Det är intressant att Lena Andersson på ledarsidan i DN och Tino Sanandaji i sin blogg har kommit fram till att diskutera vem som egentligen äger landet Sverige. Eller kan någon överhuvudtaget göra detta? Är det kanske inte så att alla har rätt till vårt land? Varenda medborgare i världen.
Själv har jag ibland tänkt att det är orättvist att en del medborgare kan ha rätt att kollektivt ha del i två länder och ingå i den lagstiftning som handlar om tex pensioner i två länder. F-kassan trodde att jag hade smitit från mitt eget hemland för att jobba någon annanstans och det var därför jag hade fått så låg pension i Sverige. För inte kunde landet Sverige ha åsamkat mig detta?
Jodå det kan landet Sverige göra i demokratisk ordning genom riksdag och regering, som inte är totalt fullkomliga i sin syn på oss andra, utan ibland fattar beslut som drabbar de medborgare som har befunnit sig här under hela sitt arbetsliv och har litat på att vi kollektivt skulle kunna ta hand om varandra. Och att socialförsäkringssystemen inte plötsligt skulle ändras så att vanlig sjukpenning blev a-kassa istället. Men detta hände sig den 1 juli 2003 under Göran Perssons regering.
Dock är det naturligtvis så att alla inte har rätt att komma hit och ta del av alla våra sociala försäkringar fast det går spikrakt åt det hållet, vare sig man har arbetat här eller inte. Det är jämlikt att även icke-medborgare ska få socialbidrag och att flyktingbarn i Malmö nu ska få hjälp med socialbidrag. Även om deras föräldrar är avvisade från landet och håller sig gömda.
Alla människors lika värde handlar inte om de försäkringar och andra ekonomiska system som har byggts upp av tidigare generationer i olika länder, men naturligtvis kan politiken ändras så att hela världen får del av detta. Och de politiska partierna kan och har beslutat att äldre svenskar är värda mindre än de som nyss kom till landet och inte är medborgare.
Inom politik är inte något stabilt eller för evigt bestämt. Det går alltid att ändra så att folkgrupper tas ifrån det som tidigare bestämdes. Och premiera de som kom sist in i landet och inte ens har rätt att vistas här. För detta är väldigt utsatta grupper, som måste hålla sig undan våra rättsliga instanser och staten. Dessa människor betraktas som offer och premieras därför.
Den övergripande meningen bland snälla människor är att alla som har lyckats ta sig hit ska vi ta hand om så ur den aspekten är det förfärligt att människor (läs romer mest från Rumänien) bor i trettio stycken olika slumområden i Sverige, där de själva har åstadkommit läger. Är de här ska vi ta hand om dem. Om detta säger kurd-svensken Tino Sanandaji att de som är medborgare här äger landet, men politiskt beslutar vi mer och mer att de som inte är medborgare har samma rättigheter. Kollektivt sett så får individerna stå tillbaka för kollektiva beslut, som Lena Andersson skriver men det blir en smula skevt då när alla världens folk är mer värda ekonomiskt än svenska medborgare i vårt eget land.
Visst har Tino Sanandaji rätt i att vi medborgare ska bestämma över vårt land och samtidigt har Lena Andersson rätt i att kollektivet kan besluta över medlemmarnas huvuden vad som ska gälla. Själv är jag rätt upprörd över att tvingas betala mellan 15-20 000 kronor nu i januari 2014 för att få ordning på två tänder. Medan illegala icke-medborgare får betala 50 kronor per besök för liknande akuta åtgärder. Jag begriper lika lite som min ryska svärdotter (för så fungerar det inte i Ryssland) varför det är så dyrt för mig som fattigpensionär med denna tandvård (måste låna till detta), men om jag kommer hit illegalt från ett annat land så är det nästan gratis.
Men för sjutton jag som har haft det så bra och har fått bo i ett land utan krig och svält ska väl inte klaga. Då är det helt i sin ordning att staten ändrade systemen, gav mig fattigpension för resten av livet, lät mig betala mer i skatt än andra för att jag är pensionär, plus att jag blir tvungen att låna till vården av den del av kroppen där tänderna sitter. Ge allt till de nya som kommer till Sverige. Vi andra ska inte ha något! Vi är så lite värda och snart ingenting alls. Både som människor och medborgare.
