Alfahannar och alfahonor är mänskliga konstruktioner

Det var vargforskaren David Mech, som en gång i tiden lanserade begreppet alfahanne och alfahona. Det har han ångrat.

Denna syn på vargflocken à la Kipling med Djungelboken och Akela, att en individ måste slåss för att få toppositionen är helt enkelt felaktig. Istället handlar det om en familjegrupp, som är uppbyggd kring ett föräldrapar.

Kring detta föräldrapar tillkommer så deras valpar av olika årgångar. Och det är självklart att det finns en hierarki - precis som det gör i en mänsklig familj - men det hela handlar som i mänskliga familjer om förhandlingar. Inte om kamper på liv och död.

I Skånes djurpark måste något ha gått snett förut eftersom de, enligt personalen, har ätit upp en vargunge. När man har vargar instängda måste man ju veta hur en flock beter sig och förebygga "institutionsbeteende".

Precis som att en mänsklig familj kan gå fel kan också en vargflock naturligtvis göra det. Särskilt om den lever under betingelser, som inte är naturliga för arten. Och ingen av dem kan lämna flocken och bilda nya flockar.

I människofamiljer så spelar föreställningar en stor roll. Så om kvinnan i familjen tror att hon lever tillsammans med något slags överman, som har makten och hon i sin tur tror att hon måste bekämpa denne man, så påverkar detta naturligtvis familjelivet.

Och när det skrivs en sådan bok som Alfahannen, så är det denna märkliga missuppfattning, som återigen står på agendan. Detta att vargar i flockar skulle vara extra aggressiva mot varandra. Och att alfahannen betyder allt.

Och att det dessutom fungerar likadant i mänskliga grupper. Detta är en myt, som har odlats sedan kvinnor började att bege sig ut på arbetsmarknaden. Men i välfungerande grupper, så finns inte något av detta. Och människor är inte vargar, utan har ett medvetande och kan diskutera.

I Skånes djurpark var det alfahonan, som sköts och sedan beslöt de ansvariga att ta bort hela flocken. Detta handlar om mänsklig rädsla för människorna utanför djurparken. Vargarna hade uppfört sig enligt sitt inbyggda beteende och dödat djur inne i parken.

Människor, som hade makten i djurparken, blev rädda för vad andra människor skulle säga om vargarna tog sig ut och dödade tamdjur. Men inget av det som hände går att skylla på själva flocken. De som hade hand om vargarna borde ha kunnat förutse hur de skulle agera.

Och om det var en flock, där det fanns flera syskonkullar, så var de äldsta stora nog att bege sig någon annanstans. Och själva bli föräldrar till en ny flock ungar.

PS. Här har parkchefen besvarat frågor under dagen i en chatt. Hon tog inte upp de frågor jag hade skickat i förväg. Hon verkar inte seriös när hon bara svarar på "lätta" frågor. Min jack-russel-terrier kan bita sig igenom ett vanligt gunnebostängsel och dessutom klättra över staketet. Vargarna är väl inte dummare än så. Omkring 10 900 kvadratmeter till ett varghägn är inte stort. Min hund har ett revir, som han håller reda på som är omkring 4 000 kvm. DS.