lördag 6 mars 2010

Offret Maja Lundgren

Medkännande pappagestalten Lasse Bengtsson lotsade författaren Maja Lundgren genom en direktsänd intervju i morse på TV4. Hon framstod som den massakrerade författaren, som helt enkelt har tagits av daga av kulturetablissemanget. Detta hände för tre år sedan efter hennes skandalbok Myggor och Tigrar.

Hon gör nu en liten och försiktig återkomst med sina nya bok Mäktig Tussilago, som handlar om Oskar som får ett sammanbrott. Den är väldigt initierat skriven, sade Lasse Bengtsson och fiskade efter om den handlade om henne själv. Nä, hon har aldrig varit intagen eller psykotisk, men hon har gått i terapi och alltid faktiskt blivit friskförklarad.

Dock känner hon till gränstillstånd och kan höra röster i huvudet. Repliker som kommer. Och hon har sagt att tidens trauma har valt henne till spelplats. Hon är en hyperkänslig författare tyckte Lasse Bengtsson. Är det inte svårt? Då försökte Maja Lundgren spotta upp sig och sade att det är härligt och att ett rikt inre liv är en tillgång för en författare.

Men dock kan hon inte längre gå på middagsbjudningar för hon hör så mycket mellan raderna, eller hos undertexten, som Lasse Bengtsson kallade det. Dolda budskap och hon tycker nog att myggor är värre än tigrar. Små stick, som osynliggör, subtila saker. Det som kallas glastaket i feminismen.

Ja och så var det det där med brottningarna mellan sömn och vaka, som hon har upplevt. Ett slags ångesttillstånd, som är ett hypnagogt tillstånd... alltså när man inte sover, men heller inte är vaken. Som om en mara sitter på bröstet.. eller en katt.

Stackars Maja Lundgren. Hon såg verkligen skör och förtvivlad ut mest hela tiden, fast hon stundtals försökte skoja bort allt. Men när de kom in på camorraförfattaren Robert Saviano, så ansåg hon att det inte gick att jämföra med henne, för han skulle aldrig kunna leva ett normalt liv, utan vara jagad hela livet. Och något dödshot var inte hon utsatt för. Trodde hon, sade hon och avslutade intervjun med att blinka med båda ögonen och dra ihop ansiktet i en grimas.

Ja hon och förlaget vill väl tas till nåder igen i kulturkretsarna och få lite recensioner, trots att hon säger att hon inte bryr sig om recensenter och sådant. Men det bidrar ju ändå till att nya boken säljs. Så fungerar vårt Sverige.

Själv tycker hon att det är fantastiskt att hon kan ha direktkontakt med läsarna genom sin blogg. Ja, visst vore det, i fall den handlade om någonting och inte bara var "en tebjudning" där ingenting uttalas klart. Som någon har kallat den. Och ifall det var något verkligt som det pratades om och allt inte bara försvann in i den hypnagoga dimman ständigt och jämt.

Som sagt inte lätt att vara Maja Lundgren. Stackars lilla katta. De får ofta rivet skinn. Och det varken hon eller Lasse Bengtsson kunde upptäcka var att de ingick i de gamla rollerna vi har för män och kvinnor. Han som medkännande pappagestalt och hon som den lilla flickan, som behövde skyddas.

25 kommentarer:

  1. Det är fint att du får till en tolkning som passar dina syften - en utomordentlig bedrift! ;-)

    SvaraRadera
  2. Tack Tristan... du är så rar och gullig, en kram till dig... syften vilka syften då menar du och vilken är bedriften?

    SvaraRadera
  3. Tycker det var en jättebra intervju med Maja.
    Blev klart nyfiken på hennes nya bok.
    Maja må vara känslig, men hon är jävligt tuff och står för det hon gör.

    Förstår precis med hon menar med att gå in ett rum och känna in dom underliggande vibbarna.
    Så är det för mej med.

    SvaraRadera
  4. Jag såg en Maja Lundgren lite stressad, kanske, men absolut inte skör och förtvivlad .
    Och precis som du skriver Ann Helena, hon stundtals försökte skoja bort allt. En sak som hon delvis har lyckats.
    Min uppfattning är att det inte är så enkelt att göra en liten och försiktig återkomst. Oavsett om den heter Mäktig Tussilago.
    Särskilt om det är frågan om författarens väldigt höga priset som h*n betalar för det vad h*n avslöjar...

    SvaraRadera
  5. Hinner bara saga hej! Du haller angan uppe! Bra!

