Hon föddes samma dag som prinsessan Estelle, men lite längre norrut på Hudiksvalls sjukhus med kejsarsnitt. Hennes mamma var ensam på förlossningen för pappa satt inlåst i Gävle.
Sandras mamma är 29 år, ogift, icke svensk, hotas av utvisning och hur man kan skaffa barn i den situationen är mer än jag begriper. Mamman ska utvisas till sitt hemland och pappan till sitt. De kommer inte från samma land. Pappan har dessutom en fängelsedom för att han har misshandlat en man i Söderhamn.
Ja de båda föräldrarna träffades när en kompis skulle klippa en annan kompis hår. Och så blev det som det blev. Det finns inte något rationellt alls i berättelsen om hur Sandra kom till, men det är Svenskan som tänker följa lilla Sandra och se hur det går för henne i livet.
Sämre start kunde hon knappast få. Med en pappa och en mamma, som bor i ett land, som inte är deras och där båda ska utvisas.
Mamman klagar över att hon bara får 1 400 kronor i månaden till mat, kläder och blöjor. Men hon bor i Migrationsverkets lägenhet och Sverige ger henne fri sjukvård och att hon får allt annat hon behöver så länge hon är här.
Ifall inte fri mat ingår är ersättningen 3 540 kronor i månaden för en vuxen ensamstående och ett barn under tre år. Hon behöver en bilbarnstol till barnet, så tydligen har hon tillgång till bil. Kanske har hon egna pengar?
Hon har inga anhöriga och ingen släkt. Den har hon ju lämnat hemma i sitt eget land Azerbajdzjan. Och hennes konservativa släkt skulle aldrig acceptera att hon kom tillbaka ogift med ett barn. Nittiofem procent av befolkningen är muslimer.
Pappan ska utvisas till sitt hemland Iran och där är islam den officiella religionen. De båda länderna gränsar till varandra, så mamma och pappa kan träffas. Vi lär få veta hur det går för Sandra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar