina åsikter, vad är jag då? Satansversernas författare har enligt min mening träffat huvudet på spiken, vad är jag då? Om jag anser att USA,Ryssland och Iran är typexempel på Skurkstater, det finns naturligtvis några till, vad är jag då ? " jag håller inte med dig men jag tänker inte dö för din rätt att säga det",vad är jag då?
SvaraRadera