    SvaraRadera
  6. Den Maja Lundgren som jag lärt känna via hennes blogg samt hennes Myggor och tigrar är en person som är eftertänksam, självkritisk och har känsla för språkets och tillvarons subtiliteter, som hon kan sätta in i ett större sammanhang. Hon är helt klart en begåvning.

    SvaraRadera
  7. Tristan: "passar mina syften", "utomordentlig bedrift" hur menar du då?

    SvaraRadera
  8. Jag har då och då läst Majas blogg, och inser att hennes skrivande inte berikar mitt inre. Jag har aldrig läst någon bok av Maja och kommer inte heller att göra det. Jag minns när Carina Rydberg skrev Höga kasten, och det var väl den första boken som drog ner brallorna på verkliga kändisar, på det enda hak som räknas, Cafe Opera???

    Jag köpte den, började läsa, prövade återigen de första trettio till fyrtio sidorna, men tyckte helt enkelt att den var torr och urtrist. Läste aldrig ut den!

    Som sagt, det finns underhållning för oss alla, vilket är tur. För tänk om det bara funnits en bok?

    På tal om kultur var ett av inslagen i Skavlan helt underbart och klockrent. Christer Sjögren och Torsten Flinck ska jobba ihop, Christer ska spela Fadren, av August Strindberg.

    Skavlans reporter gav sig av till Dramaten. Frågade gästerna vad de tyckte om Christer Sjögren. -Vem är det? Är det en skååådespelarrre!?! sa den fiiina damen. Har aldrig hört talas om honom.

    Ingen av Dramatengästerna kände till vare sig dansband eller Christer Sjögren.

    Reportern ställde kosan till närmsta dranshak med dansbandsmusik. Minsann, där visste gästerna exakt vem August Strindberg var, vilken pjäs de tyckte bäst om, Giftas, Röda Rummet m.m.

    Alltså, ovetenskaplig undersökning visar klart och tydligt att människor som rör sig ute i samhället utan stark kulturell förankring har kunskaper om det mesta. Medan de kulturellt fiiina damerna och herrarna är inmurade i sin enkla men ack så dyra (för oss skattebetalare) miljö som exempelvis Dramaten.

    Jag gillar också dansbandsmusik och Christer Sjögren, men är inte förtjust i August Strindbergs verk, även om jag vet om vad de flesta handlar om!

    SvaraRadera
  9. Tack Ramona för din utmärkta iakttagelse... :) och själv har jag jobbat med den värsta finkultur som finns men också med mindre fin... minns tex Sif Ruud från Dramaten det var en fin kvinna... hon presenterade sig artigt för mig när jag skulle intervjua henne ... som om jag inte skulle ha vetat vem hon var :) mycket ödmjuk dam och Carl-Gustaf Lindkvist, som också spelade där på gamla dagar... minns fortfarande när jag gick genom Dramaten med honom och alla... absolut alla skådisar hälsade vördnadsfullt... han som var revygubbe egentligen. Men Bo Widerberg gjorde honom till något annat också...
    http://www.youtube.com/watch?v=C7_wNS_F3q0

    SvaraRadera
  10. Vi är på rätt väg...
    Våra barn kommer kanske i en snar framtid läsa om Christer Sjögren i litteratur manualerna...
    OK. Vi kanske låter August Strindberg också vara kvar...

    SvaraRadera
  11. Ramona

    Lustigt nog läste jag nånstans att Skavlan himself inte umgås med vem som helst, det ska vara "fint" folk och han är ju tillsammans med Persbrandts ex (minns ej namnet nu) som ju arbetar eller har arbetat på Dramaten. Du kanske inte ska göra honom folkligare än han är och sätta honom på en piedestal. Detta läste jag visserligen i en kvällsblarra, men nån sanning kanske det ligger i det.

    *S* Valens

    Nej, men blandad kompott är väl bra, att det finns lite av varje att välja på...

    SvaraRadera
  12. Ramona

    Kanske damen inte hade hört talas om Dramatenskådisen Christer Sjögren? Man kan inte riktigt lita på tv ibland. De klipper ju ihop o har sig och gör lustigheter av saker och ting. Inte för att jag inte håller med dig alls. Visst finns det snobbar...

    SvaraRadera
  13. Carl-Gustav Lindstedt ska det väl vara
    Erik

    SvaraRadera
  14. Nej han var så "fin" Erik, att han stavade med f precis som kungen.. men han föddes som Karl Gustav... :)

    http://sv.wikipedia.org/wiki/Carl-Gustaf_Lindstedt

    SvaraRadera
  15. AHR
    Du skrev Lindkvist
    Erik

    SvaraRadera
  16. Ja herregud det var för att du skulle få upptäcka det... :) jag lovar...

