Det var en stor chock när Mauritz Edström tog livet av sig. Han som skulle vara en så stor och stark karl enligt den uppfattning, som han var uppvuxen med. Som inte vågade öppna sig annat än i sina böcker.
Han som hade nästan drunknat som liten, vilket han beskriver i en av sina böcker. Han gick som vuxen och dränkte sig när det inte kändes bra längre. Han kände att han höll på att bli gammal och det ville han inte.
En människa som gör så skadar sin omgivning. Det är så självklart. Det finns sådana människor i journalist- och författarbranschen, som värnar om hela världen, men inte om sig själva. Och som tycker att hon kan tas bort från jorden, när det inte känns bra längre.
Han trodde på den tidens kommunism, som hans omgivning när han var liten hade trott på Gud. Det fungerar aldrig för en människa att vara sådan. Det blir till slut övermäktigt.
Men fortfarande sitter sådana människor överallt i vårt samhälle och ska göra världen till det bästa stället. På egen hand.
Det är ett övermod och en övermänniskotro, att man kan göra allt själv. Inuti den människan skapas det en urgröpt canyon, som bara växer, ifall den människan inte inser att den är inne på en väg, som inte leder någonstans.
Det är alldeles förbjudet att diskutera sådant här. Och särskilt offentligt. Det gjorde vi inte heller på DN. Vi bara jobbade vidare.
Mauritz Edström höll på att skriva en bok när han dog. Han skrev den sakta sade han. Ett A4 om dagen. Den handlade om hans ungdom. Kanske insåg han, när han såg sitt liv i backspegeln, att allt han hade trott på höll på att falla samman.
Att det han hade drömt om hade förvandlats till aska.
Han dog två år innan symbolen för människans inre och yttre klyvning föll. Muren i Östtyskland.
Skriver du ett nytt inlägg för att slippa svara på kommentarerna under det förra?? Vad är agendan med att hänga ut en människa som är död sedan länge?? Du ger ett mycket märkligt intryck, måste jag säga!! Vad har denna persons självmord med NÅNTING att göra??
SvaraRaderaKära Bitten. Jag har ingen skyldighet att svara dig eller någon annan. Jag skriver därför att det här berör sådant som är tabu i vårt samhälle.
SvaraRaderaOch som du kanske vet höll vi på att förlora en pappa Daddy Joakim Ramstedt på julaftonsnatten, vilket jag också skrev om ifall du ser längre tillbaka i listan för förra året.
http://annhelenarudberg1.blogspot.com/2009/12/joakim-ramstedt-pappan-i-vara-hjartan.html
Dessutom skrev jag om det på Newsmill:
http://www.newsmill.se/artikel/2009/12/26/kungaparet-st-r-p-barnens-sida
Jag förstår att du blir berörd. Det blir vi alla av olyckor, sjukdomar och självmord. Och om du inte förstår vad detta handlar om så kan jag nog inte heller upplysa dig om det.
Vad du kan göra som människa är att ta in detta i dig själv och fundera över det och bidra med något utifrån dig själv.
Alla människor hänger ihop och också en persons död berör. Frågan är vad vi andra kan lära oss av detta.