Själv har jag ibland tänkt att det är orättvist att en del medborgare kan ha rätt att kollektivt ha del i två länder och ingå i den lagstiftning som handlar om tex pensioner i två länder. F-kassan trodde att jag hade smitit från mitt eget hemland för att jobba någon annanstans och det var därför jag hade fått så låg pension i Sverige. För inte kunde landet Sverige ha åsamkat mig detta?
Jodå det kan landet Sverige göra i demokratisk ordning genom riksdag och regering, som inte är totalt fullkomliga i sin syn på oss andra, utan ibland fattar beslut som drabbar de medborgare som har befunnit sig här under hela sitt arbetsliv och har litat på att vi kollektivt skulle kunna ta hand om varandra. Och att socialförsäkringssystemen inte plötsligt skulle ändras så att vanlig sjukpenning blev a-kassa istället. Men detta hände sig den 1 juli 2003 under Göran Perssons regering.
Dock är det naturligtvis så att alla inte har rätt att komma hit och ta del av alla våra sociala försäkringar fast det går spikrakt åt det hållet, vare sig man har arbetat här eller inte. Det är jämlikt att även icke-medborgare ska få socialbidrag och att flyktingbarn i Malmö nu ska få hjälp med socialbidrag. Även om deras föräldrar är avvisade från landet och håller sig gömda.
Alla människors lika värde handlar inte om de försäkringar och andra ekonomiska system som har byggts upp av tidigare generationer i olika länder, men naturligtvis kan politiken ändras så att hela världen får del av detta. Och de politiska partierna kan och har beslutat att äldre svenskar är värda mindre än de som nyss kom till landet och inte är medborgare.
Inom politik är inte något stabilt eller för evigt bestämt. Det går alltid att ändra så att folkgrupper tas ifrån det som tidigare bestämdes. Och premiera de som kom sist in i landet och inte ens har rätt att vistas här. För detta är väldigt utsatta grupper, som måste hålla sig undan våra rättsliga instanser och staten. Dessa människor betraktas som offer och premieras därför.
Den övergripande meningen bland snälla människor är att alla som har lyckats ta sig hit ska vi ta hand om så ur den aspekten är det förfärligt att människor (läs romer mest från Rumänien) bor i trettio stycken olika slumområden i Sverige, där de själva har åstadkommit läger. Är de här ska vi ta hand om dem. Om detta säger kurd-svensken Tino Sanandaji att de som är medborgare här äger landet, men politiskt beslutar vi mer och mer att de som inte är medborgare har samma rättigheter. Kollektivt sett så får individerna stå tillbaka för kollektiva beslut, som Lena Andersson skriver men det blir en smula skevt då när alla världens folk är mer värda ekonomiskt än svenska medborgare i vårt eget land.
Visst har Tino Sanandaji rätt i att vi medborgare ska bestämma över vårt land och samtidigt har Lena Andersson rätt i att kollektivet kan besluta över medlemmarnas huvuden vad som ska gälla. Själv är jag rätt upprörd över att tvingas betala mellan 15-20 000 kronor nu i januari 2014 för att få ordning på två tänder. Medan illegala icke-medborgare får betala 50 kronor per besök för liknande akuta åtgärder. Jag begriper lika lite som min ryska svärdotter (för så fungerar det inte i Ryssland) varför det är så dyrt för mig som fattigpensionär med denna tandvård (måste låna till detta), men om jag kommer hit illegalt från ett annat land så är det nästan gratis.
Men för sjutton jag som har haft det så bra och har fått bo i ett land utan krig och svält ska väl inte klaga. Då är det helt i sin ordning att staten ändrade systemen, gav mig fattigpension för resten av livet, lät mig betala mer i skatt än andra för att jag är pensionär, plus att jag blir tvungen att låna till vården av den del av kroppen där tänderna sitter. Ge allt till de nya som kommer till Sverige. Vi andra ska inte ha något! Vi är så lite värda och snart ingenting alls. Både som människor och medborgare.