    SvaraRadera
  17. Hej Moi Marie,

    Vad det gäller Skavlan är han ett geni, det tyckte jag redan när jag satt uppe och väntade på programmet "Först som sist" i SVT och då var det ett norskt program. Jag tror inte ett ögonblick på att Skavlan är en snobb, det är något som kvällspressen vill klistra på och han skrattar säkert gott åt deras dravel...

    På tal om fin och folklig kultur har den alltid skilts sig åt, men vad som är det roliga i kråksången är att vi vanligt folk oftast har ett bättre allmänintresse än vad de har som umgås i de "fina" salongerna.

    Ta bara "bingolotto". ett spel som varje år ger miljoner till ungdomars träning. Det har jag spelat sedan Lokets tid då det endst gick i Göteborg, hur många kulturella personer kan hålla i en duttpenna? Än mindre veta hur och till vad den ska användas.

    SvaraRadera
  18. Ramona..

    Nu känner jag mig väldigt förvirrad.. jag avskyr allt vad dansband heter och jag älskar Strinberg.. dessutom är jag fullkomligt allergisk mot Bingolotto och skulle inte vilja hålla i en duttpenna för allt smör i Småland.. Men inte katten platsar jag i "dom fina salongerna"!! Nånting är galet i dina generaliseringar, känner jag! :-)

    SvaraRadera
  19. Hej Ramona!

    Ja, allt är möjligt iofs...(ang skavlan)

    Vem vet det kanske finns nån von Krusentstierna eller finkulturell person som både gillar bingo och Christer Sjögren, man kan aldrig så noga veta. hehe

    Nämen det är väl det där med generaliseringar du vet...

    "Den högsta kasten" av Carina Rydberg har jag inte läst, däremot en som heter "osalig ande". Det var en berättelse som handlade om en död kvinna som gjorde "hembesök" hos sin man som bedrog henne med en man (om jag inte minns fel). Läsvärd var den och fantasi krävs ju för att få ihop en sån story.

    En del böcker kan ju vara sega som kola i början, men så plötsligt är man inne i handlingen. Man liksom "vaknar upp" och är mé - plöstligt händer det liksom. *s*

    SvaraRadera
  20. Jag gillar också Strindberg men det var längesen jag läste honom (i 20års åldern) "Tjänstekvinnans son" tyckte jag var sååå himla bra minns jag, men mest gillade att läsa OM Strindberg. Inte så konstigt då att jag gillade "tjänstekvinnans son".

    Spelat bingolotto har jag också gjort då på Lokets tid fast nåt fan av Christer Sjögren kan jag inte påstå att jag är.

    OCh eftersom jag befinner mig på AHR:s blogg så ska jag säga nåt til henne också, till Dig också Ann Helene: intressant/bra titel på din nästkommande bok: "i Ormbärarens tid", var det så?

    SvaraRadera
  21. ps. Jag platsar inte heller i de fina salongerna. Ds

    Nu är jag halvanonym...*S*

    SvaraRadera
  22. Vilken träffande beskrivning av den lögnaktiga Lundgren. Man ser hur hon kryper och vädjar om sympati, framställer sig som offér. Äntligen någon som vågar säga sanningen.

    SvaraRadera
  23. Anonym 02.30..

    Det är tur att man kan vara anonym när man kläcker ur sig såna otäckheter, eller hur? Det hade du ju inte fixat annars!!

    SvaraRadera
  24. Nu har jag också sett gårdagens Nyhetsmorgon med Lasse Bengtsson och Maja Lundgren.

    Där fanns ju inte tillstymmelse till offermentalitet. Lustigt hur man kan uppfatta saker så olika.

    Maja Lundgren uppträdde på ett sätt som jag tycker inte kan betecknas som annat än sympatiskt och värdigt. Hon brister ut i spontana skratt och är helt enkelt naturlig.

    Boktiteln Mäktig tussilago säger för övrigt mycket om författarens känsla för språk. Den suggestiva titeln är, får man säga, en litterär paradox, en oxymoron med verkshöjd, som avslöjar ett meningsfullt spänningsförhållande man bara vill "ta på", känna mer av.

    SvaraRadera
  25. Tristan: "passar mina syften", "utomordentlig bedrift" hur menar du då?

    SvaraRadera