Skådespel och bröd

Eurovisionens fladdrande fjäril med ett enat Europa eller kanske världen som mål var gårdagens och mest kvinnornas program. Pojkarna och männen får finalen i ishockey i dag. De svenske ska möta Schweiz. Helt otroligt. Inte sedan 30-talet har det landet varit i final. Det gäller att slå dem naturligtvis för att kamma hem guldet till vårt land.

Den här helgen får folket sitt lystmäte av skådespel. Malmö med Danmarks Emmelie som vinnare och sångerskan har dessutom en svensk pappa. Den 20-åriga Emmelie de Forest i ett liknande rakt framträdande som förra året med Loreen fast i vitt istället för svart.

Redan romarna visste hur de skulle göra för att hålla folket lugnt: gåvor från överklassen skulle distrahera de lidande underklasserna. Panem et cercenses (bröd och skådespel) gavs till dem för att att de inte skulle klaga så mycket. För att folket inte skulle göra uppror. Det gällde att hålla massorna i styr.

Långt borta är världens lidanden när skådespelen avlöser varandra. Och ingen mer än jag tänker på den gamla damen jag såg i affären i förrgår. I kassan klagade hon på att hon hade så lite i pension. Hon stod där och hade köpt lite underkläder och inte får man byta dem heller. Jag höll på att lägga mig i samtalet, men vad ska man säga?

Jag funderade på att säga: jo jag har också lite i pension. Men jag visste att jag inte såg ut som en pensionär. Jag hade tights och vårkläder på mig, knappt ett grått hårstrå och inte så rynkig samt med små babykläder i händerna, som jag skulle köpa. Hon framför mig såg ut att vara kring de 80 och kunde inte annat än få ur sig lite av sin frustration över sin livssituation här i affären till två affärskvinnor, som log mot henne. Vad skulle de göra?

Jag hade nyss avslutat min senaste artikel till Newsmill den dagen, som handlade om hur svårt det är för omkring en miljon svenskar, som har låg pension, varav 80 procent är kvinnor. Men den var inte publicerad ännu. Det var synkronicitet, inte ett logiskt orsakssamband utan ett slags tillfällighet som universum brukar roa sig med: att knyta ihop det som hör ihop. Det dras till vartannat. Att hon stod där framför mig i kassan när jag nyss hade brottats med statistiken kring de fattiga pensionärerna.

Jag sade ingenting utan betalade babykläderna, som var till yngste medlemmen i släkten. Sex dagar gammal i dag. Och så gick jag därifrån, men jag tänkte att jag får väl slåss då för dessa pensionärer. De som har det så dåligt i Sverige. Särskilt kvinnorna. Och de blir fattigare och fattigare ju längre de lever. Min artikel blev publicerad senare den dagen. 

PS. Jag glömde förstås lysningen i Storkyrkan för prinsessan Madeleine och hennes Chris. Visste inte att denna lysning var en så stor nyhet. Sker i dag klockan elva. Ännu mer skådespel för det fattiga folket. DS.
20.5.2013
Sverige vann och i dag kan detta firas i Kungsträdgården.